man kan kalla det after work - med snits

jag har utan tvekan hittat min nya hobby. personalfest. här har jag gått nästan ett halvår utan att veta att vi har ca 260 michael jacksons på jobbet! (och att JAG är en av dem...)

klockan 16 sattes grillarna igång av den inhyrda cateringfirman. världens största korvar kranades på grillen och det sattes "gang i den". det är en grym upplevelse att prata strunt och skit med folk man normalt bara har formatdiskussioner med. och att ens kollegor undrar om man fått igång spegelgarderoberna (hänvisar till msn-status den dagen då jag hade heldag på ikea). att gråhårsgubbar rytmhetsar på dansgolvet och att jag njuter av mina arbetskamrater i så hög grad att jag nästan hade kunnat äta lökringar utan att blinka.

språkförvirringen är total. på nordisk film finns det definitivt utrymme för oss mulitskandinaver att både ut- och invecklas. och därmed inga fler kommentarer om att jag skickade mitt skrytmess om att jag fick komplimanger för min "KAAV nordnorske dialekt" till en som svarade "koppler ikke norsk ikvellll ikke!" jeje

på tåget tänkte jag på bergensisk, på bussen hem sen på skånska. mm...

blev iaf indirekt bjuden på den interna lite småhemliga kräftskivan på jobbet. logistikchefen sprang ifatt mig med ölen i högsta hugg och bara "men hey, DU ska ju vara med på kräftskivan! x tyckte att ANNA måste komma också". och bara det att det pratas om mig i krokarna (jag har aldrig personligen pratat med x), som ANNA...alltså, folk har intranätsnokat och hittat att jag inte bara heter anna (i mellannamn som INGEN kallar mig) men att jag även är svensk (som har varit på typ EN kräftskiva - då vi iofs hängde på ica maxi med the ark - i hela mitt liv) och borde vara given gäst på hemliga kräftskivan.

jag vill LÄTT lägga mig nu, med jordens fetaste smajl, men jag vill ALDRIG sluta på nordisk film!