kvantitetslyckoruset

hemma i hemhemma över helgen. var redan planerat sen innan iofs, men ohoy vad det behövdes efter en så stressande vecka som denna har varit. jag får skräck i magen när jag tänker på hur mkt som hänger på mig nu. hela företaget går genom min avdelning. som faktiskt är just MIN. tänka bort, tänka bort, tänka bort.

och hur görs inte det på bästa sätt om inte hemma i småland. en hel säng för mig själv osv. ska inte bli tjatig där...

dessutom, musik. för att lugna en stressad själ/min stressade själ är marschmusik bästa medicinen. därefter kommer gospel. på min, mammas och lillasysters ullaredsutflykt lyssnade vi på bl a "happy day" i bilen. och OHOY vad den profetian blev besannad:

plus lite till...

jodå, jag har fått mina pengar nu kan man kanske säga.

work that brain cell denmark!

har börjat försöka ta mig samman och komma lite i fas i kroppen. 45minuterspromenixar från jobbet till hovedbandegården efter jobbet varje dag. har mest varit en njutning nu de senaste dagarna. fint väder, lärt mig hitta vägen, och allt man ser på vägen. danmark har helt klart många upplevelser och syner att bjuda på!

för några dagar sedan såg jag i dörrutan till ett café en lapp hängandes med ett meddelande något i stil med:

om du också är emot rökförbudet så samlas vi till demonstration där och då och blablabla...

KAN inte folk bara ta och fatta att det är idioti att röka? att det är en plåga, att det är farligt att det är ett helt sjukligt påhitt och att det är för ALLAS fårt bästa att sånt skit slopas?! ska det nu demonstreras mot att det görs insatser för att vi ska få bevara vår hälsa? jag bara suckar, danmark, danmark och skriver dit ytterligare en likhet med allas vårt kära la france.

gick vidare och glömde bort den där knäppdemonstrationen. tills jag idag blev påmind av en tidningsnotis i nyhedsavisen. websidan fungerar visst inte för tiden, så jag får citera istället för att länka:

"Rygeforbud virker

Tilhængerne af rygeforbud har fået nyt panser. En irsk undersøgelse viser, at luftforureningen i barer og de ansattes lunger er blevet meget bedre siden Irland skoddede smøgerne for tre år siden. Undersøgelsen viser, at bartenderne kun er udsat for røg en hudredel af den tid, de var før forbuddet."

NO SHIT!

work that brain cell woman!

jah, dær kom så den dæra svårbomben som jag gått och væntat på, men litegranna hoppats slippa. min chef - och enda kollega på min avdelning - har insett att han inte ær superman som man lite diplomatiskt kan uttrycka det. folk som går in i væggen ska inte jobba mer på ett bra tag, men som tur ær finns det ju då kollegor kvar på jobbet som kan ta øver deras arbetsuppgifter...ehh...jag?! kænns som om jag från och med idag har mer att læra mig innan semestern (om jag nu får nån nu då) æn vad jag lært mig under alla mina tusen år som student. och att vi alltid gått och sagt att vem som helst kan bli civilingenjør trøstar føga nu...huh.

min nya titel ær numera projektledare, vilket sæger sig sjælv att ihop med civilingenjør, utveckling, antipiracy och ja...ensam på avdelningen. det blir en del. en rætt stor det. kan JAG nåt?

tar ett djupt andetag och drogar mig med høghastighetstuggummituggande på maxsmaskljudnivå før att førsøka få kontroll øver min hjærtrytm som mest av allt bara vill skrika. hjæææælp, ta mig hærifrån. lægg ett tæcke øver mig och min ipod och låt oss få vara kvar dærunder. men, samtidigt. tænk OM jag klarar det...shit. mæktig feeling. nu blir det pumps, læppstift, agenda, møten, struktur och fart på flæsket. lite spænnande ær det också. farligt men spænnande.

spænnande blir det också att se om strulswedbanken lyckas styra upp så jag får mina pengar med tillhørande tillgång till dem. något jag av någon mærklig anledning trodde var sjælvklart...behøver ju ha råd att handla fler tuggummin nu. riktigt många tror jag tom!

morgonstund har guld i mun

men åååå, vad jag hatar folk som inte klarar av att slæppa på gasen vid øvergångsstællen och sen glor surt på en som om det vore MITT fel att jag næstan blev hyvlad i sidan. hade bra lust att gøra en brutalfuckoff. men jag høtte inte ens sådær småstadigt med armen. bet i mig...åååååhhr. sur som leifi typ. sen att JAG inte tål morgonsura mænniskor. førut tålde jag inte sura folk øverhuvudtaget. men det var ju innan jag blev 25+ och hæxa utan att skæmmas.

men, væl inne på jobbgården hær var det en snubbe som ropade efter mig "eyy, du ær en av statisterna va?!" jag blev alltså næææstan førvæxlad med en næææstan skådespelare.

litet leende.

sen kom jag att tænka på, statist till vad? hæromdan nær jag anlænde så møttes jag av ett gæng nazis utanfør porten. dunderskakig och med hårda/livrædda looken gick jag genom dem utan att andas. SEN kom jag på att ett gæng skallar utanfør nordisk film kanske inte ær heeelt ækta...så...blev jag førvæxlad med...vad?

jaja, blir nog en kanoners dag och jag ær redan skithungrig och har skrivit med osvenska tecken...ååååhrg

motsatsen till mellanstadiets discodans kan man kanske säga

ok att man som medietekniker inte alltid är helt uppe och hoppar av glädje kvalitetsmässigt när man glor pappa över axeln på BEN-tv och andra afrikanska tv-kanaler. allt som kan, går och görs fel. alla tester av ljud, ljus och bild sker live. av en praoelev...de tom har sina utsändningar enligt african time. MEN en eloge till det breda utbud av musikvideos. hey dance moves! jag vill också ha getto booty och dansa med färgglad huvudbonad av storlekar endast fantasin sätter gränser för. checka in 2:18 och 1:53 (tidskoden går visst baklänges på nåt vis) på den här, så vet vi alla vad det pratas om. 10 poäng!

hur ska jag på bästa sätt make a difference med mina pengar?

firade påskafton med en dagen-efter-personalfesten-reducerad party queen. funkade perfekt för mig. ingen alkohol, men som alltid när vi träffas, en orgie i mat. ok, att jag ser ut som en ballong nu och att jag mastodontfes för mig själv hela vägen hem i bilen. men, det var det helt klart värt.

vi hyrde film och jag satt och kämpade mot tårarna till "säg att du älskar mig". ville se den så sjuuuuukt mkt förra året. men dumma normannen ville inte den, sen ville han inte se mig, och sen pallade jag inte ett piss mer. men nu så. nu har jag sett den. och. hon haddy, huvudrollsinnehavaren. så makalöst fin i håret. makalöst snygg överhuvudtaget. ge henne puttebrillorna, sen har ni min drömspegelbild.

på det lite mindre ytliga planet, så berörde den mig så att jag nu har bestämt mig för vad mina charity-pengar ska gå till. har alltid lovat mig själv att så fort jag får jobb och lön, så ska jag bli god mot världen och ge en del av mitt överflöd till dit det behövs lite mer än i mitt kylskåp. har varit hårt inne på läkare utan gränser. är jag väl iofs fortfarande, eftersom jag för tre minuter sen skickade mail till pilgrim och undrade om deras LUG-smycke från 05 (tror jag) fortfarande finns att få tag på.

men, jag ska banne mig göra nåt mot det jag själv fruktar och hatar mest i hela världen. våldtäkt, trafficking och ja helt enkelt "säg att du älskar mig". så var ska jag skänka mina pengar då så jag vet att de kommer till nytta? tips tack. gärna många.

och se filmen!

folket som kastar stenar i glashus

glodde på så ska det låta igår. har inte fått göra det sen jag flyttade till danmark eftersom min lillsyster som äger tv:n (och bostaden) tycker bättre om let's dance. jag är alldeles för stor fan av peter settman för att kunna prioritera på det sättet. men, igår måste jag säga att det var putte som lyste lite extra. han var redigt stilig i sina glasögon. hittar ingen bild tyvärr. men lovar att han var riktigt läcker nästan. tänk om en annan kunde se ut som nåt annat än vad katten släpat hem från high chaparrall en sen sommarnatt i sina glasögon.

och på tal om sommarnätter på chappis. har hört rykte om att dr alban ska släppa skiva. mkt spännande tycker jag. fyyyy på er som bara hånskrattar och kallar honom fula omusikaliska ord. ni är lurade av det svenska grupptrycket. dr alban kanske inte skulle gjort tidernas succe i så ska det låta, men, vad tusan det finns väl plats för fler artister än dem. jag diggar iaf sing halleluja hårt. för inte att tala om no coke som GJORDE vår kväll på studentpuben för några år sen. och i år ska skivan tydligen vara "världsmusik". jag ser fram emot afrikanska gästartiskter och en sablans massa sväng.

sen att jag får tillbaka 4800:- på skatten i år. sing HALLELUJA!!

har utökat min sängbredd välbehövliga 450% i påsk

ahh, gött att vara hemhemma. första tecknet på att man börjar närma sig är tusen missade samtal från party queen och ett par efterföljande sms: "kommer du hem snart kommer du hem snart hem snart snart vi MÅSTE träffas". då vet man, att man snart är hemma i de småländska skogarna.

mamma möter på stationen, tillsammans med en massa andra mammor till folk man inte sett sen man slutade gymnasiet. folk man inte hälsar på längre, eller ja oftast kanske aldrig har hälsat på, men som man så väääl känner igen. ömsesidigt. alla glor vi så diskret vi kan, men sjukt intresserade av hur folk förändrats de senaste åren. ju närmare hemhem man kommer, desto hårdare suger det i småstadsskvallertarmen. går icke att förneka.

sen möter oskar på uppfarten hemma. vilken tid på dygnet eller vilken dag man än kommer, så vet man med säkerhet att ropar man oskar när man stiger ur bilen, så kommer han springande ett par sekunder senare. och då vet man att man har nån att sova sked med för natten. han är inte blond och han är låååångt ifrån lång, men vad tusan, även om han tänker (förhoppningsvis) att han inte vill ha nåt förhållande med en, så håller han käft om det, och sover så troget i min säng tills jag åker härifrån igen. sen när jag blir vuxen nog att skaffa egen katt ska han heta jean baptiste. för att det är det absolut mäktigt coolaste namnet i världen. MEN, jag tror inte att ett barn borde heta det i dagens sverige, eller danmark eller norge eller var tusan jag nu fastnar till slut. så, det blir katten.

en sak som dock har ändrats sen sist jag var hemma. eller ja, det är väl egentligen rätt mkt rutin just det att pappa har en ny vana varje gång man kommer hem. en gång hade han börjat med ansiktsmask, en gång var det tvångsmässigt och nästan ohälsosamt överanvändande av skype och nu är det ingefära. han meddelade ganska högtidligt att "jag har börjat med en sak..." han knaprar numera ingefära när han kollar på tv. med ett glas mjölk till ska det tydligen vara skitgott. och ok, litegranna starkt. ehrrm. men ja, man ska ju inte vara den som är den. och att han tillbringat en hel vecka på knä i trädgården för att riva upp mossa ur gräsmattan...för hand! den ni. synd bara att hans sinne för estetik inte är lika utvecklat som hans hat mot mossa i gräsmattan. vår trädgård ser milt sagt inte inbjudande ut för tiden.

annars, har (tyvärr) upptäckt att jag tycker det var ohyggligt tråkigt att lämna danmark en torsdag och missa veckans sista avsnitt av paradise hotel. jag har aldrig förnekat att jag alltid haft en svaghet för många av marknadens dokusåpor. men innerst inne trodde jag inte att jag brydde mig. burn! som tur var kunde jag trösta mig med två avsnitt scrubs igår, innan min working woman personlighet med vardagsrutiner slocknade totalt redan framåt midnatt. klockan 8 vaknade jag och var så utvilad att jag kunde stiga upp. what, what?

mitt älskade apelsinträd är dessutom fortfarande vid liv. ahh, wonderful homehomelife.

alla mina långa grabbar

var i malmö i helgen. gjorde givetvis ett plastic fantastic skoinköp och hoppas och ber på mina bara knän att denna sommar inte ska bli som förra. skor måste vara meningen med livet ibland, och jag funderar faktiskt på om jag någonsin, trots en smärre ökning i ekonomisk standard sen jag slutade vara student, kommer växa ifrån att drägla över kvantitet istället för kvalitet. priset är 280 (obs svenska! yes) kr på din sko. hade skopunkten kommit i min väg hade jag nog löpt amok.

går fortfarande och grubblar över vad jag ska ge mig själv i "vuxenprelle" nu när första lönen snart dimper in. för detta ska ju inte vara ett reafynd att gå upp i brygga för. nix, det ska vara nåt eeeexklusivt. en brutal kristallkrona står högt på listan för tillfället. men, fram tills jag har nånstans att bo, där det inte är kaoslillasyster som sätter ordningsstandarden, så ligger symaskin i topp. en sån där flashig i klass med den man var tvungen att fråga om lov på syslöjden för att få använda.

annars så kändes det rätt bra där i malmö, när man utan att behöva förtränga plånboksångesten kunde spontanäta på restaurang, hänga på uteserveringar i solen och beställa in och beställa in och beställa in. saken blev inte heller sämre av att gamla gänget från för helt plötsligt stod någorlunda komplett. vissa av oss har inte setts på två år. sjukt. och sjukt gutt att träffas igen. nu minns jag helt plötsligt igen hur det är att umgås med folk 190+. woooonderful!

dock kom besvikelsen när jag såg mig själv i spegeln vid hemkomst. ok, att jag hängt ute hela dagen och gått direkt från hårdshopping till partaj, men liiiiiite mindre sliten hade jag hoppats på att se ut. och definitivt att nån av grabbarna liksom kunde hintat om min fågelbofrisyr och liklila rödvinskäft. en gång i tiden fick jag höra högt och tydligt över lunchmatsalen att mina bröstvårtor tydligen talade om att jag tyckte det var kallt. nu vågar de visst inte ens viska i mitt öra att jag borde kolla spegeln. folk blir så tråkiga när de blir vuxna...