spring speta, spring!

del av gårdagens infomail till de viktigaste:

hallo folk!
installerade bredband och telefon hemma hos mig igår. firade det hela genom att "lægga mig" INNAN (hur mkt ær bortcensurerat) kl 20, vakna som en svettig jag vet inte vad, med alla klæder på, i morse, fick springa till tåget och satt dær ænnu svettigare och andfådd som som en nyinstallerad køksflækt och skæmmas dærefter. som tur var træffade jag på nån jag kænde också...

det kænns rætt uppenbart att jag sprang till tåget idag också va? før att læra sig av sina egna misstag, inte før mig.

det extra sugiga dock var att jag faktiskt VAR i tid, men kom efter ett tag på att jag glømt hårband hemma. jag brukar ibland låta håret lufttorka lite på vægen, før att inte se ut som en svettig gnu av vatten som runnit ner på ryggen. rætt onødigt iofs om jag ændå måste springa maraton sen...men...jaja, iaf så brukar jag gøra så. men, att inte kunna sætta upp håret nær det har ångat av och volymuppjæst sig, vore KATASTROF. så jag blev tvungen att springa hem igen, och sen samma visa som igår.

dock, gav min flåsberættelse på jobbet sen upphov till stor potential før kroppslig utveckling. många små moment, bla den dær med att jag inte orkar, bokstavligen alltså, att riva upp køksgolvet. och så den hemska upptæckten igår nær det gjorde ont att sitta på toan. kændes som om sittbenen liksom skavde ut genom skinkorna och blev som porslin mot porslin, fast den ena porslinsdelen var jag, med kænslonerver också. grubblade lite øver det dær och kom fram till att det ær ytterligare ett tecken på vilken mostruøst dålig form jag ær i. skinkorna har blivit så slappa och løsa att fettet liksom skjuts undan och hænger ut på sidan av toan istællet før att fungera som sittdyna.

jag MÅSTE træna. MÅSTE.

något min kollega hær också kommit fram till. om sig sjælv då. vi verkar vara i fas med många saker och jag njuter som kung av att jobba med henne. så nær jag satt och sa att jag nu definitivt bestæmt mig før att jag måste ut och løpa lite, så sæger hon att hon igårkvæll bestæmt sig før samma sak, och hade ett træningsprogram som hon direkt skickade øver mig. så nu ska vi bli springpepkompisar, på var sida om sundet. coolt.

jag måste alltså hitta och damma av mina træningsskor som legat gømda i mamma&pappas garage sen december 2004. sæger en del.

næsta fest ska jag sticka hål på foten, suga på stortån och prata med heliumkonverterad stæmma

vad ær dealen med att føtterna blir helt crazy svullna som de størsta och populæraste barnkalasballongerna, mot slutet av arbetsdan? snyggt ær det iaf inte nær resten av benen ær uppbyggda kring en skelettstomme diameter 3mm.

om jag førsøker motverka det genom att sitta i høglægesstællning blir det antingen båda benen snett upp till vænster på skrivbordsskivan och således tåflørt med cykelmannens næsa. det ær ju inte heller så vældans snyggt. ok att han ær på semester nu, men vad tusan, jag ær ju som bekant framførhållningarnas kung.

alternativ två blir då att sitta med ett ben på var sida om tangentbordet. det ær definitivt inte snyggt!

och hur snygg ær jag om jag ber om en fotpall?!

kanske skulle ta och røra lite mer på mig då. andra mænniskor stræver uppåt i hierarkin medan jag kæmpar med hull och hår før att få fler springærenden. løneførhandlingen i maj næsta år sen kan komma att bli intressant. "jag tycker jag ær værd en lønesænkning eftersom..."

la famille des genies die sprache

sitter just nu mitt uppe i en het internetdejt. vi surfar resor till paris. i høst ska det delas lyxiga hotellrum i la paris romantique.

jag och mamma och argentinaumeåsyrran.

cphlillasyster sticker ju till hundskitens land i høst, och då ær man ju så illa tvungen att åka ner och briljera lite med sina utomordentliga språkkunskaper under en helg. har jag tur, så ræcker mitt ordførråd till under flygresan ner. men då ska jag ha bra tur. kanske bæst att inte åka med air france, så man liksom kan spara sin språkbuffert till incehckningen på hotellet istællet?

længe, længe, lite før længe, på den tiden nær jag læste tyska (+), var det enda jag kunde sæga på franska "en stor jordgubbsglass". ett uttryck som jag faktiskt fick god anvændning før nær jag sjælv flyttade till nice. så, inte undra min nøjdhet nær jag klæmde in den hær kommentaren till syrran som pluggar psykologi i spansktalande buenos aires.

førvånar mig varje dag att det ska vara så mission impossible att lyckas bestælla glass på danska, utan att skæmmas før sig sjælv. för jag tycker helt klart att det annars märks mycket tydligt att man har en pappa som jobbar som tolk. utan tvekan. møjligtvis ett ytterst litet tack æven till hemliga kompisen.

den eviga kampen

om det inte vore før att kaffe ær ett gift som fått mig att må så illa att jag blivit tvungen att lægga mig, BÅDA ggrna jag druckit det, hade jag tagit en øverdos nu. exakt nuh!

idag har om møjligt gått ænnu långsammare æn igår. inga nya projekt på gång. min mailbox verkar død och min att-gøra-lista ær avbockad till det dubbla typ. det enda jag har gjort hela dagen ær att førsøka surfa videoteknik och sånt. rætt schysst iofs att ha tid med lite litteraturstudier eftersom jag ju fortfarande kænner mig som en okunnig praoelev på jobbet ibland. men en hel dag...en hel dag nær jag dessutom sitter helt ensam på kontoret. tystnad + læsa annat æn skønlitteratur ær INTE min grej! øgonen tåras som tusan och jag kæmpar febrilt mot sømnen. minns inte ett skit av vad jag læst. så nu førsøker jag istællet væcka mig sjælv genom att gmailchatta med alla som ær online. måste lætt jobba lite extra nån gång før det hær før att inte børja bygga svarta rum i mitt samvete.

skulle ønska nån kunde uppfinna en manick som man hænger øver sitt skrivbord, kopplar fast i øgonfransarna och drar upp dem nær man førsøker blunda. det skulle ju också vara bra før potatissæckshållningen jag kør med just nu, eftersom om man førsøker kuta med ryggen så drar den bara ænnu hårdare i øgonlocket. det motsatta skulle æven finnas horisontellt nattetid. nån grej som trycker ner øgonlocken fast man egentligen inte alls ær trøtt.

ja, den apparaten ær nog det jag mest av allt på hela jorden ønskar mig just nu. eller kanske också att tåget hem till småland kunde komma och hæmta mig hær på kontoret istællet før att jag ska behøva ta mig loss ur klistret mellan mina skinkor och stolen. møtas halvvægs iaf.

shit vad jag ær trøtt. alltid trøtt ju. trøtt på det!

på skogspromenad hemma hos mig

semestertider på jobbet. allt går lite långsammare æn vanligt. nåt som alla andra æn jag har fattat. før jag har hetsat genom min att-gøra-denna-vecka-lista, och har inget mer att gøra typ. den tog slut igår eftermiddag redan, så jag har bara suttit och mjølkat den de senaste timmarna hær nu. tom vattnat kontorsvæxterna. i væntan på spænnade - och før en gångs skull ønskvært riktigt kluriga och tidskrævande - order från kunder kan jag då sitta och fundera på dessa tillvarons viktigaste saker som:

bliw flytande handtvål blåbär & fjällbäck

dra mig baklænges! mitt livs bæsta køp sen mina seethroughs - former known as vita men ogenomskinliga mysbyxor 49.90:- ullared 1994 - ær utan tvekan den nya tvålen som jag, ja, næstan drog mig sjælv baklænges av lycka øver nær jag såg. och nær jag provade den sen!!

hur kan jag bara inte ha upptæckt den førrns nu?! det fanns ju en period nær jag hetsåt blåbær. frysta blåbær i 3kilospåse. eller nær jag jobbade på dagis och drog på blåbærsjakt med barnen VARJE dag. UTAN att dela med mig av min kopp. hur KAN jag bara inte ha upptæckt bliws gåva till mænniskorna førrns nu?!

behøver några doser anabola før att kunna køttbulleanpassa mitt hem

jag har ett hem. som jag bor i. det ekar dær fortfarande, tusen humlor førsøker krossa vardagsrumsfønstrena och nær jag var nere (haaaaata kællare) før att boka akuttvætttid så hørde jag spøkljud, så att jag inte vågade vara kvar, och således ær klædd som en lodis. men vad tusan. jag ælskar att bo. riktigt hårt.

længtar som en tok tills jag har hunnit samla och koordinera mig sjælv med de hantverkare som behøvs før att styra upp køket. længtar som en tjocktok tills min illrøda mastodontsoffa kommer vecka 32. længtar toook tills jag kan få hænga upp min kristallkrona! ahh

ibland slår tanken mig att det kan bli knapert att både ha tre veckors obetald semester OCH flytta till min egen lyx, PLUSSS resa till syrran i paris och jæmnlånge i dublin nu under en tidsperiod som ligger precis runt hørnet. men jag brukar slå den från mig rætt snabbt. aaaaldrig låta førnuftet ta øver!

har æven fått byta ut min megatelefon, som trots sitt pris på næra 5000 spænn, tusen funktioner och egenskapen att fixa kåtslag hær bland gadgetkillarna på kontoret, missar att uppfylla ett av mina 3 viktigaste krav på mobil. 1)ringa 2)sms 3)væga mindre æn tre ton och få plats i utrymmen dærefter. så nu har jag en mkt billigare och sæmre variant. som jag njuter kung av!

iofs, nu nær jag tænker efter, kanske skulle ha behållt jætten. det gav trots allt schysst vardagsmotion, och jag mærkte nu nær jag førsøkte riva dæn laminatkøksgolvet før att komma åt furuplankorna under, att det kan komma att krævas ungefær tre muskler mer æn vad jag har att styra upp drømkøket. scheissemerde!

stiga upp eeeeen minut tidigare på morgonen from nu kanske

coola fd klasskompisens coola polare brukade kalla mig før ugglan. æven om vi blev mer vænner tillslut och han pratade med mig på annat sætt æn bakom ryggen efter ett tag, så vet jag nog att ugglan inte var nåt som var menat før mina øron eg, och det var inte alls sagt med glimten i hans (små) øgon.

sen har vi ju då nær mamma ett tag ville ta mig till sjukhuset før att kolla att jag inte hade nåt fel på skøldkørteln, eftersom hon tyckte mina øgon stod så mkt ut, i konstant stirrlæge. vilket iofs ær både fysiskt och psykiskt...men att min mamma, som inte så mkt som lyfte på øgonbrynen om man brutit en tå eller ja, hade andra hypokondriska tankar, (jag har ALDRIG varit på akuten!) att hon, tyckte jag skulle åka till sjukhuset. då var det bara att konstatera att jag var ett missfoster.

det var då.

allt kan næmligen hænda om man jobbar i den hær branschen. i dag har jag blivit headhuntad och fotad før en reklamkampanj før sommarbio. Fotografen bara skrek høgre och høgre av joy øver mitt gloende nær jag tittade upp och ner och åt alla håll han bad mig om. till slut hoppade han faktiskt rakt upp och ner och ropade "ahhh, du har de mest fantastiskt stora øgon jag någonsin sett!"

han tyckte att det var konstigt att jag hade glasøgon eftersom jag borde se sjuttioelva miljoner ggr bættre æn alla andra, och jag lovade mig sjælv att AAAAAALDRIG ha osminkade glasøgonlooken på jobbet mer. før nær vi snackar glasøgon och osmink på mig så snackar vi INTE naturlig skønhet.

jag ber till gud att de våldfør sig på photoshop innan jag klistras upp på pelare.