saturday night fever

forskningsprojektet är avslutat. svaret på vad en trött och ickepartysugen 26årig kollektivbitch kan sysselsätta sig med en lördagskväll är framtaget.

spela bingo på nätet!

har haft en helt sjuuuuuk sakna-grabbarna-vecka. har säkert triggats igång av att det här kollektivet är så långt i från DET kollektivet det bara går att komma. där kunde jag gå omkring i underkläderna. här knackar inte folk ens på dörrn till mitt rum innan de sliter upp den så att jag helt enkelt är TVUNGEN att visa mig i underkläderna....jag hatar det faktiskt.

men iaf, som sänt från ovan, mitt i ett prison break (liiiiivselixir!!) break så ringer kalmarkillen upp mig på skype och bara, ja, har inget att säga, utan vill bara hänga. heaven. och, web cam, det är HEAVEN. guuuuutt att jag beställt en egen också! så vi sitter och nördumgås ett par timmar. jag blir med jämna mellanrum uppringd av partyqueen från hemhem och uppdateras i partyfronten hemma hos henne. påminner mig om varför det är så mkt skönare att sitta uppbullad i filtar och hetsa choklad än att dra på sig guldtoppen och tro att man ska ut och fixa karlar. vi kan säga som så att de gånger jag sa till henne att dricka vatten, slänga ut förfesten och gå och lägga sig var oräkneliga. de gånger jag svarade goddag yxskaft eftersom hon sluddrade helt oförståeligt var om möjligt ännu mera oräkneliga.

efter att partyqueen slutat ringa nån gång framåt midnatt, så ger jag och kalmarkillen oss på skraplotto. när lotterna är förbrukade länkas vi vidare till bingo och där blir vi fast tills jag slutar vinna nån gång framåt tresnåret. jag gapade och skrek, höll statistik över mina motkämpar och bannade att kalmars cash tog slut så långt innan mina. men, serni, på bertils bingo, där kan man hänga med även i de omgångarna man inte deltar i själv. så kalmar satt också och gapade och skrek, höll statistik över alla mina motkämpar och gav mig tips på vilka brickor som skulle ge säker vinst...haha...ahhh...hjärtat i halsgropen precis hela tiden. nånstans, långt därinne i mig, så kanske det finns lite tävlingsanda trots allt. eller, är det bara suget efter rikedom...

det bästa av allt, det konstaterade vi innan vi bingosvettiga sa godnatt vi SES imorrn, det bästa av allt var att hela alltet var gratis. smålänningar som vi är, så, skitsamma att vi VISSTE att det inte skulle gå att komma upp i tillräckliga belopp för att man skulle kunna få ta ut vinsten i rena pengar, om man inte satt in nåt själv. skitsamma att vi misstänkte starkt att förstagångsspelare hade alla bakomliggande algoritmer på sin sida. antagligen därför det gick så bra för mig. men, vad tusan. saaatans kul var det. och inte en enda ickevirtuell krona kostade det. så tack bertil för dina 40 spänn och en hejdundrans lördagskväll!

eller vänta nu, betyder detta otur i kärlek?

silikonbröst, ej att rekommendera

i natt drömde jag att jag hade sillisar. bröst som hade blivit helt deformerade och lajja eftersom jag hade somnat på mage, som jag rätt ofta gör. iaf, så var jag tvungen att typ knåda dem i rätt form igen. som med lera typ. så jag stack till badrummet för att få ett bättre perspektiv i spegeln. såg till min stora förskräckelse att jag hade en piercing i ena bröstvårtan. som jag tycker är sketasketasketafult på tjejer, och killar också för den delen om de bara har en, och inte ens PLANER på att skaffa en till. symmetri tack!

men jaja, som så många drömmar gör, så slutade den här antagligen just där framför spegeln. tog en annan vändning, som jag inte minns.

sen, lite senare när jag i VAKET tillstånd tog mig en titt i badrumsspegeln, så upptäcker jag att min navelpiercing är borta. den har inte ramlat ur en enda gång på sina tio levandsår. what! men, frukta inte, jag snilleblixtar och går lugnt tillbaka till sängen, rotar runt lite, och visst, där i brösthöjd ligger min förlorna vän.

fler och fler tecken på att jag inte bara har ögonen öppna när jag sover, utan att jag dessutom SER med dem. lite förvriden verklighet kanske, men ändå. inte så konstigt jag har svårt att sova och ibland inte riktigt lyckas skilja på drömmar och verklighet.

VAD är PROBLEMET?!!

alltså för i satans rövbananer!

tänkte ta mig en dusch, och spruta på mig horparfymen, innan jag ger mig ut på kvällens ofrivilliga, självförvållade äventyr. när jag öppnar badrumsdörren möts jag av en vägg, en vägg av lukt, en vägg av MITT schampos lukt! och se där, mina schampoflaskor har flyttat sig från min hylla till att stå med öppet lock på badkarskanten.

jag får freak panik, paaanic, vredesutbrott, anfall, attack, ja, vi kan säga som så att det jag känner inombord just nu är mer än vardagshysteri. jag blir så stöööööörd. listan på saker som försvunnit för mig här i kollektivet blir allt längre.

nu ska jag FRIVILLIGT ut och dricka öl och spy galla över dagens samhälle!

VAD är problemet?

ikväll ska jag ut och dricka öl med killen som sa till mig att jag luktade hora och var tvungen att ta mig i hand för att lova oss båda att han aldrig skulle försöka ha sex med mig. är jag självdestruktiv, säg?

som tur är, ifall detta skulle bli en förnedringens kväll, som leder till ännu ett mail (som dock aldrig skickas...) till relationsrådet (som jag tack vare min kära syster INTE missade idag), så vet jag ju iaf att jag kan komma hem, slå på datorn och få ett par tröstande ord från normannen, som säger att jag inte alls är som de där hemska killarna säger utan att jag duger och är perfekt precis som jag är...ehh...ja just det...självdestruktiv var ordet.

och jag pallar inte ens dricka öl heller. suck

vill bara vara hemma och glo på prison break. avsnitt efter avsnitt. spola tillbaka och glo om om jag missade nåt viktigt. håller tom på och försöker få normannen att köra fängelsefriss. inte för att han inte duger som han är då...

nu ska klarinetten fram ur gömmorna igen

idag åt jag en banan som smakade röv. jag fattar inte grejjen, för jag gillar inte ens bananer med BANANsmak. men ändå envisas jag med att äta dem, och KÖPA dem, till mitt ENmanshushåll. inte direkt så att jag inte själv bestämmer vad jag har i kylskåpet. eller ja, ibland försvinner saker som jag har i kylskåpet, utan att jag bestämt det, eftersom jag bor i kollektiv...grpmf. men åter till bananerna. för, vad har jag inte med mig hem efter dagens shoppingrunda? med rövbananen färskt i minne, har jag gått och införskaffat ett nytt lass bananer. herrens vägar äro outgrundliga.

dagens bra dock. har fått tre, TRE, oberoende av varandra, positiva kommentarer på mitt älskade paraply. varav den ena var på klingande östgötska. satt fint i mitt sakna-norrköping-nu-när-det-är-så-mörkt-och-hela-stan-ska-vara-ljusprydd-hjärta.

dagens bästa. jag och min handledare kom in på gamla instrument man spelat och att det vore kul att ta fram de kunskaperna igen. jag ville ju att ett gäng polare skulle öva in lite julsånger och spela i universitetsingången för ett par år sen. men, "notansvarig" hade tydligen inte samma planer. min handledare har tydligen försökt samma sak, med samma respons fast här i gbg. så nu skiter vi i de andra och kör själva!! äääääntligen ska jag få bli del i en musikalisk duett utan att stå framför spegeln och försöka överrösta diana ross stämma...yesss!

på kollektivfronten annars intet nytt. jag får snart djävulshorn. min plan ikväll är att ta en lååååång dusch, för att slippa umgås med nunor jag retar mig på. man gör det ändå alldeles för sällan. egentligen är det ju det bästa som finns, duscha innan man går och lägger sig, istället för efter...höll jag på att säga...

vänster, höger, halt, hopp...

en sak som är jobbig, är när man går och umgås med sin kära ipod, och den shufflar loss bland låtarna helt utan att tänka på beatet. när det helt plötsligt byter takthastighet från ett musikstycke till ett annat, så man måste hoppa till sådär oväntat och konstigt för att anpassa sig efter takten. först ett hopp, och sen så bara helt plötsligt går man i en ny hastighet. har funderat på vilket som ser löjligast ut, att gå från att pinna på rätt bra till att plötsligt glida fram med majestätiskt lugn. eller att strosa förnöjt till att kalasstressa mot en reapårea någonstans. eller, huh, när man inte hittar takten med en gång och måste prova sig fram. (skulle kunna uttrycka mig: alternera mellan stegintensiteten...) i vilket fall så känner man sig så fånig. för man VET att det ser väldigt lustigt ut.

och jag som gått in i en mainstreamperiod med svarta tröjor och lurar i öronen. jag är för tiden inte alls ute efter att se lustig ut. i want to be normal!!

i also want to hitta en plats här på jorden där det inte finns varken höst eller vår. en plats där sommaren är varm och fin och solig och varar från maj till oktober. däremellan är det en meter snö på marken. kritvit, kristallig och fin snö som man kan kasta sig uti och göra snöänglar till all förbannelse. snöbollskrig och tjocka, goa halsdukar. varm choklad, värmeljus, och en oändlig mängd julpynt och jukbak. sen PANG slår det över till sommar igen. ska det va så ska det va. höst och vår är outhärdliga mellanting!

sen så undrar jag varför min hyresvärd helt plötsligt har ett likadant paraply som mitt förra, som försvann spårlöst här från hallen. och i den vevan undrar jag varför jag inte bara kan få ett offenligt utbrott och berätta för henne alla de andra sakerna jag tycker är helt fel med hennes sätt att sköta saker och ting på. för jag kan LOVA att det finns mer om man bara drar ut lådan lite till (lämpligen an av de lådor i min byrå som det tog henne en månad -EFTER det att jag flyttat in- och en massa påtryckningar från mig att tömma ur. prylar och småskit med en volym på mindre än en halv kubikcm lät hon av yttersta vänlighet vara kvar). hade varit så skönt att bara få ett riktigt, riktigt genomsurt pms-breakdown på henne nu istället för att gå och pysa i tystnad. kanske det här är läge att passa sig lite för vad man önskar sig. och bygga upp ett litet stash med choklad, ifall...

lika gutt som att tortera fästingar på spisen

men åååååå. jag ligger en dag efter i veckodagsberäkningen, så nu har jag missat relationsrådet på p3 IGEN. som om jag inte skulle behöva det liksom. för, det gör jag. bor just nu i mitt livs fjärde kollektiv, och tro mig, jag BEHÖVER relationsrådet!

jag har blivit en sån där fåne som pissar i att kolla på tv för att jag inte orkar hänga med de andra. ibland stänger jag dörren till mitt rum fast jag inte alls har tänkt gå och lägga mig än. dessutom tar jag in min vasskniv på rummet, för att ingen annan ska fingra på den. och, det är INTE av hänsyn till deras säkerhet. kukens att jag missade relationsrådet...

sen har jag återigen börjat sortera mina kläder i färgordning. regnbågsfjanteri. en gång i tiden, långt tillbaka, var det ett lite småcharmig tecken på att det nog fanns lite ordningssinne i mitt annars så totalt kaotiska sinne. men, nu, nu börjar det blir lite...hmm...dessutom måste jag sortera mina pennor i färgordning. varje gång jag ska måla. vilket är lite jobbigt eftersom jag förvarar dem i glas, och alltså måste ta ut dem och lägga dem i ordning på sängkanten. både detta och klädsorteringen är faktiskt lite jobbigt. det var det aldrig förut. då gjorde jag det med glädje. nu bara måste jag. börjar bli fasligt likt en tvångstanke...

han som jag bodde med förut sa att alla genier till slut får en flinck och bara ballar ur. är detta på väg att hända mig? förr visst är jag ett geni?

förut mindes jag exakt alla födelsedatum som någonsin kom i min väg. nu kan jag inte ens hålla reda på veckodagarna! nånting är definitivt på väg att hända. tecknen duschar över mig. är det jordens undergång?

jaja, har iaf lyckats riktigt bra med exjobbet den här veckan. både fått en handledarklapp på axeln, med stolthet presenterat mina resultat på forskarmötet, och fått en begynnande struktur på rapporten. firade med att köpa en ananas, som tydligen ruvade på alla jordens bananflugors samlade äggkoloni. det bor alltså för tillfället en herrans massa fånar här i kollektivet... (relationsrådsbehov!)

fast, det gör iofs inte så mkt. i helgen sticker jag till säffle, och jag slängde ananasen, så de kommer svälta ihjäl...HAH!

kom igen då himmel, öppna dig. öppna dig mer om du vågar!

idag fick mitt födelsedagsparaply genomgå mandomsprovet. klarade det med bravur. förutom att det ska hindra eventuellt smink från att rinna ner i eventuell urringning, så var kriteriet för godkänd att det skulle avstå från att vid första vindkast vända sig ut och in med en sån kraft att jag flyger ut i vägen trots att gubben är röd. inte ens en antydning. jag stod där vid övergångsstället, och istället för att hålla krampaktigt i paraplyet med båda händer för att undvika en total utskämning inför alla bilister, så stod jag där, och divade mig. helrak i ryggen. dessutom är det helt genomskinligt, så alla bilisterna kunde SE hur rak jag var i ryggen. adooooore mitt nya paraply! min hyresdvärd var här och suckade över det "tragiska vädret". jag svarade käckt att jag har minsann nytt paraply, så jag tycker det är skitkul med regn. ja, hade jag varit henne, hade jag nog också givit mig den blick jag fick...

sen var det ju tyvärr så att även om frissen höll, så var jag sjöblöt från typ midjan och neråt när jag väl kom in på kontoret. "å herregud som du ser ut, du måste ju klä av dig!" fick jag höra (dock ej från fikarumsmannen, som jag återkommer till en annan gång). varpå jag log ett "jagtyckeromregnförjagharnyttparaply"-brett leende och svarade. inga problem, jag har varit vuxen, mogen, förutseende och toootalt grym och redan tagit med mig ombyte. för lääänge sen!

sen när lunchen kom och jag skulle bli tvungen att ta mig ut ur kontoret och genom patientväntrummet var jag inte lika snofsig. mina kläder var fortfarande helt otorra och mitt ombyte var en pyjamas. HUR kommer man på tanken att ta med sig en pyjamas till jobbet?

alltså!

dags att inhandla foundation

stod och beundrade mig själv i spegeln. från att för bara ett par dagar sen sett ut som sju svåra år och ett till, ser jag nu ut som mitt vanliga jag igen. skönt. jag ska belöna mig själv med en promenix ute i solen. och tanken på den får mig att luta mig lite närmare spegeln och leende konstatera att mina älskade fräknar sitter där de sitter än.

men. dessa fräknar som jag är så lycklig över att ha fått. som troget återvänder varje sommar. varför sitter de egentligen kvar fortfarande? det är inte sommar längre och jag är blek som en vetbrödsdeg. har de lurat mig och sakta med säkert övergått från småflicksprickar till ålderspigmentfläckar?!

när jag skulle fylla typ 11

så hade jag party. då hjälpte pappa mig att fixa massor av schyssta kassettband med madonna, mc hammer, rod stewart och liknande högklassigt material. de banden är givetvis inte borta eftersom jag inte kan slänga nåt. inte ens avocadoskalen som ligger kvar här i fönstret sen förra veckan. då jag åt. nej, de är inte borta, men, det var fasligt länge sen de användes. kom att tänka på dem apropå min bemärkelsesdag. så, jag "köpte" rod stewarts love songs smör och nussegullskiva.

jag rekommenderar

day- and nightmare after birthday

tillbaka till verkligheten igen. 26 år gammal.

åkte hemhem i fredags för att fira födelsedag. dagen började KANONERS. morgonsång på italienska, solsken, blomma på jobbet och sedan rakt in på växjö konserthus där soweto gospel choir fick mig att tänka att det inte är så illa att bli 25+ (plus, PLUSSSS) trots allt.

dagen efter firades det, enligt mina traditioner med smörgåstårta och hela faderullan. fick varken rynkor eller grå hår. däremot massor av störtsköna presenter, grattiskort, -sms och magsjuka. jah! söndagsmorgonen startade alltså med diarré i trosorna och smörgåstårtan som favorit i repris, fast, baklänges. ja, varken vill eller behöver dra några närmare detaljer känner jag.

idag är första dagen som 26åring jag har orkat äta en hel måltid, första gången sen magraset avtog att jag behövt gå på toa och första ggn jag pallat stå upprätt länge nog att se mig själv i spegeln. UÄÄÄÄÄÄ, hit med smink!!

inte nog med att jag glömde bort relationsrådet på p3

jag har en stalker. so what egentligen, det finns det väl många som har. åker man ner och bor loss i södra europa ett tag får man ju leken tåla liksom. VET att det där var fördomsfullt...ja...dessutom finns det säkert tillfällen där jag själv varit rätt jobbig...hrmm.

men, min franska stalker är av ett lite obehagligare virke än vad jag själv någonsin kommer lyckas bli. och jag är inte kändis, så jag BORDE inte behöva utsättas för nåt sånt här. för ett par månader sen (när vi pratade med varandra för första ggn) berättade han att han skulle på utbytesår 07 i lund, och gärna ville prata lite med mig om sverige, studentlivet här, fixa bostad och andra praktiska grejjer. självklart ställer man upp på sånt när man själv varit utbytare och vet hur värdefullt det är med locals. han fick mitt msn och sen åkte jag tillbaka till sverige igen.

sen, sen så satte han igång. bombade mig på msn. skrev mail och undrade varför jag inte svarade exakt på sekunden. detta kom lite varvat med att har erkände att han varit intressead av mig när jag bodde i la france, men inte vågat ta kontakt då, och att det egentligen var DÄRFÖR han vill ha kontakt med mig nu. han tjatade om eventuella pojkvänner och lovade att han skulle göra mitt liv sååå underbart. efter att jag avsagt mig kontakten med honom eftersom han var så skrämmande, blockade jag honom.

då startade han ett nytt konto och avslöjade mig. ryyyys.

han blev helt patet. typ bad på sina bara knän varannan gång och var skitförbannad för att jag inte ville prata med honom resten av gångerna. jag blev otrevligare och otrevligare. nu har jag inte svarat på nåt av hans försök sen i september. och på senaste har jag inte ens velat vara online eftersom han helt plötsligt har en sverigeflagga som presbild på sin msn. alltså...

och sen kom nådastöten. fick ett mail igår. tydligen så bor han numera i göteborg, på parallellgata med mig, typ 2min promenad härifrån!

den som påstår att jag är paranoid och lättskrämd när jag säger att det här gör mig rädd, den kan bereda sig på ett nackskott. seriöst alltså.