imorrn ska jag koppla på hjärnan så att jag kan börja koppla av magen

sitter och halsar ramlösa för att det river så gutt i halsen. har ett sketans stick i strupen och svettas i ansiktet. antingen håller jag på att bli sjuk, eller så har jag ätit lök idag. det senare vore märkligt eftersom jag en gång för alla tänkt ta tag i det här med vad jag tål och inte tål och sen verkligen sluta äta de grejjerna som gör att jag måste gå böjd hem från middagar, att jag kvider och fiser ihjäl mitt sängsällskap.

så nu är jag supernoggrann med vad jag äter. alltså, nu snackar vi inte godis och sånt. där är det no limits. men annan mat. lök går bort direkt. det vet jag redan, och har eg vetat i alla år trots att folk bara skrattat åt mig och tom testat mig genom att lura mig att äta lökig mat för att se om jag skulle börja må dåligt.

MEN jag tror det är andra grejjer OCKSÅ. min arbetskollega här och möjligens min hypokondri är inspirationskällor till min nybestämda insats. hon är nämligen superallergisk mot ungefär allt man kan äta, och är just nu stamkund på sjukhuset för att reda ut om hon kan få stoppa i sig NÅT annat än vitaminpiller. hon berättade för mig vilka symptomen hon levt med sen hon var tio, som nu på senare år bara eskalerat och ja...så nu kan hon inte äta längre typ, är. diarré, jäsmage, magkramper, ont och klåda i halsen, blodbajs och en konstig värme i kroppen direkt när hon ätit. nu vill jag inte påstå att det som jag känner kommer i närheten av den styrka symptomen visar sig med hos henne. men, jag har dem. allihopa. ALLAihopa. och jag är trött, trött, trött och svag och yr och ja, min kropp mår inte bra. KAN det vara nåt så enkelt som att sluta äta nån grej och så slipper jag bajsa slem?

så jag pratade med mamma förra veckan om det här. och vi kom fram till att eftersom laktosintolerans till viss del är ärftligt och dessutom mer vanligt än ovanligt bland afrikaner, så kanske jag kunde testa att sluta med mjölkprodukter ett tag.

detta firar jag med att morgonen/dagen efter äta två ostmackor. kommer på mig själv. SÅ, därför har jag denna veckan varit duktig och enligt tradition fyllt min lunchtallrik med (förutom dagens rätt då) tusen feta-tärningar, en klick gräddfilssås och sköljt ner hela härligheten med två glas mjölk. det gör jag ju varje dag.

man förstår ju lätt varför jag är heeeelt övertygad om att jag inte missat att undvika mat med lök idag. för jag har helt klart full koll.

hemma

jah, då ær jag hemma i cph igen efter YTTERLIGARE en helg hemma i sverige. mkt hemma nu. som party queen också höll med mig om. jag är oftare hemma nu än när jag BODDE hemma. men denna hemmaturen, som inte bara var långhelg utan också mynnade ut i mitt förrförrförra hemma norrköping, förde med sig en massa smaskens.

1) banksamtalet. banken vill gärna kasta en rejäl hög med pengar efter mig. så stor att jag nog nästan måste akta mig lite. så nu när jag tydligen typ kan välja och vraka på bostadsmarknaden, då är det helt plötsligt helt clean med schyssta lägenheter innanför kanalen eller hur man nu säger, i malmö. så då börjar jag fundera...hmm...kanske jag inte bara ska tänka gångavstånd till centralen/cph, utan även lite ekonomisk vinning? vad tror vi om svågertorp om säg tio år? chansen finns ju att där blir en feeeet danskekoloni med bostadspriser höga som tusan. som, om jag köper nåt där till "förortspris" kommer ge mig ett rejält och fint inskott till det där huset jag började rita på som sjuåring...fast, vill ja bo där? nej, det vill jag ju inte...så...triangeln då? där det om några år ska byggas en tågstation, som inte bara ger mig närmare till jobbet, men också eventuellt höjer bostadspriserna. orkar jag trava "långt" till nuvarande stationen i fem år? kommer jag ens jobba kvar här om fem år? men, är jag inte dum om jag inte åtminstone FÖRSÖKER tänka lite på plånboken, och inte bara låter min desperation efter eget kylskåp ta över NUH?!

har en stark känsla av att det här kommer ta mig tusen år och femtioelva vändor i magen för att lyckas hitta och känna rätt. åååå, jag pallar inte!

2) framläggningen. med en mastig publikskara på fyra personer stod jag på scen och pratade om vad jag gjorde i göteborg. inför denna mastiga publikskara på fyra personer skalade jag ner vad jag har kvar att göra innan jag får det dära guldbelagda pappret på att jag förtjänar att tjäna mina pengar, till endast en enda liten återstående poäng! känns lite sorgligt att inte ha nåt mer (förutom den årliga alumniträffen, som i april klubbades till tradition) att göra i kära norrköping. men fy satan i gatan och hans sju syskon vad GUUUTTT...fåniga flinet breder ut sig över mig.

3) känslan av att vara hemma...

hyvvä päivää lilla julafton

ahh, what a day! kækade tydligen lunch med några kændisar. før rætt vad det var så stannade en hel høgstadieklass på studiebesøk till utanfør matsalsfønstret och hoppade och log och glodde in. jag bara...ehh...ær det nån hær som ær kænd på nåt vis eller?

svaret gjorde mig på så bra humør att jag førsøkte slå av en prat med byggkillarna hær utanfør sen. varpå den ena av dem drar till med en fejja som verkligen, och då menar jag VERKLIGEN utrycker SAYWHAT?! han øppnar kæften och sæger just "what, i don't understand finnish". hej och tio poæng till min smålændska tydligen. båda jag och hans polare visade tænder och tunga och gap. haha

sen fick jag mitt førsta paket hit idag. skickat till MIG. ahh, i'm needed. å andra sidan så har jag ju sjælv skickat ivæg tretusen ungefær så det kanske var så dags.

dessutom, den hændelserika dan slutar inte hær minsann. jag har utnyttjat mina føretagskontakter och fått en myyyyyycket høgt uppsatt person att hæmta ut mina sj-biljetter i malmø, eftersom det ju inte går att gøra det hær i utlandet, och jag behøver ha dem før att kunna åka till sverige imorrn. træffa min jæmnlånga, ha exjobbsframlæggning och bli civilingenjør!

liiiiiide go dag! vilket enligt statistiken iofs betyder sugdag imorgon. som faktiskt kan stæmma eftersom min chefs son varit magsjuk en vecka, idag ær chefen ooo så mærkligt hemma och min skrivbordsgranne stack hem tidigt till sin magsjuka dotter. inga fler reflektioner kring detta æmne.

resväskan får visst dras med mig ett litet tag till

fuck that shit! vem tusan vågar smälla dit ett bud på inte mindre än DRYGT 300 000 mer än mig?! vem TUSAN är saten? det är synd att det är så sjukt lätt att googla fram folk nufört, men så sjukt kriminellt att omvandla mina bittra tankar till verklighet. och tur för tusan att jag inte har några problem med att vara lite hämmad inom elimineringsområdet.

men, om jag tänker mina tankar i oskyldigt tecknat. på sin höjd animerat, få jag tänka såhär då?

bra jag har månadskort på tåget här, så jag kan hoppa på så fort nästa kommer.

på sydfronten allt nytt

uhh hu huuu, har haft nåt sticksigt och svidigt i ena øgat sen i morse och en sån dær dag nær alla glor bara før att man har klænning och tusen meter ben som sticker ut. men, hey, inte før att jag bryr mig. jag har siktet instællt på ett hem! home sweet and lovely home. innan visningarna ens var færdiga meddelade mæklaren att budet låg på 1 570 000, vilket jag ju måste sæga ær en ganska så stor bit av min plånbok och ytterligare en miljard pengar i radie UTANFØR plånboken. men igen, HEY, jag ær inte den som ær den. kastar mig på tåget och sitter nu och hænger som en tok vid mail och telefon på mæklarens "jag återkommer"-svar på mitt bud.

och hur jag nu kan hålla på och lægga bud innan jag ens varit hos banken. dær kan man ju diskutera førnuftet lite. fast jag har noga tagit reda på att innan kontrakt ær påskrivna så har inga parter varken rættigheter eller skyldigheter mot varandra. så, nær/OM de kommer kræva mer pengar av mig æn jag har, som jag ju då låtsats att jag hade, så kan jag ropa "jag bara skojade" och sticka tillbaka till danmark, min hælftensæng och røvost.

men, eftersom 2007 ær mitt år, dær jag hunnit att inte bara flytta från suggøteborg, men också fått jobb, och på måndag kommer bli færdig med min hundraåriga utbildning, lyckats køra hyrbil, sett tretusen kændisar HÆR, reunitats med gamla spøken, klippt mig, fiiiiinally køpt ny parfym som jag faktiskt ær nøjd med och ja...mitt år helt enkelt.

så, i helgen ska jag nog køpa trisslotter och flytta in i MIN lægenhet. jag tænker klædkammare med plats før hela skofamiljen. jag ser badrum med dansgolvsutrymme. jag ser køøøøk...jag ser, jag ser, och dør om inte mæklaren ringer snart.

som att vakna och upptäcka att man glömt ta ut linserna kvällen innan

skum känsla när jag vaknade idag. inte bara för att jag tog loss plåstret på fingret och det känns helt oanvänt, stelt, märkligt, och liksom ofast på min kropp.

nej det var nåt annat. sen kom jag på att det här är första lördagen som jag vaknat här i köpenhamn. första helgen som jag inte varit bortrest sen jag flyttade hit 4 mars. inte så skumt egentligen att jag gått omkring och känt mig lite stressad och outvilad och bara hit och dit och hit och dit och aldrig hemma.

ska bli helt sjukt skönt att bo nånstans på riktigt. att slippa rota i resväskan varje morgon. jag har stora förhoppningar på visningarna imorrn. big time!

ansiktsboken

efter att ha blivit pressad från alla norska håll om att regga mig på facebook, så har jag nu gått med. vilket har resulterat i att jag en supersolig och fin fredag sitter inne på kontoret efter 18 trots att jag idag slutar 16 med tillåtelse att gå hem redan efter lunch.

en lunch som jag førøvrigt GLØMDE i min iver att simultanjobba och surfa bostæder. detta gør det ÆNNU mera moget attt jag sitter kvar hær fortfarande. næsta gång jag klagar øver min krampmage och førsøker intala værlden om att jag æter regelbundet skall jag personligen se till att jag får ett snært øver bakpartiet!

det var det där med todalsdialekten ja

på många av de norska dialekterna så säger man jente när man vill prata om brudar, så man gör. men inte överallt inte. bondmammans pappa sa:

du har varit här förut, men jag minns inte riktigt vad du heter kärring.

grovt, men så inuti satans...gutt...gubbadjevl...

reunion i indre nordmøre där dialekten understiger förnuftet, men är örongodis av kriminellt hög kvalitet

ååå, skulle så himla gärna vilja skriva om och peppra er med bilder från min fantastiska helg i fantastiska norge. trots handikapperat finger och en fet aning tidsbrist gick lapptäckesstickningen över all förväntan. jag lyckades även hålla bebisen utan att knäcka nacken på henne, klarade språkförvirringsprovet trots att jag på senare tid beblandat mig med ytterligare ett skandinavspråk, käkade norsk tomatsoppa och leverpastej, glott efter myskoxar på dovrefjell och faktiskt själv lyckats köra hyrbil och, och, och alla andra bra grejjer som bara kan hända i ett land som norge. men nån måtta får det tydligen vara på all lycka här i livet, för jag missade givetvis att få med mig de tretusen gigsen foton som togs...så ja...får spara referatet till en annan gång.

kan istället lite smidigt gå över till hur ofantligt mkt jag älskar reunions. på sista tiden har jag flängt en hel del. innan krullklubbens reunion nu i norge, så har jag ju faktiskt hunnit med att återuppleva gamla hysteriska studentlivtekniksminnen i norrköping och 15årsjubileum med turkietbrudarna. fest på en parkbänk och ett länge omtalat och numera lagligt glas alkohol med vår barnlägerledare som på den tiden var yngre än vad vi är nu.

inte illa i det hele tatt. och jag får fjärilar i magen och tårar i ögonen varenda gång. förut hade jag stora problem med att säga hejdå. riktigt stora. så stora så ni inte kan tänka er även om jag skulle försöka förklara. men, de verkar jag ha övermäktat nu. någorlunda iaf. istället klarar jag inte av att säga hej längre tydligen. hej tudemarie!

jeje, efter trotsa-vintern-försöket 99 som belönade mig med kronisk rinnande näsa har jag numera alltid servett med mig i vilket fall. och lite snor i ögat har väl inte skadat så många iaf...? på tal om klegg i näsan:

underbart. liiide gutt det är med skandinaviska språk i pærevellingsmix! och jag lovar att återkomma med mer när norgebilderna finns i min ägo.

fram tills dess kan jag ju glänsa lite med att jag numera har en fast, oprovanställningsfast tjänst på nordisk film. och att de dessutom inte alls tyckte att jag var dum i huvudet eller ultrapassiv som jag själv har känt mig de senaste två månaderna. hurrej. så nu ska jag shoppa lägenhet för miljonbelopp.

jag försöker ta livet av mig

kom hem och tänkte bara slänga i mig en macksattacks innan jag skulle skriva ett liiiivsviktigt blogginlägg om hur jag bara inte KAN lyckas hitta en parfym jag tycker om bättre än min utgångna. sen hetssticka färdigt lapptäcke till bebisen jag ska vara fadder för i helgen. sen hetsduscha och fixa mig i håret, för att sedan lyckas packa nåt som håller torsdag-måndag utan chans att komma hem emellan, så därför måste vara så light att jag pallar bära med mig till jobbet både imorrn och måndag.

kom till mackan. eller ja, frallan + kniven. swooosh, sen var halva pekfingret av. det skvätte och sprutade blod. min första tanke var maaaammmma, maaammma! sen att jag ju ändå inte kunde ringa för att jag skulle bloa ner hela rummet på väg mot telefonen. för inte att tala om min high tech telefon från jobbet.

sen kom jag på att jag ju är 26,5 år gammal. jag måste sluta ringa mamma. så jag tog det mogna beslutet att lägga mig på sängen och lipa. tryckförband, handen i högläge och en blandning av chock, smärta och skräck.

det gjorde, och gör fortfarande piss hamrende dunderont. lätt i jämförelseklass med när jag nitade mig i fingret på thule. lätt. plus extraeffekten med allt blod. alltså, det inte bara rann ut. det liksom sprutade ut. med kraft. med stråle.

men mitt i tårarna så kom jag på att allt för konsten! med handen upp i luften som en tredjeklassare med nåt på hjärtat, och fejjan i grimaser som hade auditionat in mig som patient i cityakuten utan probs, börjar jag alltså leta fram kameran.

censur på själva skadan. jag mår själv illa när jag ser att mitt finger riskerar att få en sned hudflerp. händerna är ju min finaste kroppsdel. var iaf. buhuuu

och inte kan jag sticka, och inte vågar jag duscha och tvätta håret, och det dunkar och känns som satan och sju svåra år och ett krig. men hey, jag lever!

jahapp, då var vi dær igen då

idag førsov jag mig en kvart till jobbet før att jag låg och drømkæmpade mot polisen. var inkastad i fængelse før att min stalker satt dit mig. i drømmen levde han efter principen "kan inte jag få dig ska ingen annan heller", så dærfør skickade han polisen på mig.

i verkligheten hoppas jag han lever efter andra principer.

hintar fattar han iaf inte. och jag kommer inte svara på samtal från nummer jag inte kænner igen. någonsin mer. man kan ju sæga som så att jag børjar få erfarenhet av stalkers...suck

blooper

min chef är tillbaka. på gott och ont.

jag råkade nyss kalla honom för nisse. inte alls min mening, men jag tänkte visst samtidigt på en annan kollega som heter nåt mer liknande. och så bara glappade jag till.

chefen mår fortfarande inte helt bra och är inte på topp för skämt. dessutom, i danmark har man inte smeknamn på folk. särskilt inte chefen och särskilt inte nisse, då det betyder tomte.

mitt käftslir gick inte hem.

kvantitetslyckoruset

hemma i hemhemma över helgen. var redan planerat sen innan iofs, men ohoy vad det behövdes efter en så stressande vecka som denna har varit. jag får skräck i magen när jag tänker på hur mkt som hänger på mig nu. hela företaget går genom min avdelning. som faktiskt är just MIN. tänka bort, tänka bort, tänka bort.

och hur görs inte det på bästa sätt om inte hemma i småland. en hel säng för mig själv osv. ska inte bli tjatig där...

dessutom, musik. för att lugna en stressad själ/min stressade själ är marschmusik bästa medicinen. därefter kommer gospel. på min, mammas och lillasysters ullaredsutflykt lyssnade vi på bl a "happy day" i bilen. och OHOY vad den profetian blev besannad:

plus lite till...

jodå, jag har fått mina pengar nu kan man kanske säga.

work that brain cell denmark!

har börjat försöka ta mig samman och komma lite i fas i kroppen. 45minuterspromenixar från jobbet till hovedbandegården efter jobbet varje dag. har mest varit en njutning nu de senaste dagarna. fint väder, lärt mig hitta vägen, och allt man ser på vägen. danmark har helt klart många upplevelser och syner att bjuda på!

för några dagar sedan såg jag i dörrutan till ett café en lapp hängandes med ett meddelande något i stil med:

om du också är emot rökförbudet så samlas vi till demonstration där och då och blablabla...

KAN inte folk bara ta och fatta att det är idioti att röka? att det är en plåga, att det är farligt att det är ett helt sjukligt påhitt och att det är för ALLAS fårt bästa att sånt skit slopas?! ska det nu demonstreras mot att det görs insatser för att vi ska få bevara vår hälsa? jag bara suckar, danmark, danmark och skriver dit ytterligare en likhet med allas vårt kära la france.

gick vidare och glömde bort den där knäppdemonstrationen. tills jag idag blev påmind av en tidningsnotis i nyhedsavisen. websidan fungerar visst inte för tiden, så jag får citera istället för att länka:

"Rygeforbud virker

Tilhængerne af rygeforbud har fået nyt panser. En irsk undersøgelse viser, at luftforureningen i barer og de ansattes lunger er blevet meget bedre siden Irland skoddede smøgerne for tre år siden. Undersøgelsen viser, at bartenderne kun er udsat for røg en hudredel af den tid, de var før forbuddet."

NO SHIT!

work that brain cell woman!

jah, dær kom så den dæra svårbomben som jag gått och væntat på, men litegranna hoppats slippa. min chef - och enda kollega på min avdelning - har insett att han inte ær superman som man lite diplomatiskt kan uttrycka det. folk som går in i væggen ska inte jobba mer på ett bra tag, men som tur ær finns det ju då kollegor kvar på jobbet som kan ta øver deras arbetsuppgifter...ehh...jag?! kænns som om jag från och med idag har mer att læra mig innan semestern (om jag nu får nån nu då) æn vad jag lært mig under alla mina tusen år som student. och att vi alltid gått och sagt att vem som helst kan bli civilingenjør trøstar føga nu...huh.

min nya titel ær numera projektledare, vilket sæger sig sjælv att ihop med civilingenjør, utveckling, antipiracy och ja...ensam på avdelningen. det blir en del. en rætt stor det. kan JAG nåt?

tar ett djupt andetag och drogar mig med høghastighetstuggummituggande på maxsmaskljudnivå før att førsøka få kontroll øver min hjærtrytm som mest av allt bara vill skrika. hjæææælp, ta mig hærifrån. lægg ett tæcke øver mig och min ipod och låt oss få vara kvar dærunder. men, samtidigt. tænk OM jag klarar det...shit. mæktig feeling. nu blir det pumps, læppstift, agenda, møten, struktur och fart på flæsket. lite spænnande ær det också. farligt men spænnande.

spænnande blir det också att se om strulswedbanken lyckas styra upp så jag får mina pengar med tillhørande tillgång till dem. något jag av någon mærklig anledning trodde var sjælvklart...behøver ju ha råd att handla fler tuggummin nu. riktigt många tror jag tom!

morgonstund har guld i mun

men åååå, vad jag hatar folk som inte klarar av att slæppa på gasen vid øvergångsstællen och sen glor surt på en som om det vore MITT fel att jag næstan blev hyvlad i sidan. hade bra lust att gøra en brutalfuckoff. men jag høtte inte ens sådær småstadigt med armen. bet i mig...åååååhhr. sur som leifi typ. sen att JAG inte tål morgonsura mænniskor. førut tålde jag inte sura folk øverhuvudtaget. men det var ju innan jag blev 25+ och hæxa utan att skæmmas.

men, væl inne på jobbgården hær var det en snubbe som ropade efter mig "eyy, du ær en av statisterna va?!" jag blev alltså næææstan førvæxlad med en næææstan skådespelare.

litet leende.

sen kom jag att tænka på, statist till vad? hæromdan nær jag anlænde så møttes jag av ett gæng nazis utanfør porten. dunderskakig och med hårda/livrædda looken gick jag genom dem utan att andas. SEN kom jag på att ett gæng skallar utanfør nordisk film kanske inte ær heeelt ækta...så...blev jag førvæxlad med...vad?

jaja, blir nog en kanoners dag och jag ær redan skithungrig och har skrivit med osvenska tecken...ååååhrg

motsatsen till mellanstadiets discodans kan man kanske säga

ok att man som medietekniker inte alltid är helt uppe och hoppar av glädje kvalitetsmässigt när man glor pappa över axeln på BEN-tv och andra afrikanska tv-kanaler. allt som kan, går och görs fel. alla tester av ljud, ljus och bild sker live. av en praoelev...de tom har sina utsändningar enligt african time. MEN en eloge till det breda utbud av musikvideos. hey dance moves! jag vill också ha getto booty och dansa med färgglad huvudbonad av storlekar endast fantasin sätter gränser för. checka in 2:18 och 1:53 (tidskoden går visst baklänges på nåt vis) på den här, så vet vi alla vad det pratas om. 10 poäng!

hur ska jag på bästa sätt make a difference med mina pengar?

firade påskafton med en dagen-efter-personalfesten-reducerad party queen. funkade perfekt för mig. ingen alkohol, men som alltid när vi träffas, en orgie i mat. ok, att jag ser ut som en ballong nu och att jag mastodontfes för mig själv hela vägen hem i bilen. men, det var det helt klart värt.

vi hyrde film och jag satt och kämpade mot tårarna till "säg att du älskar mig". ville se den så sjuuuuukt mkt förra året. men dumma normannen ville inte den, sen ville han inte se mig, och sen pallade jag inte ett piss mer. men nu så. nu har jag sett den. och. hon haddy, huvudrollsinnehavaren. så makalöst fin i håret. makalöst snygg överhuvudtaget. ge henne puttebrillorna, sen har ni min drömspegelbild.

på det lite mindre ytliga planet, så berörde den mig så att jag nu har bestämt mig för vad mina charity-pengar ska gå till. har alltid lovat mig själv att så fort jag får jobb och lön, så ska jag bli god mot världen och ge en del av mitt överflöd till dit det behövs lite mer än i mitt kylskåp. har varit hårt inne på läkare utan gränser. är jag väl iofs fortfarande, eftersom jag för tre minuter sen skickade mail till pilgrim och undrade om deras LUG-smycke från 05 (tror jag) fortfarande finns att få tag på.

men, jag ska banne mig göra nåt mot det jag själv fruktar och hatar mest i hela världen. våldtäkt, trafficking och ja helt enkelt "säg att du älskar mig". så var ska jag skänka mina pengar då så jag vet att de kommer till nytta? tips tack. gärna många.

och se filmen!

folket som kastar stenar i glashus

glodde på så ska det låta igår. har inte fått göra det sen jag flyttade till danmark eftersom min lillsyster som äger tv:n (och bostaden) tycker bättre om let's dance. jag är alldeles för stor fan av peter settman för att kunna prioritera på det sättet. men, igår måste jag säga att det var putte som lyste lite extra. han var redigt stilig i sina glasögon. hittar ingen bild tyvärr. men lovar att han var riktigt läcker nästan. tänk om en annan kunde se ut som nåt annat än vad katten släpat hem från high chaparrall en sen sommarnatt i sina glasögon.

och på tal om sommarnätter på chappis. har hört rykte om att dr alban ska släppa skiva. mkt spännande tycker jag. fyyyy på er som bara hånskrattar och kallar honom fula omusikaliska ord. ni är lurade av det svenska grupptrycket. dr alban kanske inte skulle gjort tidernas succe i så ska det låta, men, vad tusan det finns väl plats för fler artister än dem. jag diggar iaf sing halleluja hårt. för inte att tala om no coke som GJORDE vår kväll på studentpuben för några år sen. och i år ska skivan tydligen vara "världsmusik". jag ser fram emot afrikanska gästartiskter och en sablans massa sväng.

sen att jag får tillbaka 4800:- på skatten i år. sing HALLELUJA!!

har utökat min sängbredd välbehövliga 450% i påsk

ahh, gött att vara hemhemma. första tecknet på att man börjar närma sig är tusen missade samtal från party queen och ett par efterföljande sms: "kommer du hem snart kommer du hem snart hem snart snart vi MÅSTE träffas". då vet man, att man snart är hemma i de småländska skogarna.

mamma möter på stationen, tillsammans med en massa andra mammor till folk man inte sett sen man slutade gymnasiet. folk man inte hälsar på längre, eller ja oftast kanske aldrig har hälsat på, men som man så väääl känner igen. ömsesidigt. alla glor vi så diskret vi kan, men sjukt intresserade av hur folk förändrats de senaste åren. ju närmare hemhem man kommer, desto hårdare suger det i småstadsskvallertarmen. går icke att förneka.

sen möter oskar på uppfarten hemma. vilken tid på dygnet eller vilken dag man än kommer, så vet man med säkerhet att ropar man oskar när man stiger ur bilen, så kommer han springande ett par sekunder senare. och då vet man att man har nån att sova sked med för natten. han är inte blond och han är låååångt ifrån lång, men vad tusan, även om han tänker (förhoppningsvis) att han inte vill ha nåt förhållande med en, så håller han käft om det, och sover så troget i min säng tills jag åker härifrån igen. sen när jag blir vuxen nog att skaffa egen katt ska han heta jean baptiste. för att det är det absolut mäktigt coolaste namnet i världen. MEN, jag tror inte att ett barn borde heta det i dagens sverige, eller danmark eller norge eller var tusan jag nu fastnar till slut. så, det blir katten.

en sak som dock har ändrats sen sist jag var hemma. eller ja, det är väl egentligen rätt mkt rutin just det att pappa har en ny vana varje gång man kommer hem. en gång hade han börjat med ansiktsmask, en gång var det tvångsmässigt och nästan ohälsosamt överanvändande av skype och nu är det ingefära. han meddelade ganska högtidligt att "jag har börjat med en sak..." han knaprar numera ingefära när han kollar på tv. med ett glas mjölk till ska det tydligen vara skitgott. och ok, litegranna starkt. ehrrm. men ja, man ska ju inte vara den som är den. och att han tillbringat en hel vecka på knä i trädgården för att riva upp mossa ur gräsmattan...för hand! den ni. synd bara att hans sinne för estetik inte är lika utvecklat som hans hat mot mossa i gräsmattan. vår trädgård ser milt sagt inte inbjudande ut för tiden.

annars, har (tyvärr) upptäckt att jag tycker det var ohyggligt tråkigt att lämna danmark en torsdag och missa veckans sista avsnitt av paradise hotel. jag har aldrig förnekat att jag alltid haft en svaghet för många av marknadens dokusåpor. men innerst inne trodde jag inte att jag brydde mig. burn! som tur var kunde jag trösta mig med två avsnitt scrubs igår, innan min working woman personlighet med vardagsrutiner slocknade totalt redan framåt midnatt. klockan 8 vaknade jag och var så utvilad att jag kunde stiga upp. what, what?

mitt älskade apelsinträd är dessutom fortfarande vid liv. ahh, wonderful homehomelife.