gammal kärlek rostar aldrig

var på min första exjobbsdag på sahlgrenska idag. ska jobba med bildbehandligsalgoritmer för hudcancerdetektion och lite tillhörande visualisering. blir nog tillräckligt krångligt har jag på känn, men ack så intressant. nu känner jag verkligen att det är det här jag vill göra...eller ja, det här är en del av de tusen saker jag skulle kunna tänka mig typ. kan ju inte lägga skådespelardrömmarna helt på hyllan, och sen vill jag ju vara konstnär och bara illustrera och illustrera och illustrera dagarna i ända. osv. men, jag är ett steg närmare, på en av vägarna, och jag är så kungligt nöjd över att jag lyckats ta mig hit. tänk att jag skulle hitta min civilingenjörsnisch att trivas i. det trodde man inte för...ehh...en månad sen typ...

MEN, det jag skulle säga, på min läkarhandledares genomgång av olika cancertyper, GISSA vilken bild han drog fram som exempel på skivepitelcancer?! yesss, precis, de hårda hudsnopparna som jag suttit och äcklats över hela helgen. (comme d'hab: se inlägg 28 september). som jag vänt mig bort från i vämja, men som jag ändå tittat tillbaka på i nån form för självplågeri. som jag överglott på. och då menar jag verkligen ÖVERglott. som jag till slut var tvungen att ladda hem bara för att vara säker på att kunna ha spykänslorna nära till hands alltid. typ.

bilden av det rinniga ögat med två vedervärdiga peknagelklor kommer haunta mig länge, länge, länge till. lovar att jag på halloween kommer bygga en sån mask.

hoppas för guds skull att jag inte blir bjuden på nåt hallowparty!