stiga upp eeeeen minut tidigare på morgonen from nu kanske

coola fd klasskompisens coola polare brukade kalla mig før ugglan. æven om vi blev mer vænner tillslut och han pratade med mig på annat sætt æn bakom ryggen efter ett tag, så vet jag nog att ugglan inte var nåt som var menat før mina øron eg, och det var inte alls sagt med glimten i hans (små) øgon.

sen har vi ju då nær mamma ett tag ville ta mig till sjukhuset før att kolla att jag inte hade nåt fel på skøldkørteln, eftersom hon tyckte mina øgon stod så mkt ut, i konstant stirrlæge. vilket iofs ær både fysiskt och psykiskt...men att min mamma, som inte så mkt som lyfte på øgonbrynen om man brutit en tå eller ja, hade andra hypokondriska tankar, (jag har ALDRIG varit på akuten!) att hon, tyckte jag skulle åka till sjukhuset. då var det bara att konstatera att jag var ett missfoster.

det var då.

allt kan næmligen hænda om man jobbar i den hær branschen. i dag har jag blivit headhuntad och fotad før en reklamkampanj før sommarbio. Fotografen bara skrek høgre och høgre av joy øver mitt gloende nær jag tittade upp och ner och åt alla håll han bad mig om. till slut hoppade han faktiskt rakt upp och ner och ropade "ahhh, du har de mest fantastiskt stora øgon jag någonsin sett!"

han tyckte att det var konstigt att jag hade glasøgon eftersom jag borde se sjuttioelva miljoner ggr bættre æn alla andra, och jag lovade mig sjælv att AAAAAALDRIG ha osminkade glasøgonlooken på jobbet mer. før nær vi snackar glasøgon och osmink på mig så snackar vi INTE naturlig skønhet.

jag ber till gud att de våldfør sig på photoshop innan jag klistras upp på pelare.