reunion i indre nordmøre där dialekten understiger förnuftet, men är örongodis av kriminellt hög kvalitet

ååå, skulle så himla gärna vilja skriva om och peppra er med bilder från min fantastiska helg i fantastiska norge. trots handikapperat finger och en fet aning tidsbrist gick lapptäckesstickningen över all förväntan. jag lyckades även hålla bebisen utan att knäcka nacken på henne, klarade språkförvirringsprovet trots att jag på senare tid beblandat mig med ytterligare ett skandinavspråk, käkade norsk tomatsoppa och leverpastej, glott efter myskoxar på dovrefjell och faktiskt själv lyckats köra hyrbil och, och, och alla andra bra grejjer som bara kan hända i ett land som norge. men nån måtta får det tydligen vara på all lycka här i livet, för jag missade givetvis att få med mig de tretusen gigsen foton som togs...så ja...får spara referatet till en annan gång.

kan istället lite smidigt gå över till hur ofantligt mkt jag älskar reunions. på sista tiden har jag flängt en hel del. innan krullklubbens reunion nu i norge, så har jag ju faktiskt hunnit med att återuppleva gamla hysteriska studentlivtekniksminnen i norrköping och 15årsjubileum med turkietbrudarna. fest på en parkbänk och ett länge omtalat och numera lagligt glas alkohol med vår barnlägerledare som på den tiden var yngre än vad vi är nu.

inte illa i det hele tatt. och jag får fjärilar i magen och tårar i ögonen varenda gång. förut hade jag stora problem med att säga hejdå. riktigt stora. så stora så ni inte kan tänka er även om jag skulle försöka förklara. men, de verkar jag ha övermäktat nu. någorlunda iaf. istället klarar jag inte av att säga hej längre tydligen. hej tudemarie!

jeje, efter trotsa-vintern-försöket 99 som belönade mig med kronisk rinnande näsa har jag numera alltid servett med mig i vilket fall. och lite snor i ögat har väl inte skadat så många iaf...? på tal om klegg i näsan:

underbart. liiide gutt det är med skandinaviska språk i pærevellingsmix! och jag lovar att återkomma med mer när norgebilderna finns i min ägo.

fram tills dess kan jag ju glänsa lite med att jag numera har en fast, oprovanställningsfast tjänst på nordisk film. och att de dessutom inte alls tyckte att jag var dum i huvudet eller ultrapassiv som jag själv har känt mig de senaste två månaderna. hurrej. så nu ska jag shoppa lägenhet för miljonbelopp.