bestulen, förbannad och skitglad

manodepressivitetens toppar och dalar är för hysteriska för att inte bli bortcensurerade från den här bloggen. typ. jo, jag vet att jag på riktigt, riktigt varken är manisk eller depressiv och att det är just hysteriska toppar och dalar som är intressant för andra att läsa. men jag orkar...hehe...orkar helt enkelt inte erkänna att latheten börjar bli mer än en vag liten sida hos mig. suck

på sistone har jag varit skiiiiitförbannad på mig själv och det tjuvaktiga packfolket här i världen. jag glömde mitt paraply (gråter vid bara tanken) på tåget...huuuuuulk, mitt älsklingsparaply som inte kan ersättas för att det kommer från danmarks lyxkvarter...huuuulk. har ringt som en råtta till sj:s hittegods, kundtjänst med mera. och JAAAAHHH *minns med ILSKA när nån mongobrud på SJ snodde mina boots från deras egen hittegodsavdelning* jag har erfarenhet av att inte få tillbaka saker därifrån om man säger så så man gör. en av tanterna förklarade att september-oktober-november-december, sääärskilt i göteborgstrakten (och som det ser ut nu...suck), så får de in ovanligt få paraplyn, mössor och vantar. "de blir förbrukningsvaror vid den här årstiden". och mitt paraply som är snyggast och bäst i världen även den ljuvaste sommarnatt...tacka vet jag att nån har snott det! ser jag tjuvmonstret komma nonchigt gående längs med gatan med mitt paraply, då kan jag lova er att jag tar lagen i egna händer. måste nästan börja bygga lite muskler för tillfället. för, det kvittar om det så skulle vara självaste bröderna klitsjko (stavning...jeje) som har det. jag kommer kämpa till min sista blodsdroppe. skiiiiiiiit!

depressiviteten har fått sitt utlopp i ältandet av gamla, egentligen bortglömda historier. folk som borde betyda piss i havet för mig, som helt plötsligt styr om jag pallar mig upp eller inte på morgonen. och, pallar jag mig upp, så kan jag lätt inte lyssna på vilken musik som helst utan att börja lipa...eller..planera mord på paraplytjuvar. inte hälsosamt. men, ja, så pratade de ju på christer om folk som lipar titt som tätt...då började min uppåtsväng. alltid bra att veta att man har andra med sig i skiten...dessutom...ahh...det här är det bästa. för ett tag sen hade de tema "dåligt lokalsinne". jag frustade av igenkänning. bruden som berättade att hon gick vilse inne i sin egen mataffär skulle ha fått DEN menande blicken av mig om det inte vore för att det var på radio. ahh...och hon var inte den enda som kunde rada upp historier ur mitt lokalsinneslösa liv. ville så hemskans gärna ringa eller ja, arbetstid, dvs skriva in till dem och bara hyyyyla ut hur oensamma all ni där ute utan lokalsinne är. jag är här med er!

här börjar alltså då min maniska period.

tänkte bli superspontan och hysteriskt överraskningsbrutal och bara dyka upp på flygplatsen när norrmannen kommer hem från thailand. eftersom orsaken till att vi inte BESTÄMT, eller ja, rättare sagt, bestämt att vi trots att vi egentligen redan bestämt, inte ska träffas. with me? allt handlade alltså om ett pms-break-down från min sida. jag vet att jag för ett tag sen bad om att få just ett sådant på min hyresvärdinna. och se, nu kom det, sablans felriktat. återigen, man ska PASSA sig för vad man önskar sig.

hyresvärdinnan var för övrigt här en sväng idag igen. som om hon bodde här. jag får speeeeel. men, idag lyckades jag behärska mig. tog djupa andetag och tänkte att "irriterar man sig på småsaker är man ingen större människa själv". det räckte för att hålla nerverna i schack. tills jag skulle ut och handla julklappar och märkte att hon låst inne mig! här slutar jag prata om detta. ni kan bara gissa hur ilskeröda mina öron var.

men ja, norrmannen och min erövringsplan. exakt alla, alla utom en iaf, som jag pratat med om mitt perfekta infall har tyckt att det varit en dålig idé, från början iaf. känns bra att statistiken är på min sida att han kommer tycka det är lika tufft som jag. kanske måste ha med nån mutjulklapp eller så...

och på tal om julklappar. har köpt två än så länge. men, jag är så nöjd med dem att jag nästan rister i förtjusning. de är så motherfuckingsketabra att jag knappt kan bärga mig till julafton. ahh...my god. trodde faktiskt inte att detta var möjligt. men, iår kan det hända att jag inte en enda gång vid julklappsöppnandet behöver sätta igång med det berömda försvarstalet när presenterna från mig dras fram från under granen. lycka.

annars så var det rätt gött att se att mitt kollektiv tagit sig för min trolldeg och gett sig på att försöka göra lite figurer medans jag pratade med föräldrarna i telefon. kreativitet framkallar glädje. och ja...hehe...jag har anmält mig på "allt om handarbetes" nyhetsbrev. funderar tom på om jag ska börja prenna på tidningen, för då är man med i en tävling om en symaskin. och otur i kärlek...gött...symaskinen är min!

fast, för att kunna prenumerera måste man ju ha cash. vilket får mig att börja tänka på att jag måste börja söka jobb nu. suck. kan inte bara nån av alla de högre makterna som jag tror på slänga en "vad-vill-jag-göra-med-min-framtid-insikt på mig, så skulle allt bli så mkt lättare. civilingenjör säger ju inte ett skit. inte ens mig, som ju är det. i början av mars iaf. suck.

men, äh, skitsamma, fransmannen i rummet här bredvid sitter och pratar gamla barndomsminnen men nån skypeis. han skriker merde och putin och skrattar och lever. tror inte han märker att jag tjuvlyssnar. min godnattsaga...aaaahh, nu sa han franchement också...undrar om man skulle kunna koppla en högtalare från hans rum till mitt. eller, blir det konstigt att fråga om?

känner mig lite osammanhängade. inget att göra nåt åt.