har utökat min sängbredd välbehövliga 450% i påsk

ahh, gött att vara hemhemma. första tecknet på att man börjar närma sig är tusen missade samtal från party queen och ett par efterföljande sms: "kommer du hem snart kommer du hem snart hem snart snart vi MÅSTE träffas". då vet man, att man snart är hemma i de småländska skogarna.

mamma möter på stationen, tillsammans med en massa andra mammor till folk man inte sett sen man slutade gymnasiet. folk man inte hälsar på längre, eller ja oftast kanske aldrig har hälsat på, men som man så väääl känner igen. ömsesidigt. alla glor vi så diskret vi kan, men sjukt intresserade av hur folk förändrats de senaste åren. ju närmare hemhem man kommer, desto hårdare suger det i småstadsskvallertarmen. går icke att förneka.

sen möter oskar på uppfarten hemma. vilken tid på dygnet eller vilken dag man än kommer, så vet man med säkerhet att ropar man oskar när man stiger ur bilen, så kommer han springande ett par sekunder senare. och då vet man att man har nån att sova sked med för natten. han är inte blond och han är låååångt ifrån lång, men vad tusan, även om han tänker (förhoppningsvis) att han inte vill ha nåt förhållande med en, så håller han käft om det, och sover så troget i min säng tills jag åker härifrån igen. sen när jag blir vuxen nog att skaffa egen katt ska han heta jean baptiste. för att det är det absolut mäktigt coolaste namnet i världen. MEN, jag tror inte att ett barn borde heta det i dagens sverige, eller danmark eller norge eller var tusan jag nu fastnar till slut. så, det blir katten.

en sak som dock har ändrats sen sist jag var hemma. eller ja, det är väl egentligen rätt mkt rutin just det att pappa har en ny vana varje gång man kommer hem. en gång hade han börjat med ansiktsmask, en gång var det tvångsmässigt och nästan ohälsosamt överanvändande av skype och nu är det ingefära. han meddelade ganska högtidligt att "jag har börjat med en sak..." han knaprar numera ingefära när han kollar på tv. med ett glas mjölk till ska det tydligen vara skitgott. och ok, litegranna starkt. ehrrm. men ja, man ska ju inte vara den som är den. och att han tillbringat en hel vecka på knä i trädgården för att riva upp mossa ur gräsmattan...för hand! den ni. synd bara att hans sinne för estetik inte är lika utvecklat som hans hat mot mossa i gräsmattan. vår trädgård ser milt sagt inte inbjudande ut för tiden.

annars, har (tyvärr) upptäckt att jag tycker det var ohyggligt tråkigt att lämna danmark en torsdag och missa veckans sista avsnitt av paradise hotel. jag har aldrig förnekat att jag alltid haft en svaghet för många av marknadens dokusåpor. men innerst inne trodde jag inte att jag brydde mig. burn! som tur var kunde jag trösta mig med två avsnitt scrubs igår, innan min working woman personlighet med vardagsrutiner slocknade totalt redan framåt midnatt. klockan 8 vaknade jag och var så utvilad att jag kunde stiga upp. what, what?

mitt älskade apelsinträd är dessutom fortfarande vid liv. ahh, wonderful homehomelife.