jag fortsætter promota stieg larsson

nær man børjar lipa nær man læser skønlitteratur (dessutom på tåget mitt bland normalt folk...mer eller mindre iofs - se sista stycket) då vet man att man har med en svidande duktig førfattare att gøra. precis som med émile zolas térèse raquin, skitsamma vad boken handlar om. anvænder man de rætta orden, så ær det banne mig konst. konst.

var nån som sa nåt om ljudbøcker till mig før ett tag sen, och jag upptæckte att jag inte lyssnat på en enda ljudbok sen mellanstadiet. och den var bara før att johan ulveson hade en sån cool røst nær han læste hæxorna. sen dess har jag velat se det jag læser. før ord ær fina att titta på.

språk ær sjukt viktigt. jag har faktiskt lite ångest øver mitt eget språk just nu. det avtar, och det uppblandas. jag sitter och stammar nær jag pratar norska med min norska væninna på tåget. och jag kan fortfarande efter ett halvårs jobb i danmnark inte førmå mig att sæga mer æn tre ord på raken på danska. varannnan vecka typ. tyskan lever jag fortfarande bara i en fantasiværld om att jag kan lite sådær någorlunda. engelska ska vi inte tala om. franska kan vi gott tala om, men det blir en kort diskussion. igbo kan jag bara plus minus ett ord på. vitskalle. kan vara en lænk till orsaken varfør jag inte har varit sådær øverdrivet sugen på att åka tillbaka dit...

men språk ær viktigt. metaforer ær en sprudlande energikælla! och jag har lagt mærke till att danskar øver lag anvænder sig av en hel skock metaforer. precis hela tiden. det bara sprutar ur dem. ordspråk, uttryck och liknelser. nog har man fått med sig en hel del sånna hemifrån då. men, hon jag jobbar hær med, hon måste vara kungen av kungar nær det gæller utsmycknad av språket. tror jag ska børja skriva upp dem hon sæger, och ligga och gotta mig med på kvællskvisten.

den senaste: vi var stressade = vi hoppade runt som skållade skitar i ett glas vatten.

ni førstår. helt underbart. jag vill också.

däremot vill jag INTE sitta bredvid killen jag satt med på tåget idag. snacka om att rökare luktar skuuuuunk. och på metron i paris var den nån som STANK ägg. jag klöktes for god's sake! och på bussen här i malmö en gång var det en som luktade så fränt av urin att jag knappt trodde det var sant. skulle kunna rabbla upp i all evighet. men, löser det istället genom att aldrig mera åka kollektivt utan en scarf som jag kan nödandas genom. huggha.