rich motherwalletsucker

den senaste tiden (skulle kunna säga sen jag flyttade till danmark, but will not negg) har jag haft så sjukt mkt kramp i fötterna. flera ggr om dan och bara helt plötsligt utan varken orsak eller förvarning. har hört nånstans, tror jag, att kramp kan bero på vätskebrist, så jag försöker bota mig själv genom vattendrickande. cph-vatten smakar skunk. typ inte klor men ja, vet inte om det är kalk eller nåt. ogott iaf. så, vattenmetoden går åt skogen ikväll.

jag ser bara en annan lösning i heeela världen. för visst kan kramper i fötterna också bero på att man går i olämpliga skor? jag måste alltså, MÅSTE alltså shoppa nya skor. halleluja yesss.

då kommer vi till danmarkssug nummer x i raden. min första lön, som borde ha kommit in på mitt konto idag, trots att jag fått veta att löndedatumet är lite olika från månad till månad i detta land...hmm...hyran då? om jag hade nånstans att bo förstås...men iaf, den lönen, OM den finns på mitt konto, så har den kommit utan lönebesked, så jag kan inte veta riktigt säkert. och innan jag vet riktigt säkert, så är inte mitt konto giltigt, för jag måste nämligen ringa till banken och bekräfta mitt konto när jag vet SÄKERT att jag fått min första lön. och först då skickas ett visakort ut till mig. eller ja, visa my ass, för här i danmark är det DANkort som gäller. tro inte att du kan handla med visa här nej. nejnej...danmark är la france deux. allt ska vara inkompatibelt med allt.

jag är lite irriterad. men, för att ändå komma till saken. jag KANSKE har pengar, men, jag kan ändå inte komma åt dem, jag kan alltså inte shoppa skor, och jag kan inte åka och hänga med polarna i malmö utan måste sitta och nucka här hemma hos syster som en annan rutten banan.

det är då det är bra att mammas plånbok är djup och liksom överlappar mitt konto i helgen...shit vad vuxen och självständig jag känner mig.

fettslukargourmanden talar ut

dansk crème fraîche kan inte kokas. det är alltså avgjort. jag ska till malmö.

för och emot, för och emot, som om jag på nåt sätt tror att jag kan välja

idag när jag skulle hoppa på tåget in till centrum för att åka till jobbet så blev jag nästan nedtrampad. mitt tåg är samma tåg som alla malmöpendlare också tar, och många av dem hoppar av här på min station eftersom det ligger ett köpcentrum här. och med många menar jag MÅNGA. de stod helt pressat där inne och liksom bara vällde ut när dörrarna öppnades. då tänkte jag...hmm...vette tusan om jag pallar pendla om jag ska stå i silltunna halva morgonen. jag är inte stark på morgonen. huh, ok, men då har jag bestämt mig då, finally, nu letar jag i cph från och med nu.

sen får jag reda på att min moster som bor i malmö har varit och luskat lite hos sin hyresvärd, som inte verkar helt argsint mot mig...det är sjuuuuuuukt bra, men gud...nu måste jag börja lista dåliga saker med danmark igen. en sak jag tänkt på, förutom att varenda sate verkar ha seriösa separationsproblem från sina cigaretter och inte kan släppa dem ens där det är förbjudet att röka, är det här med hur man tvättar sina saker. tvättstugorna här i danmark är tvätterier. alltså, man betalar för att tvätta. hello, scandinavia? jag vill kunna köra tusen tvättar sorterade efter regnbågens alla färger.

fast, jag inser ju att jag är lite skum eftersom jag så gladeligen skulle betala för att ha en egen tvättmaskin i lägenheten. det kostar ju också. men tvetydigtänk är nåt jag bevarar djupt i mitt hjärta. dessutom så, här hos min syster ingår tom tvättmedel i priset. möjligheten att överdosera sköljmedel för att ligga insvept i nytvättade lakan av den RÄTTA lukten, den möjligheten finns inte. malmö here i come typ!

annars idag på jobbet så såg jag killen som gick närmast bak mig när jag var "bekväm" förra veckan. jag insåg att jag nog tyckte det var lite pinsamt trots allt...

kom på en sak

när vi stod där och bytte nummer idag, jag och juldan, så tog han bara siffrorna. frågade aldrig vad jag hette. och jag frågade inte heller vad han hette. vet ju redan. småstäder in my heart!

en person slash jag på exakt rätt plats vid exakt rätt tid

ibland har jag bara sån sjuk tur att jag snart blir tvungen att tro på reinkarnation och att jag var nåt extraordinärt bra i mitt förra liv, eftersom jag verkar överösas av gåvor från de högre makterna i mitt nuvarande. ok, ibland suger hela skitet rätt bra. rätt redigt bra tom. men det gör det ju för alla. och mina bright spots de totalt överväger mina dips.

bara det att jag har det här jobbet jag har nu. sjukt. i kontoret bredvid sitter de just nu och klipper nästa beck-film. jag har hört många scener om och om och om igen. sen är det jag, jag, JAG som krypterar allt och ser till att...ehh...jag inte får tag på den innan och "billigare" än man ska. jag liksom. och, precis nyss, innan jag startade min tjänst här så hängde michael nyqvist -bästa skådespelaren ever- loss i korridoren och fikarummet och kämpade med sin nya film. michael nyqvist for christ sake!!

idag när jag gick hem höll de på med filminspelning utanför mitt kontorshus, och bli inte förvånade om jag kom med där på ett litet hörn. jag stressade ju inte iväg direkt...yes!

och sen på vägen hem i tåget, lite halvdåsig efter första arbetsdan på länge, upprymd eftersom solen sken (och jag nyss lekt moviestar), men ändå med ett litet orosmoln i form av booooostad tack på himlen. så kom jag att tänka på han snubben jag träffade på juldan hemma i hemhem. han jobbade i köpenhamn, vilket jag då tyckte var olidligt spännande eftersom jag bara dagar efter skulle på min jobbintervju. så vi hängde loss där och snackade lite. idag på tåget kom jag att tänka på honom. om jag inte skulle ta och nätsnoka upp honom, höra av mig och tvinga ur honom både bostadstips och kanske lite vänskap. satt djupt i mina tankar och glömde att jag skulle ha handlat på vägen hem. så jag fick handla på ett annat ställe än tänkt. och vem tusan tror ni inte travar rakt emot mig inne på köpcentret?! givetvis. helt sjukt. av de knappt 20tusen som bor i hemhem, bråkdelen av dem som flyttat neråt trakterna, och så av alla miljarders männsikor i köpenhamn, så träffar jag på exakt just honom preciiiiiiiis när jag tänkt på honom.

vi pratade massa goa minnen, trots att vi inte känner varandra...så som svenskar blir utomlands...haha...iaf, så flinade jag på rätt bra när vi skiljts åt. utan att ens känna mig dum. vissa dagar är det ödestro som gäller. kul att vara vid liv iaf!

bostadslös med cravings

min mage ropar, skriker, rasar, lever och KRÄVER pop corn. jag har levt utan pop corn i ohyggligt lång tid nu. detta i kombination med att jag numera bor hos min syster som har...inte ett skit...känns alldeles, väldigt för mkt sorgligt. en hel dag, LÖRDAG tom, utan pop corn. och sen att man dessutom ser fram emot en söndag utan öppna affärer...hur HAR danskarna tänkt egentligen? det här är verkligen en faktor som gör att jag ibland kan tänka mig att flytta till malmö och bli en pendlare utan socialt liv varken här eller där. jag offrar vad som helst för att kunna få pop corn när som helst!

bortser man från det, så dreglar jag hårt över den här byggnaden:

vm husene heter den och har fått massa designpriser och ja, det kan jag lätt förstå. ser hela underverket härifrån min systers 25kvadratare och bara suuuuktar. nu snackar vi givetvis danska miljonER och ett liv utan helgöppna affärer. men alltså, det är bara helt vidunderligt. kunde jag inte stänga käften förut, så kan jag det definivt inte nu. se bara, se...väggar av glas...ahh...vill ha!

det finns visst mountains high enough och mer därtill

just uppstånden från de döda, ståendes på toaletten för att med obefintliga krafter försöka lista ut hur danskarnas glödlampor byts ut, får jag en blixtrande chock. min systers plan för dagen var tydligen att hon skulle till univ för tentaläs medans jag skulle ta med lite av hennes tvätt i min. jag hade fasat lite för om jag skulle orka på benen bort till tvättstugan, eller om jag helt enkelt bara skulle köra nasty style på jobbet nästa vecka. men, precis som med bilka i torsdags, så måste man ju försöka...puhh...men...chocken ja. att ta med lite av hennes tvätt innebar att stoppa ner mina små trosor och strumpor i hennes säckar av tvätt från senaste månaden! och ni VET inte hur min syster kan bygga tvätthögar de luxe luxe. bilkapanikens återtåg...

tack GODE gud att någon stulit hennes tvättställning, och därmed eliminerat möjligheten för att BERGET kunde tvättas just nu. tack och lov för alla kriminella och annat pack därute i världen som ser till att saker och ting inte alltid blir som man tror.

tillbaka till ytan igen

igår fick jag lite hybris när jag märkte att jag klarade av att sitta upp i mer än tre minuter utan att avlida. så, jag bestämde mig för att gå till affärn. BIG mistake. skulle köpa hallonsoda, mjölk och te hade jag tänkt. en runda som borde ta sisådär fem dit, fem hem, plus tio där inne. tja...20 min. jag hängde loss på bilka i drygt en timme. inte nog med att jag fick banga kön två ggr pga svimningskänslor och svettattacker. jag spenderade en del tid med mitt vitgröna huvud mellan knäna på skoavdelningen för att försöka få lite blod till skallen. fick dessutom med mig två deodoranter, en youghurt istället för en liter mjölk, jordgubbar och vindruvor istället för teet och apelsinjuice istället för hallonsodan. hade också mitt i yran rivit med mig nån annans paket bacon där i kassan. har ingen aning om jag eller den andra betalade för kalaset, för kvittot har jag givetvis förlagt. vi kan säga såhär. min influensa hade INTE kommit till det läget då det var dags för mig att ge mig utanför sängens gränser. vågar inte ens tänka på hur jag såg ut därinne. rätt likig skulle jag gissa på. folk glodde på bra. jag mådde så illa så jag inte ens orkade bry mig. funderade mest på hur TUSAN jag skulle lyckas ta mig hem. eller ja, ens därifrån.

precis som när jag högt och tydligt släppte en fis på jobbet i tisdags. mitt NYA jobb läs. jag feberfrossade så att jag helt tappade kontrollen över mina muskler...godt så!

och idag äter jag alltså jordgubbar här i min snorighet. har tappat både hörsel och smaksinne. så nån romance feeling är det inte tal om. snarare ilingar och frön mellan tänderna. och dessutom, här kommer den ilskna delen, så missar jag personalfesten ikväll. första festen med jobbet. då man liksom finner lite nya vänner som man kan tänka sig att hänga med efter arbetstid. blir lätt lite ensamt annars. och slitit för lillasyster som har en hängandes på halsen. så jag såg sjukt mkt fram emot personalfest, med gratis sprit och massor av hålligång. sjukt mkt...bokstavligen. fuck.

men jag hoppas ju givetvis att alla de andra har makalöst skoj. så skoj att ingen kommer på sig med att fundera var hon den där nya, fisande, svenska bruden tagit vägen...

godt så.

jobba i sverige, ragga i norge och söka jobb i danmark, på en och samma dag

ughh, idag har hjärtat pumpat på för fulla muggar. hade redan snäva marginaler som det var, och då var det beräknat att jag skulle vara på jobbet kl8. men, eftersom det gäller att leva på edgen, så struntade jag helt i att ställa väckarklockan och förväntade mig ett framträdande av min morgonpigga personlighet, som inte visat sig sedan fabrikslivet i somras. innan dess fanns den inte. men, ja, av någon anledning så trodde jag på hela grejjen nu. givetvis vaknade jag inte en minut för tidigt och kom till jobbet som vanligt på min självutnämde flextid kl10 MED akademisk kvart.

jag möts av deppis, som har råkat ut för en massa jobbigt och behöver prata, diskutera, ventilera och tröstas. detta brukar ta flera timmar. här börjar jag känna svetten drypa. sitter och sneglar på min matlabkod samtidigt som jag svarar helt frånvarande på hennes frågor om liv och död, precis som en riktigt bra kompis ska göra...suck

men, hade för mkt att göra idag. pressa in veckans uppgifter på två dagar eftersom jag bestämt mig för att åka till norge. eg hade jag redan börjat tänka tanken första veckan i december. men, tjena, ska man leva på edgen (jepp, gillade aerosmith en gång i tiden) så kan man inte hålla på och förbereda sig.

och som inte detta var nog, så hittade säffle ett jobb som jag bara måste söka. måste söka. sen att sista ansökningsdagen är på torsdag, vilket innebär att jag måste skriva den nu, i natt, efter att ha klarat av dagens göromål, klistrat upp minneskort med grejjer på hemliga platser åt folk som jag inte hinner träffa, skickat mail till dem med skattkarta, packat en väska med kläder ifall jag går ut på juldan, ifall jag festar till det nyår, så lite som möjligt eftersom jag ska en sväng inom oslo och malmö innan hemhem och betackar mig tusen kilo svans.

badrummen har jag inte städat, trolldegsfigurerna är inte färdigmålade, ingen julklapp till mamma, ipoden var urladdad så jag kunde inte lugna mina nerver med marschmusik, har inte hunnit äta, och inte gjort nåt matsäck tills imorrn, tappat bort passet och glömt mitt danska personnummer, varit sur och tvär över nyår, har inte ens hunnit färdigt med ansökan, osv, osv...skiiiit...alla dagar är inte bra dagar.

men fredagnatt kommer jag kunna sova och då ska jag banne mig göra det. drömma sött och glömma allt som varit jobbigt den här veckan. förhoppningsvis kanske det blir lite trevligheter i norge innan jag hunnit sova också...

bor jag i tomteverkstan eller?

impressing! trodde aldrig jag skulle lyckas med konststycket att vara nere i tvättstugan kl7 en lördag förmiddag. var tider sen senast. på den gamla goda tiden. när jag bodde i norrköping, hade egen lägenhet, rutiner och en tvättstuga på våningen längst upp, som är tusen ggr fräschare och oläskigare än att ha den nere i källaren, som nu. på den gamla goda tiden när jag ALLTID hade förmiddagspasset på lördagar. inte för att jag hade så mkt tvätt från vecka till vecka, men mer för att det var trevligt att alltid ha rena kökshanddukar, lakan, haddukar och ett haaaav av partykläder att kunna välja mellan tills kvällen...

nu finns det ingen anledning att ha partykläder till hands längre. typ. dessutom är kökshanddukarna aldrig rena här i kollektivet ändå. kvittar hur ofta jag tvättar dem, så är det alltid nåt skit på dem direkt efteråt. stora köttfärssåsfläckar eller havregrynsgrötklumpar. freshness. helt klart.

jag kommer, så långt det bara går, att i framtiden undvika all kontakt med kollektiv. eller njae, inte all kontakt kanske, men, det ska vara kraftigt krisläge för att jag ska vara en del av ett nån mer gång i hela mitt liv. HELA MITT LIV!! liksom, hur kommer det sig att jag igår hittade en påse med inshoppade julklappar på min sängkant? en påse som inte tillhör mig. det kan inte möjligtvis vara så att någon har varit inne på mitt rum och snokat medans jag varit borta, och råkat glömma kvar sina grejjer? visst är det underbart? jag kan ju säga som så att jag tänker inte nämna nåt om påsen förrns skyldige träder fram och börjar fråga. som om jag egentligen inte redan vet vem det är. hon som inte bor här längre, men tycker sig ha rätt att klampa ut och in som om hon gjorde det. ok, att hennes föräldrar äger lägenheten, men, där tar hennes rättigheter slut. det irriterar gallfeber på mig att hon sitter här och brer sig i soffan varje dag när jag kommer hem. lånar vårt internet och ger oss disk. nu låter det här lite sniket av mig. jag vet. men, hade jag inte vetat att jag skulle stissa upp mig helt oljuvligt om jag skulle dra hela storyn om henne här, så hade jag gjort det, och då hade ni förstått...

bestulen, förbannad och skitglad

manodepressivitetens toppar och dalar är för hysteriska för att inte bli bortcensurerade från den här bloggen. typ. jo, jag vet att jag på riktigt, riktigt varken är manisk eller depressiv och att det är just hysteriska toppar och dalar som är intressant för andra att läsa. men jag orkar...hehe...orkar helt enkelt inte erkänna att latheten börjar bli mer än en vag liten sida hos mig. suck

på sistone har jag varit skiiiiitförbannad på mig själv och det tjuvaktiga packfolket här i världen. jag glömde mitt paraply (gråter vid bara tanken) på tåget...huuuuuulk, mitt älsklingsparaply som inte kan ersättas för att det kommer från danmarks lyxkvarter...huuuulk. har ringt som en råtta till sj:s hittegods, kundtjänst med mera. och JAAAAHHH *minns med ILSKA när nån mongobrud på SJ snodde mina boots från deras egen hittegodsavdelning* jag har erfarenhet av att inte få tillbaka saker därifrån om man säger så så man gör. en av tanterna förklarade att september-oktober-november-december, sääärskilt i göteborgstrakten (och som det ser ut nu...suck), så får de in ovanligt få paraplyn, mössor och vantar. "de blir förbrukningsvaror vid den här årstiden". och mitt paraply som är snyggast och bäst i världen även den ljuvaste sommarnatt...tacka vet jag att nån har snott det! ser jag tjuvmonstret komma nonchigt gående längs med gatan med mitt paraply, då kan jag lova er att jag tar lagen i egna händer. måste nästan börja bygga lite muskler för tillfället. för, det kvittar om det så skulle vara självaste bröderna klitsjko (stavning...jeje) som har det. jag kommer kämpa till min sista blodsdroppe. skiiiiiiiit!

depressiviteten har fått sitt utlopp i ältandet av gamla, egentligen bortglömda historier. folk som borde betyda piss i havet för mig, som helt plötsligt styr om jag pallar mig upp eller inte på morgonen. och, pallar jag mig upp, så kan jag lätt inte lyssna på vilken musik som helst utan att börja lipa...eller..planera mord på paraplytjuvar. inte hälsosamt. men, ja, så pratade de ju på christer om folk som lipar titt som tätt...då började min uppåtsväng. alltid bra att veta att man har andra med sig i skiten...dessutom...ahh...det här är det bästa. för ett tag sen hade de tema "dåligt lokalsinne". jag frustade av igenkänning. bruden som berättade att hon gick vilse inne i sin egen mataffär skulle ha fått DEN menande blicken av mig om det inte vore för att det var på radio. ahh...och hon var inte den enda som kunde rada upp historier ur mitt lokalsinneslösa liv. ville så hemskans gärna ringa eller ja, arbetstid, dvs skriva in till dem och bara hyyyyla ut hur oensamma all ni där ute utan lokalsinne är. jag är här med er!

här börjar alltså då min maniska period.

tänkte bli superspontan och hysteriskt överraskningsbrutal och bara dyka upp på flygplatsen när norrmannen kommer hem från thailand. eftersom orsaken till att vi inte BESTÄMT, eller ja, rättare sagt, bestämt att vi trots att vi egentligen redan bestämt, inte ska träffas. with me? allt handlade alltså om ett pms-break-down från min sida. jag vet att jag för ett tag sen bad om att få just ett sådant på min hyresvärdinna. och se, nu kom det, sablans felriktat. återigen, man ska PASSA sig för vad man önskar sig.

hyresvärdinnan var för övrigt här en sväng idag igen. som om hon bodde här. jag får speeeeel. men, idag lyckades jag behärska mig. tog djupa andetag och tänkte att "irriterar man sig på småsaker är man ingen större människa själv". det räckte för att hålla nerverna i schack. tills jag skulle ut och handla julklappar och märkte att hon låst inne mig! här slutar jag prata om detta. ni kan bara gissa hur ilskeröda mina öron var.

men ja, norrmannen och min erövringsplan. exakt alla, alla utom en iaf, som jag pratat med om mitt perfekta infall har tyckt att det varit en dålig idé, från början iaf. känns bra att statistiken är på min sida att han kommer tycka det är lika tufft som jag. kanske måste ha med nån mutjulklapp eller så...

och på tal om julklappar. har köpt två än så länge. men, jag är så nöjd med dem att jag nästan rister i förtjusning. de är så motherfuckingsketabra att jag knappt kan bärga mig till julafton. ahh...my god. trodde faktiskt inte att detta var möjligt. men, iår kan det hända att jag inte en enda gång vid julklappsöppnandet behöver sätta igång med det berömda försvarstalet när presenterna från mig dras fram från under granen. lycka.

annars så var det rätt gött att se att mitt kollektiv tagit sig för min trolldeg och gett sig på att försöka göra lite figurer medans jag pratade med föräldrarna i telefon. kreativitet framkallar glädje. och ja...hehe...jag har anmält mig på "allt om handarbetes" nyhetsbrev. funderar tom på om jag ska börja prenna på tidningen, för då är man med i en tävling om en symaskin. och otur i kärlek...gött...symaskinen är min!

fast, för att kunna prenumerera måste man ju ha cash. vilket får mig att börja tänka på att jag måste börja söka jobb nu. suck. kan inte bara nån av alla de högre makterna som jag tror på slänga en "vad-vill-jag-göra-med-min-framtid-insikt på mig, så skulle allt bli så mkt lättare. civilingenjör säger ju inte ett skit. inte ens mig, som ju är det. i början av mars iaf. suck.

men, äh, skitsamma, fransmannen i rummet här bredvid sitter och pratar gamla barndomsminnen men nån skypeis. han skriker merde och putin och skrattar och lever. tror inte han märker att jag tjuvlyssnar. min godnattsaga...aaaahh, nu sa han franchement också...undrar om man skulle kunna koppla en högtalare från hans rum till mitt. eller, blir det konstigt att fråga om?

känner mig lite osammanhängade. inget att göra nåt åt.

saturday night fever

forskningsprojektet är avslutat. svaret på vad en trött och ickepartysugen 26årig kollektivbitch kan sysselsätta sig med en lördagskväll är framtaget.

spela bingo på nätet!

har haft en helt sjuuuuuk sakna-grabbarna-vecka. har säkert triggats igång av att det här kollektivet är så långt i från DET kollektivet det bara går att komma. där kunde jag gå omkring i underkläderna. här knackar inte folk ens på dörrn till mitt rum innan de sliter upp den så att jag helt enkelt är TVUNGEN att visa mig i underkläderna....jag hatar det faktiskt.

men iaf, som sänt från ovan, mitt i ett prison break (liiiiivselixir!!) break så ringer kalmarkillen upp mig på skype och bara, ja, har inget att säga, utan vill bara hänga. heaven. och, web cam, det är HEAVEN. guuuuutt att jag beställt en egen också! så vi sitter och nördumgås ett par timmar. jag blir med jämna mellanrum uppringd av partyqueen från hemhem och uppdateras i partyfronten hemma hos henne. påminner mig om varför det är så mkt skönare att sitta uppbullad i filtar och hetsa choklad än att dra på sig guldtoppen och tro att man ska ut och fixa karlar. vi kan säga som så att de gånger jag sa till henne att dricka vatten, slänga ut förfesten och gå och lägga sig var oräkneliga. de gånger jag svarade goddag yxskaft eftersom hon sluddrade helt oförståeligt var om möjligt ännu mera oräkneliga.

efter att partyqueen slutat ringa nån gång framåt midnatt, så ger jag och kalmarkillen oss på skraplotto. när lotterna är förbrukade länkas vi vidare till bingo och där blir vi fast tills jag slutar vinna nån gång framåt tresnåret. jag gapade och skrek, höll statistik över mina motkämpar och bannade att kalmars cash tog slut så långt innan mina. men, serni, på bertils bingo, där kan man hänga med även i de omgångarna man inte deltar i själv. så kalmar satt också och gapade och skrek, höll statistik över alla mina motkämpar och gav mig tips på vilka brickor som skulle ge säker vinst...haha...ahhh...hjärtat i halsgropen precis hela tiden. nånstans, långt därinne i mig, så kanske det finns lite tävlingsanda trots allt. eller, är det bara suget efter rikedom...

det bästa av allt, det konstaterade vi innan vi bingosvettiga sa godnatt vi SES imorrn, det bästa av allt var att hela alltet var gratis. smålänningar som vi är, så, skitsamma att vi VISSTE att det inte skulle gå att komma upp i tillräckliga belopp för att man skulle kunna få ta ut vinsten i rena pengar, om man inte satt in nåt själv. skitsamma att vi misstänkte starkt att förstagångsspelare hade alla bakomliggande algoritmer på sin sida. antagligen därför det gick så bra för mig. men, vad tusan. saaatans kul var det. och inte en enda ickevirtuell krona kostade det. så tack bertil för dina 40 spänn och en hejdundrans lördagskväll!

eller vänta nu, betyder detta otur i kärlek?

silikonbröst, ej att rekommendera

i natt drömde jag att jag hade sillisar. bröst som hade blivit helt deformerade och lajja eftersom jag hade somnat på mage, som jag rätt ofta gör. iaf, så var jag tvungen att typ knåda dem i rätt form igen. som med lera typ. så jag stack till badrummet för att få ett bättre perspektiv i spegeln. såg till min stora förskräckelse att jag hade en piercing i ena bröstvårtan. som jag tycker är sketasketasketafult på tjejer, och killar också för den delen om de bara har en, och inte ens PLANER på att skaffa en till. symmetri tack!

men jaja, som så många drömmar gör, så slutade den här antagligen just där framför spegeln. tog en annan vändning, som jag inte minns.

sen, lite senare när jag i VAKET tillstånd tog mig en titt i badrumsspegeln, så upptäcker jag att min navelpiercing är borta. den har inte ramlat ur en enda gång på sina tio levandsår. what! men, frukta inte, jag snilleblixtar och går lugnt tillbaka till sängen, rotar runt lite, och visst, där i brösthöjd ligger min förlorna vän.

fler och fler tecken på att jag inte bara har ögonen öppna när jag sover, utan att jag dessutom SER med dem. lite förvriden verklighet kanske, men ändå. inte så konstigt jag har svårt att sova och ibland inte riktigt lyckas skilja på drömmar och verklighet.

VAD är PROBLEMET?!!

alltså för i satans rövbananer!

tänkte ta mig en dusch, och spruta på mig horparfymen, innan jag ger mig ut på kvällens ofrivilliga, självförvållade äventyr. när jag öppnar badrumsdörren möts jag av en vägg, en vägg av lukt, en vägg av MITT schampos lukt! och se där, mina schampoflaskor har flyttat sig från min hylla till att stå med öppet lock på badkarskanten.

jag får freak panik, paaanic, vredesutbrott, anfall, attack, ja, vi kan säga som så att det jag känner inombord just nu är mer än vardagshysteri. jag blir så stöööööörd. listan på saker som försvunnit för mig här i kollektivet blir allt längre.

nu ska jag FRIVILLIGT ut och dricka öl och spy galla över dagens samhälle!

VAD är problemet?

ikväll ska jag ut och dricka öl med killen som sa till mig att jag luktade hora och var tvungen att ta mig i hand för att lova oss båda att han aldrig skulle försöka ha sex med mig. är jag självdestruktiv, säg?

som tur är, ifall detta skulle bli en förnedringens kväll, som leder till ännu ett mail (som dock aldrig skickas...) till relationsrådet (som jag tack vare min kära syster INTE missade idag), så vet jag ju iaf att jag kan komma hem, slå på datorn och få ett par tröstande ord från normannen, som säger att jag inte alls är som de där hemska killarna säger utan att jag duger och är perfekt precis som jag är...ehh...ja just det...självdestruktiv var ordet.

och jag pallar inte ens dricka öl heller. suck

vill bara vara hemma och glo på prison break. avsnitt efter avsnitt. spola tillbaka och glo om om jag missade nåt viktigt. håller tom på och försöker få normannen att köra fängelsefriss. inte för att han inte duger som han är då...

nu ska klarinetten fram ur gömmorna igen

idag åt jag en banan som smakade röv. jag fattar inte grejjen, för jag gillar inte ens bananer med BANANsmak. men ändå envisas jag med att äta dem, och KÖPA dem, till mitt ENmanshushåll. inte direkt så att jag inte själv bestämmer vad jag har i kylskåpet. eller ja, ibland försvinner saker som jag har i kylskåpet, utan att jag bestämt det, eftersom jag bor i kollektiv...grpmf. men åter till bananerna. för, vad har jag inte med mig hem efter dagens shoppingrunda? med rövbananen färskt i minne, har jag gått och införskaffat ett nytt lass bananer. herrens vägar äro outgrundliga.

dagens bra dock. har fått tre, TRE, oberoende av varandra, positiva kommentarer på mitt älskade paraply. varav den ena var på klingande östgötska. satt fint i mitt sakna-norrköping-nu-när-det-är-så-mörkt-och-hela-stan-ska-vara-ljusprydd-hjärta.

dagens bästa. jag och min handledare kom in på gamla instrument man spelat och att det vore kul att ta fram de kunskaperna igen. jag ville ju att ett gäng polare skulle öva in lite julsånger och spela i universitetsingången för ett par år sen. men, "notansvarig" hade tydligen inte samma planer. min handledare har tydligen försökt samma sak, med samma respons fast här i gbg. så nu skiter vi i de andra och kör själva!! äääääntligen ska jag få bli del i en musikalisk duett utan att stå framför spegeln och försöka överrösta diana ross stämma...yesss!

på kollektivfronten annars intet nytt. jag får snart djävulshorn. min plan ikväll är att ta en lååååång dusch, för att slippa umgås med nunor jag retar mig på. man gör det ändå alldeles för sällan. egentligen är det ju det bästa som finns, duscha innan man går och lägger sig, istället för efter...höll jag på att säga...

vänster, höger, halt, hopp...

en sak som är jobbig, är när man går och umgås med sin kära ipod, och den shufflar loss bland låtarna helt utan att tänka på beatet. när det helt plötsligt byter takthastighet från ett musikstycke till ett annat, så man måste hoppa till sådär oväntat och konstigt för att anpassa sig efter takten. först ett hopp, och sen så bara helt plötsligt går man i en ny hastighet. har funderat på vilket som ser löjligast ut, att gå från att pinna på rätt bra till att plötsligt glida fram med majestätiskt lugn. eller att strosa förnöjt till att kalasstressa mot en reapårea någonstans. eller, huh, när man inte hittar takten med en gång och måste prova sig fram. (skulle kunna uttrycka mig: alternera mellan stegintensiteten...) i vilket fall så känner man sig så fånig. för man VET att det ser väldigt lustigt ut.

och jag som gått in i en mainstreamperiod med svarta tröjor och lurar i öronen. jag är för tiden inte alls ute efter att se lustig ut. i want to be normal!!

i also want to hitta en plats här på jorden där det inte finns varken höst eller vår. en plats där sommaren är varm och fin och solig och varar från maj till oktober. däremellan är det en meter snö på marken. kritvit, kristallig och fin snö som man kan kasta sig uti och göra snöänglar till all förbannelse. snöbollskrig och tjocka, goa halsdukar. varm choklad, värmeljus, och en oändlig mängd julpynt och jukbak. sen PANG slår det över till sommar igen. ska det va så ska det va. höst och vår är outhärdliga mellanting!

sen så undrar jag varför min hyresvärd helt plötsligt har ett likadant paraply som mitt förra, som försvann spårlöst här från hallen. och i den vevan undrar jag varför jag inte bara kan få ett offenligt utbrott och berätta för henne alla de andra sakerna jag tycker är helt fel med hennes sätt att sköta saker och ting på. för jag kan LOVA att det finns mer om man bara drar ut lådan lite till (lämpligen an av de lådor i min byrå som det tog henne en månad -EFTER det att jag flyttat in- och en massa påtryckningar från mig att tömma ur. prylar och småskit med en volym på mindre än en halv kubikcm lät hon av yttersta vänlighet vara kvar). hade varit så skönt att bara få ett riktigt, riktigt genomsurt pms-breakdown på henne nu istället för att gå och pysa i tystnad. kanske det här är läge att passa sig lite för vad man önskar sig. och bygga upp ett litet stash med choklad, ifall...

lika gutt som att tortera fästingar på spisen

men åååååå. jag ligger en dag efter i veckodagsberäkningen, så nu har jag missat relationsrådet på p3 IGEN. som om jag inte skulle behöva det liksom. för, det gör jag. bor just nu i mitt livs fjärde kollektiv, och tro mig, jag BEHÖVER relationsrådet!

jag har blivit en sån där fåne som pissar i att kolla på tv för att jag inte orkar hänga med de andra. ibland stänger jag dörren till mitt rum fast jag inte alls har tänkt gå och lägga mig än. dessutom tar jag in min vasskniv på rummet, för att ingen annan ska fingra på den. och, det är INTE av hänsyn till deras säkerhet. kukens att jag missade relationsrådet...

sen har jag återigen börjat sortera mina kläder i färgordning. regnbågsfjanteri. en gång i tiden, långt tillbaka, var det ett lite småcharmig tecken på att det nog fanns lite ordningssinne i mitt annars så totalt kaotiska sinne. men, nu, nu börjar det blir lite...hmm...dessutom måste jag sortera mina pennor i färgordning. varje gång jag ska måla. vilket är lite jobbigt eftersom jag förvarar dem i glas, och alltså måste ta ut dem och lägga dem i ordning på sängkanten. både detta och klädsorteringen är faktiskt lite jobbigt. det var det aldrig förut. då gjorde jag det med glädje. nu bara måste jag. börjar bli fasligt likt en tvångstanke...

han som jag bodde med förut sa att alla genier till slut får en flinck och bara ballar ur. är detta på väg att hända mig? förr visst är jag ett geni?

förut mindes jag exakt alla födelsedatum som någonsin kom i min väg. nu kan jag inte ens hålla reda på veckodagarna! nånting är definitivt på väg att hända. tecknen duschar över mig. är det jordens undergång?

jaja, har iaf lyckats riktigt bra med exjobbet den här veckan. både fått en handledarklapp på axeln, med stolthet presenterat mina resultat på forskarmötet, och fått en begynnande struktur på rapporten. firade med att köpa en ananas, som tydligen ruvade på alla jordens bananflugors samlade äggkoloni. det bor alltså för tillfället en herrans massa fånar här i kollektivet... (relationsrådsbehov!)

fast, det gör iofs inte så mkt. i helgen sticker jag till säffle, och jag slängde ananasen, så de kommer svälta ihjäl...HAH!

kom igen då himmel, öppna dig. öppna dig mer om du vågar!

idag fick mitt födelsedagsparaply genomgå mandomsprovet. klarade det med bravur. förutom att det ska hindra eventuellt smink från att rinna ner i eventuell urringning, så var kriteriet för godkänd att det skulle avstå från att vid första vindkast vända sig ut och in med en sån kraft att jag flyger ut i vägen trots att gubben är röd. inte ens en antydning. jag stod där vid övergångsstället, och istället för att hålla krampaktigt i paraplyet med båda händer för att undvika en total utskämning inför alla bilister, så stod jag där, och divade mig. helrak i ryggen. dessutom är det helt genomskinligt, så alla bilisterna kunde SE hur rak jag var i ryggen. adooooore mitt nya paraply! min hyresdvärd var här och suckade över det "tragiska vädret". jag svarade käckt att jag har minsann nytt paraply, så jag tycker det är skitkul med regn. ja, hade jag varit henne, hade jag nog också givit mig den blick jag fick...

sen var det ju tyvärr så att även om frissen höll, så var jag sjöblöt från typ midjan och neråt när jag väl kom in på kontoret. "å herregud som du ser ut, du måste ju klä av dig!" fick jag höra (dock ej från fikarumsmannen, som jag återkommer till en annan gång). varpå jag log ett "jagtyckeromregnförjagharnyttparaply"-brett leende och svarade. inga problem, jag har varit vuxen, mogen, förutseende och toootalt grym och redan tagit med mig ombyte. för lääänge sen!

sen när lunchen kom och jag skulle bli tvungen att ta mig ut ur kontoret och genom patientväntrummet var jag inte lika snofsig. mina kläder var fortfarande helt otorra och mitt ombyte var en pyjamas. HUR kommer man på tanken att ta med sig en pyjamas till jobbet?

alltså!

dags att inhandla foundation

stod och beundrade mig själv i spegeln. från att för bara ett par dagar sen sett ut som sju svåra år och ett till, ser jag nu ut som mitt vanliga jag igen. skönt. jag ska belöna mig själv med en promenix ute i solen. och tanken på den får mig att luta mig lite närmare spegeln och leende konstatera att mina älskade fräknar sitter där de sitter än.

men. dessa fräknar som jag är så lycklig över att ha fått. som troget återvänder varje sommar. varför sitter de egentligen kvar fortfarande? det är inte sommar längre och jag är blek som en vetbrödsdeg. har de lurat mig och sakta med säkert övergått från småflicksprickar till ålderspigmentfläckar?!