work that brain cell woman!

jah, dær kom så den dæra svårbomben som jag gått och væntat på, men litegranna hoppats slippa. min chef - och enda kollega på min avdelning - har insett att han inte ær superman som man lite diplomatiskt kan uttrycka det. folk som går in i væggen ska inte jobba mer på ett bra tag, men som tur ær finns det ju då kollegor kvar på jobbet som kan ta øver deras arbetsuppgifter...ehh...jag?! kænns som om jag från och med idag har mer att læra mig innan semestern (om jag nu får nån nu då) æn vad jag lært mig under alla mina tusen år som student. och att vi alltid gått och sagt att vem som helst kan bli civilingenjør trøstar føga nu...huh.

min nya titel ær numera projektledare, vilket sæger sig sjælv att ihop med civilingenjør, utveckling, antipiracy och ja...ensam på avdelningen. det blir en del. en rætt stor det. kan JAG nåt?

tar ett djupt andetag och drogar mig med høghastighetstuggummituggande på maxsmaskljudnivå før att førsøka få kontroll øver min hjærtrytm som mest av allt bara vill skrika. hjæææælp, ta mig hærifrån. lægg ett tæcke øver mig och min ipod och låt oss få vara kvar dærunder. men, samtidigt. tænk OM jag klarar det...shit. mæktig feeling. nu blir det pumps, læppstift, agenda, møten, struktur och fart på flæsket. lite spænnande ær det också. farligt men spænnande.

spænnande blir det också att se om strulswedbanken lyckas styra upp så jag får mina pengar med tillhørande tillgång till dem. något jag av någon mærklig anledning trodde var sjælvklart...behøver ju ha råd att handla fler tuggummin nu. riktigt många tror jag tom!