de flesta olyckor sker i hemmet

ok, återhämtad från gårdagens frispel. normannen messade inte, utan gjorde det enda rätta, körde tankeläsartekniken...ringde! när jag insåg att jag på hans fråga "vad gör du?" inte kunde svara: "jo, sitter här och har ett litet pskykiskt både samman- och utbrott över folk som du aldrig någonsin ska behöva veta om..." fick jag helt plötsligt lite distans till det hela. att han dessutom var ascool och skrattade skithögt, brutalt, macho och massor gjorde inte saken sämre. han är numera klassad som välkommen igen.

däremot stör jag mig på människor som inte kan möta blickar utan envisas med att kolla en rakt på gylfen. ni tror det inte, men det finns ett vidrigt stort antal sådana utspridda över hela sverige. de lurar en och får en att tro att man kör med full insyn, och HUJEDAMEJ om något sådant skulle vara fakta. de stressar mig.

igår när det åskade, eller ja, efter blixten, fast innan åskan, så trodde jag för en sekund att det var någon som smygfotade mig genom fönstret. paranoid. infiltrerat i tankarna om att nu kommer jag snart dyka upp i nån hopklippt porrfilm på nätet, kom insikten att näe, shiiiit, det var inte en kamerablixt, det var någon som ställde in lasersiktet och tänker skjuta mig här i mitt eget rum. paranoiiiiiid!

sen kom åskknallen, och jag tänkte att nu kommer den slå ner i mig och ta kål på mig här i soffan. behöver jag säga mer?