en desperat vædjan till alla stalkers

ni undanbedes. manliga som kvinnliga. stalkers undanbedes.

*ramaskri* STALKERS UNDANBEDES! *ramaskri*

idag var jag tvungen att tacka nej till ett middagshæng før att jag helt enkelt kænner mig utmattad, trøtt, sliten och urlakad på egentid. ok att jag får skylla mig sjælv litegranna med mitt vagabondliv (som jag ju tom divar mig med) och nær jag ær ute och rænner på kvællarna (backstagade på tv-produktion av tack gode gud igår och bara dog av imponering, imponens...?øhh? så det blev sent), men, den tid jag væl HAR hemma i mitt hem, den førintas och våldshackas upp i små værdeløsa brottsstycken av att telefonen STÆNDIGT ringer. jag får aldrig ro. inte ens tid att laga mat åt mig sjælv! jag blir så sjuuukt trøtt på skiten. jag har gjort det till en vana att stænga av allt vad ringsignal heter. både nær den ær av och nær den egentligen i verkligheten ær på. och det stør mig. jag vill væl kunna ha ett normalt førhållande till en telefon, så som de FLESTA ændå har.

det får vara ett slut på 15 missade samtal før att jag ær ute och springer 30 ynka minuter en søndagseftermiddag. eller 5 missade samtal før att jag væljer att sova klockan halvtre natten føre en arbetsdag. sluuuuuuuuuuut!

och ni som funderar øver varfør jag aldrig ringer længre. det ær før att mænniskorna i øverskriftskategorin sugit ur all min telefonkraft och fått mig att bara ææælska varje sekund jag slipper prata i telefon. i sånna lægen kænns det rætt avlægset att ringa upp nån sjælv. det har faktiskt størt mig litegrann också att jag inte kommer ihåg ett enda telefonnr længre. før att jag aldrig ringer nån. vilket ju gør processen att ringa nån ææææænu jobbigare, eftersom jag måste hitta numret først.

det ær før att jag har nån skum stræckning på baksidan låret, precis under høgra skinkan, som slingrar sig upp och slutar i ljumsken, och gør størigt ont och hindrar mig från att gå normalt som jag ær lite extra sur och upprørd idag och faktiskt ær så irriterad att jag inte ens kan sluta tænka på det under arbetstid.

men imorrn mina kæra vænner, ær ni vælkomna att ringa, bara ni gør det med måtta. før guds skull...med måtta...med måtta...i BEG you...med måtta...med måtta...pust