apropå den fina sommaren som varit

tänkte bara ta mitt medmänskliga ansvar här och upplysa folket. hudcancer och den döden verkar ju inte vara slagord skrämmande nog för att få oss att vara varsamma i sommarvädret.

när jag (jepp, även jag...suck) låg på stranden i nice nu i augusti, så låg det ett svenskt par bredvid mig. ett svenskt par som trots att jag låg på en stor sverigeflagga till badhandduk inte klarade av att misstänka att det fanns möjlighet att jag förstod svenska. damen/idiotkärringen frågar sin man, olagom högt, varför ligger en neger på stranden? jag trodde inte mina öron, och gav genast smakprov på mitt munläder. minns inte riktigt hela harangen, men iaf så var en del av det att, ja, för min hud, till skillnad från din TÅL solen.

för alltså, hud, särskilt ljus hud klarar inte solen så bra. ok, att vi blir sommarfräscha och glada under ett par veckor. men. sen då? jo, det kan min mammas dermatologiböcker berätta. med råge.

jag har tillbringat dagen med djupdyk i denna bokflora. behöver lite sån kunskap inför mitt exjobb. har suttit och äcklats, ÄCKLATS! för här mina vänner, här har vi, förutom döden, ett skäl att låta bli att kasta oss ut i lunchsolen...

det inte bara ser ut som, det ÄR horn, hårt, nagelvävnad. det blir så av solen. det heter cornu cutaneum, så ni själva kan googla och försäkra er om att jag inte ljuger. och som efterrätt...mamma säger att det är rätt vanligt! uff.

snacka om horn i sidan, eller nagel i ögat...eller...typ...vintern är min favvoårstid!