imorrn ska jag koppla på hjärnan så att jag kan börja koppla av magen

sitter och halsar ramlösa för att det river så gutt i halsen. har ett sketans stick i strupen och svettas i ansiktet. antingen håller jag på att bli sjuk, eller så har jag ätit lök idag. det senare vore märkligt eftersom jag en gång för alla tänkt ta tag i det här med vad jag tål och inte tål och sen verkligen sluta äta de grejjerna som gör att jag måste gå böjd hem från middagar, att jag kvider och fiser ihjäl mitt sängsällskap.

så nu är jag supernoggrann med vad jag äter. alltså, nu snackar vi inte godis och sånt. där är det no limits. men annan mat. lök går bort direkt. det vet jag redan, och har eg vetat i alla år trots att folk bara skrattat åt mig och tom testat mig genom att lura mig att äta lökig mat för att se om jag skulle börja må dåligt.

MEN jag tror det är andra grejjer OCKSÅ. min arbetskollega här och möjligens min hypokondri är inspirationskällor till min nybestämda insats. hon är nämligen superallergisk mot ungefär allt man kan äta, och är just nu stamkund på sjukhuset för att reda ut om hon kan få stoppa i sig NÅT annat än vitaminpiller. hon berättade för mig vilka symptomen hon levt med sen hon var tio, som nu på senare år bara eskalerat och ja...så nu kan hon inte äta längre typ, är. diarré, jäsmage, magkramper, ont och klåda i halsen, blodbajs och en konstig värme i kroppen direkt när hon ätit. nu vill jag inte påstå att det som jag känner kommer i närheten av den styrka symptomen visar sig med hos henne. men, jag har dem. allihopa. ALLAihopa. och jag är trött, trött, trött och svag och yr och ja, min kropp mår inte bra. KAN det vara nåt så enkelt som att sluta äta nån grej och så slipper jag bajsa slem?

så jag pratade med mamma förra veckan om det här. och vi kom fram till att eftersom laktosintolerans till viss del är ärftligt och dessutom mer vanligt än ovanligt bland afrikaner, så kanske jag kunde testa att sluta med mjölkprodukter ett tag.

detta firar jag med att morgonen/dagen efter äta två ostmackor. kommer på mig själv. SÅ, därför har jag denna veckan varit duktig och enligt tradition fyllt min lunchtallrik med (förutom dagens rätt då) tusen feta-tärningar, en klick gräddfilssås och sköljt ner hela härligheten med två glas mjölk. det gör jag ju varje dag.

man förstår ju lätt varför jag är heeeelt övertygad om att jag inte missat att undvika mat med lök idag. för jag har helt klart full koll.

hemma

jah, då ær jag hemma i cph igen efter YTTERLIGARE en helg hemma i sverige. mkt hemma nu. som party queen också höll med mig om. jag är oftare hemma nu än när jag BODDE hemma. men denna hemmaturen, som inte bara var långhelg utan också mynnade ut i mitt förrförrförra hemma norrköping, förde med sig en massa smaskens.

1) banksamtalet. banken vill gärna kasta en rejäl hög med pengar efter mig. så stor att jag nog nästan måste akta mig lite. så nu när jag tydligen typ kan välja och vraka på bostadsmarknaden, då är det helt plötsligt helt clean med schyssta lägenheter innanför kanalen eller hur man nu säger, i malmö. så då börjar jag fundera...hmm...kanske jag inte bara ska tänka gångavstånd till centralen/cph, utan även lite ekonomisk vinning? vad tror vi om svågertorp om säg tio år? chansen finns ju att där blir en feeeet danskekoloni med bostadspriser höga som tusan. som, om jag köper nåt där till "förortspris" kommer ge mig ett rejält och fint inskott till det där huset jag började rita på som sjuåring...fast, vill ja bo där? nej, det vill jag ju inte...så...triangeln då? där det om några år ska byggas en tågstation, som inte bara ger mig närmare till jobbet, men också eventuellt höjer bostadspriserna. orkar jag trava "långt" till nuvarande stationen i fem år? kommer jag ens jobba kvar här om fem år? men, är jag inte dum om jag inte åtminstone FÖRSÖKER tänka lite på plånboken, och inte bara låter min desperation efter eget kylskåp ta över NUH?!

har en stark känsla av att det här kommer ta mig tusen år och femtioelva vändor i magen för att lyckas hitta och känna rätt. åååå, jag pallar inte!

2) framläggningen. med en mastig publikskara på fyra personer stod jag på scen och pratade om vad jag gjorde i göteborg. inför denna mastiga publikskara på fyra personer skalade jag ner vad jag har kvar att göra innan jag får det dära guldbelagda pappret på att jag förtjänar att tjäna mina pengar, till endast en enda liten återstående poäng! känns lite sorgligt att inte ha nåt mer (förutom den årliga alumniträffen, som i april klubbades till tradition) att göra i kära norrköping. men fy satan i gatan och hans sju syskon vad GUUUTTT...fåniga flinet breder ut sig över mig.

3) känslan av att vara hemma...

hyvvä päivää lilla julafton

ahh, what a day! kækade tydligen lunch med några kændisar. før rætt vad det var så stannade en hel høgstadieklass på studiebesøk till utanfør matsalsfønstret och hoppade och log och glodde in. jag bara...ehh...ær det nån hær som ær kænd på nåt vis eller?

svaret gjorde mig på så bra humør att jag førsøkte slå av en prat med byggkillarna hær utanfør sen. varpå den ena av dem drar till med en fejja som verkligen, och då menar jag VERKLIGEN utrycker SAYWHAT?! han øppnar kæften och sæger just "what, i don't understand finnish". hej och tio poæng till min smålændska tydligen. båda jag och hans polare visade tænder och tunga och gap. haha

sen fick jag mitt førsta paket hit idag. skickat till MIG. ahh, i'm needed. å andra sidan så har jag ju sjælv skickat ivæg tretusen ungefær så det kanske var så dags.

dessutom, den hændelserika dan slutar inte hær minsann. jag har utnyttjat mina føretagskontakter och fått en myyyyyycket høgt uppsatt person att hæmta ut mina sj-biljetter i malmø, eftersom det ju inte går att gøra det hær i utlandet, och jag behøver ha dem før att kunna åka till sverige imorrn. træffa min jæmnlånga, ha exjobbsframlæggning och bli civilingenjør!

liiiiiide go dag! vilket enligt statistiken iofs betyder sugdag imorgon. som faktiskt kan stæmma eftersom min chefs son varit magsjuk en vecka, idag ær chefen ooo så mærkligt hemma och min skrivbordsgranne stack hem tidigt till sin magsjuka dotter. inga fler reflektioner kring detta æmne.

resväskan får visst dras med mig ett litet tag till

fuck that shit! vem tusan vågar smälla dit ett bud på inte mindre än DRYGT 300 000 mer än mig?! vem TUSAN är saten? det är synd att det är så sjukt lätt att googla fram folk nufört, men så sjukt kriminellt att omvandla mina bittra tankar till verklighet. och tur för tusan att jag inte har några problem med att vara lite hämmad inom elimineringsområdet.

men, om jag tänker mina tankar i oskyldigt tecknat. på sin höjd animerat, få jag tänka såhär då?

bra jag har månadskort på tåget här, så jag kan hoppa på så fort nästa kommer.

på sydfronten allt nytt

uhh hu huuu, har haft nåt sticksigt och svidigt i ena øgat sen i morse och en sån dær dag nær alla glor bara før att man har klænning och tusen meter ben som sticker ut. men, hey, inte før att jag bryr mig. jag har siktet instællt på ett hem! home sweet and lovely home. innan visningarna ens var færdiga meddelade mæklaren att budet låg på 1 570 000, vilket jag ju måste sæga ær en ganska så stor bit av min plånbok och ytterligare en miljard pengar i radie UTANFØR plånboken. men igen, HEY, jag ær inte den som ær den. kastar mig på tåget och sitter nu och hænger som en tok vid mail och telefon på mæklarens "jag återkommer"-svar på mitt bud.

och hur jag nu kan hålla på och lægga bud innan jag ens varit hos banken. dær kan man ju diskutera førnuftet lite. fast jag har noga tagit reda på att innan kontrakt ær påskrivna så har inga parter varken rættigheter eller skyldigheter mot varandra. så, nær/OM de kommer kræva mer pengar av mig æn jag har, som jag ju då låtsats att jag hade, så kan jag ropa "jag bara skojade" och sticka tillbaka till danmark, min hælftensæng och røvost.

men, eftersom 2007 ær mitt år, dær jag hunnit att inte bara flytta från suggøteborg, men också fått jobb, och på måndag kommer bli færdig med min hundraåriga utbildning, lyckats køra hyrbil, sett tretusen kændisar HÆR, reunitats med gamla spøken, klippt mig, fiiiiinally køpt ny parfym som jag faktiskt ær nøjd med och ja...mitt år helt enkelt.

så, i helgen ska jag nog køpa trisslotter och flytta in i MIN lægenhet. jag tænker klædkammare med plats før hela skofamiljen. jag ser badrum med dansgolvsutrymme. jag ser køøøøk...jag ser, jag ser, och dør om inte mæklaren ringer snart.

som att vakna och upptäcka att man glömt ta ut linserna kvällen innan

skum känsla när jag vaknade idag. inte bara för att jag tog loss plåstret på fingret och det känns helt oanvänt, stelt, märkligt, och liksom ofast på min kropp.

nej det var nåt annat. sen kom jag på att det här är första lördagen som jag vaknat här i köpenhamn. första helgen som jag inte varit bortrest sen jag flyttade hit 4 mars. inte så skumt egentligen att jag gått omkring och känt mig lite stressad och outvilad och bara hit och dit och hit och dit och aldrig hemma.

ska bli helt sjukt skönt att bo nånstans på riktigt. att slippa rota i resväskan varje morgon. jag har stora förhoppningar på visningarna imorrn. big time!

ansiktsboken

efter att ha blivit pressad från alla norska håll om att regga mig på facebook, så har jag nu gått med. vilket har resulterat i att jag en supersolig och fin fredag sitter inne på kontoret efter 18 trots att jag idag slutar 16 med tillåtelse att gå hem redan efter lunch.

en lunch som jag førøvrigt GLØMDE i min iver att simultanjobba och surfa bostæder. detta gør det ÆNNU mera moget attt jag sitter kvar hær fortfarande. næsta gång jag klagar øver min krampmage och førsøker intala værlden om att jag æter regelbundet skall jag personligen se till att jag får ett snært øver bakpartiet!

det var det där med todalsdialekten ja

på många av de norska dialekterna så säger man jente när man vill prata om brudar, så man gör. men inte överallt inte. bondmammans pappa sa:

du har varit här förut, men jag minns inte riktigt vad du heter kärring.

grovt, men så inuti satans...gutt...gubbadjevl...

reunion i indre nordmøre där dialekten understiger förnuftet, men är örongodis av kriminellt hög kvalitet

ååå, skulle så himla gärna vilja skriva om och peppra er med bilder från min fantastiska helg i fantastiska norge. trots handikapperat finger och en fet aning tidsbrist gick lapptäckesstickningen över all förväntan. jag lyckades även hålla bebisen utan att knäcka nacken på henne, klarade språkförvirringsprovet trots att jag på senare tid beblandat mig med ytterligare ett skandinavspråk, käkade norsk tomatsoppa och leverpastej, glott efter myskoxar på dovrefjell och faktiskt själv lyckats köra hyrbil och, och, och alla andra bra grejjer som bara kan hända i ett land som norge. men nån måtta får det tydligen vara på all lycka här i livet, för jag missade givetvis att få med mig de tretusen gigsen foton som togs...så ja...får spara referatet till en annan gång.

kan istället lite smidigt gå över till hur ofantligt mkt jag älskar reunions. på sista tiden har jag flängt en hel del. innan krullklubbens reunion nu i norge, så har jag ju faktiskt hunnit med att återuppleva gamla hysteriska studentlivtekniksminnen i norrköping och 15årsjubileum med turkietbrudarna. fest på en parkbänk och ett länge omtalat och numera lagligt glas alkohol med vår barnlägerledare som på den tiden var yngre än vad vi är nu.

inte illa i det hele tatt. och jag får fjärilar i magen och tårar i ögonen varenda gång. förut hade jag stora problem med att säga hejdå. riktigt stora. så stora så ni inte kan tänka er även om jag skulle försöka förklara. men, de verkar jag ha övermäktat nu. någorlunda iaf. istället klarar jag inte av att säga hej längre tydligen. hej tudemarie!

jeje, efter trotsa-vintern-försöket 99 som belönade mig med kronisk rinnande näsa har jag numera alltid servett med mig i vilket fall. och lite snor i ögat har väl inte skadat så många iaf...? på tal om klegg i näsan:

underbart. liiide gutt det är med skandinaviska språk i pærevellingsmix! och jag lovar att återkomma med mer när norgebilderna finns i min ägo.

fram tills dess kan jag ju glänsa lite med att jag numera har en fast, oprovanställningsfast tjänst på nordisk film. och att de dessutom inte alls tyckte att jag var dum i huvudet eller ultrapassiv som jag själv har känt mig de senaste två månaderna. hurrej. så nu ska jag shoppa lägenhet för miljonbelopp.

jag försöker ta livet av mig

kom hem och tänkte bara slänga i mig en macksattacks innan jag skulle skriva ett liiiivsviktigt blogginlägg om hur jag bara inte KAN lyckas hitta en parfym jag tycker om bättre än min utgångna. sen hetssticka färdigt lapptäcke till bebisen jag ska vara fadder för i helgen. sen hetsduscha och fixa mig i håret, för att sedan lyckas packa nåt som håller torsdag-måndag utan chans att komma hem emellan, så därför måste vara så light att jag pallar bära med mig till jobbet både imorrn och måndag.

kom till mackan. eller ja, frallan + kniven. swooosh, sen var halva pekfingret av. det skvätte och sprutade blod. min första tanke var maaaammmma, maaammma! sen att jag ju ändå inte kunde ringa för att jag skulle bloa ner hela rummet på väg mot telefonen. för inte att tala om min high tech telefon från jobbet.

sen kom jag på att jag ju är 26,5 år gammal. jag måste sluta ringa mamma. så jag tog det mogna beslutet att lägga mig på sängen och lipa. tryckförband, handen i högläge och en blandning av chock, smärta och skräck.

det gjorde, och gör fortfarande piss hamrende dunderont. lätt i jämförelseklass med när jag nitade mig i fingret på thule. lätt. plus extraeffekten med allt blod. alltså, det inte bara rann ut. det liksom sprutade ut. med kraft. med stråle.

men mitt i tårarna så kom jag på att allt för konsten! med handen upp i luften som en tredjeklassare med nåt på hjärtat, och fejjan i grimaser som hade auditionat in mig som patient i cityakuten utan probs, börjar jag alltså leta fram kameran.

censur på själva skadan. jag mår själv illa när jag ser att mitt finger riskerar att få en sned hudflerp. händerna är ju min finaste kroppsdel. var iaf. buhuuu

och inte kan jag sticka, och inte vågar jag duscha och tvätta håret, och det dunkar och känns som satan och sju svåra år och ett krig. men hey, jag lever!

jahapp, då var vi dær igen då

idag førsov jag mig en kvart till jobbet før att jag låg och drømkæmpade mot polisen. var inkastad i fængelse før att min stalker satt dit mig. i drømmen levde han efter principen "kan inte jag få dig ska ingen annan heller", så dærfør skickade han polisen på mig.

i verkligheten hoppas jag han lever efter andra principer.

hintar fattar han iaf inte. och jag kommer inte svara på samtal från nummer jag inte kænner igen. någonsin mer. man kan ju sæga som så att jag børjar få erfarenhet av stalkers...suck

blooper

min chef är tillbaka. på gott och ont.

jag råkade nyss kalla honom för nisse. inte alls min mening, men jag tänkte visst samtidigt på en annan kollega som heter nåt mer liknande. och så bara glappade jag till.

chefen mår fortfarande inte helt bra och är inte på topp för skämt. dessutom, i danmark har man inte smeknamn på folk. särskilt inte chefen och särskilt inte nisse, då det betyder tomte.

mitt käftslir gick inte hem.