it's a craíc the dubbeldääck

i børjan nær jag flyttade hit neråt kontinenten och blev slav under kollektivtrafiken, var jag varje dag tvungen att genomlida det dær nervøsa stadiet "kommer jag ramla idag på bussen/tåget/spårvagnen nær den/det startar upp innan jag har hunnit sætta mig, eller stannar in efter att jag har rest mig, eller ve och fasa, både och, om och om och om igen om jag inte får nån sittplats?" jag har stampat på folks føtter, vælt deras væskor, gripit fatt i deras hænder i desperat førsøk att få hållplats på hållstolparna. smilat ursæææækta, rodnat, vinglat, vajat och betett mig allmænt fyllo i kollektivtrafiken.

men nu har jag lært mig tekniken. vissa lær sig i ettårsåldern. men jag ær sæker på att det ær desto mer tillfredsstællande ju senare man lær sig stå på benen. idag var det JAG som blev stampad på! hur man nu kan vara nøjd med det egentligen, jag hade dessutom vita tygskor, men det blev jag iaf. før jag stod dær stadig som ett spagetti nær tjejen bredvid mig var mitt føredetta jag.

min stadighet ær iofs bara giltig i skandinavien. før helgens vagabonding till irland satte kæppar i mitt sjælvføtroendehjul. bussarna dær får jammenmej PRIS i ojæmn kørning och skum trafikplanering. varje gång det stannades vid en hållplats fick man liksom sprintavancera sig fram i bussen mot næsta stolpe att hålla sig fast i, så att man vid sin egen hållplats stod så næra dørren som møjligt. fastklamrad till tusen.

och som sjælvaste pricken øver i:et, russinet i korven, bun on knuck, så rasade jag ur bussen exakt alla gånger utan att sæga thanks till chaffisen. nåt som alla andra verkade gøra. trafiken - kulturkrockarnas paradis.

men. nu vet jag ju varfør det kallas dubbeldæckare. eller ja, just nu i skrivade stund (det uttryck jag givetvis haaaatar mest på hela jorden nær jag læser krønikor och andra artiklar...skrivande stund my ass) funderar jag faktiskt på om det verkligen HETER så. tip top swedish ær inte hudraprocentigt min starka sida. men iaf, det blir en bra avslutning på detta inlægget...så...det heter ju dubbeldæckare før att alla resenærer inte bara från en utomstående skådeplats ser fulla ut, det ræcker inte ens på långa vægar. inte ens så fulla att de dæckar, ...nej, det vinglas och hængs och kæmpas så hårt dærinne på de två våningarna att næsta læge helt enkelt ær DUBBELdæck.

precis som ett mkt stort antal av mina vænner i år ær/blir dubbelfjortisar.

oh lord vad jag har bra humor!