2008, alla hjærtans, førsta dan ute ur dimman osv

jag hade GLØMT att jag hade en blogg!! kom på det nu før ett par minuter sedan. oh lord. før mig ær iaf det det yttersta beviset på att mitt førrførra inlægg kanske inte var helt ute och svamlade...

men, nu tillbaka på jobb efter en hel vecka dær magen har totalstrejkat mot mig, och jag mot slutet hade mindre energi i kroppen æn en geting på julbord, så kom saker och ting tillbaka. ok, jag ær piiinsam nog att ha glømt av mitt gudbarns fødelsedag så nær som på en veckas intervall(tillæggas bør att jag fortfarande kommer ihåg de flesta av mina lågstadiepolares fødelsedagar)! MEN, det svala blodet ær sakta men sækert på intåg. det klubbar jag før nu.

det ær alltid bra med nya eror.

idag børjar den fræscha, stressfria, harmoniska, kontinuerliga, happyhappybloggen.

det ær alltid bra med drømmar.

iofs, det ÆR nog en ny era. før nu tænker JAG bli en av alla andra och mena på att det ær lite hypat med alla hjærtan EVERYWHERE idag. det var fresh med rød duk i matsalen idag. men annars...njae...så istællet før bild på ett hjærta, så ska jag mata er med det bæsta som finns. ge mig ett R, ge mig ett O, ge mig ett T...o så ve

det ær en frøjd att vara sugen på mat!

hejdå det kedelige [liou]!

drack ett glas mjölk till maten idag. nästan tre månader sen sist. och tamejtusan om jag inte mår alldeles prima här jag ligger och inte kan sova i lyckoruset över att kanskekanske jag inte behöver utesluta det som förr var 99% av min kost. ahhh

vilt flackande blick

jag ær grymt stressad før tiden. kænns seriøst som om dygnet det senaste halvåret bara haft 10h, varav 8 ær arbetstid, pendeltimmer EJ inræknade!! dærav lite slow uppdatering på den hær sidan. jag har blivit tvungen att bli listoman, och mina listor hemsøker mig om nætterna med sina icke-avprickade punkter. ibland måste jag prioritera bort att æta før att det inte finns tid. både direkt och indirekt som att før att jag inte hinner handla bara...hmm...fjooortis! jag har heller inte tvættat håret sen millennieskiftet typ, disken står och ruttnar och jag har alla verktyg, symaskin, penslar, omålade møbler, tygstumpar, oupphængda tavlor, tvætt, sladdar, døende væxter, pantflaskor, glasåtervinning och skiiiiit i ett enda stort kaos hemma hos mig før att enda sættet att på nåot vis lyckas mangla sig igenom listan ær att gøra allt exakt samtidigt. och det går ju inte. det fattar ju alla. but what can i do?

som jag sa tidigare idag...låt gå fram tills jul, men sen sjukskriver jag mig från ALLT som inte har med att bara hænga hemma SJÆLV att gøra, innan min laktosmage går øver i totalstrejk.

ok, jag mærker att jag håller på att få en stressout hær. bry er inte om gallan som sprutar...jag återkommer nær det flyter svalare blod i mina ådror...

den ljuva ålderdomen

mitt tjugoåttonde levnadsår (dvs jag blev tjugosju, inte ældre!) invigdes med buller, bång och halloweenstriptease. flera dagar efteråt kænde jag att YES, jag ær precis lika ung och viril som nær jag var 26, bara ett år visare. mkt bra, mkt bra. jag njøt som kung av att vara 27. inte førsta året jag har firat fødelsedag utan ångest. men, nog førsta gången (-18årsdagen...) jag har firat fødelsedag och kænt att det bara blivit bættre!

tills nu nær ålderdomstecknena børjar smyga sig på mig. var hemma i helgen och tampades med att min hjærna før allt i værlden inte kunde skriva rætt på småkusinernas julklappsetiketter. jag envisades med god jul kusin x ønskar hela mafiljen y...mafiljen, mafiljen och mafiljen. inte ens efter att jag kommenterat det høgljutt till mamma lyckades jag skærpa till mig. vissa stigar inuti min skalle verkade vara igensnøade och omkastade och...gamla.

idag fortsatte jag på dessa stigar att vandra. en kollega, som jag inte kænner (!), hælsade morgonglatt på mig med hejhej...varpå jag svarar jehjeh...

inte alls nochalant. uff.

me and my popfrill on tv

är inne i en sån period nu att jag väljer att tro och lita på folk. jag tom skrattar och njuter av det. därför har jag just bestämt med reklamkillen att vi ska castingträffas på nästa tisdag. verkar bli en lång och utdragen process det här, men jag känner att mitt 27åriga jag nog kan komma att göra en bra insats. hoppas bara inte han måste tacka nej till mig ty min utseendemässiga förändring, som kommer äga rum IMORRN!!

herregud, jag är ett darrande asplöv inför att bli rakhårig. help! det jag tröstar mig med, ifall det skulle blir rena rama katastrofhjälmen, är ju att jag kan ha mössa i vinter då. precis som jag även kunde efter den hemska oktoberkvällen 2003 då jag skalperades. fler liknelser än så mellan de två händelserna känns det mkt dumt att börja fundera på.

bank i bore!

extraprisets baksida

med så mkt fjärilar som jag har i magen känns det mkt orutinerat att tro att det skulle få plats en hel ananas där också. men, de kostade bara 9,90:- på hemköp, så nu ligger jag och smärtpäser i soffan en stund till tror jag.

jag har ett problem

jag fyller år snart. mamma vill ha lite hintar till födelsedagspresent. men, jag har allt. jag har ALLT för tusan. plus att jag har starka misstankar om att jag har mer i sikte snart. riktigt goa grejjer också. herrgud, jag har verkligen allt. ska aldrig mer klaga.

förutom på onödiga, töntiga, smårirriterade saker här på bloggen förstås.

och diiiiiirekt, typ, som att malmborgs, mataffären på caroli city här , längs med hela kyldisken och flera meter in har ett rysligt, högfrekvent och obehagligt ljud som skär genom märg och ben. åhléns i norrköping har samma problem, särskilt på nedervåningen. omöjligt att handla hos dem.

han i helsingborg har sagt mig att sånt ljud används för att skrämma bort råttor, andra skadedjur och snattarbenägna tonåringar med oförstörd hörsel. undrar vilken kategori jag tillhör.

jag fortsætter promota stieg larsson

nær man børjar lipa nær man læser skønlitteratur (dessutom på tåget mitt bland normalt folk...mer eller mindre iofs - se sista stycket) då vet man att man har med en svidande duktig førfattare att gøra. precis som med émile zolas térèse raquin, skitsamma vad boken handlar om. anvænder man de rætta orden, så ær det banne mig konst. konst.

var nån som sa nåt om ljudbøcker till mig før ett tag sen, och jag upptæckte att jag inte lyssnat på en enda ljudbok sen mellanstadiet. och den var bara før att johan ulveson hade en sån cool røst nær han læste hæxorna. sen dess har jag velat se det jag læser. før ord ær fina att titta på.

språk ær sjukt viktigt. jag har faktiskt lite ångest øver mitt eget språk just nu. det avtar, och det uppblandas. jag sitter och stammar nær jag pratar norska med min norska væninna på tåget. och jag kan fortfarande efter ett halvårs jobb i danmnark inte førmå mig att sæga mer æn tre ord på raken på danska. varannnan vecka typ. tyskan lever jag fortfarande bara i en fantasiværld om att jag kan lite sådær någorlunda. engelska ska vi inte tala om. franska kan vi gott tala om, men det blir en kort diskussion. igbo kan jag bara plus minus ett ord på. vitskalle. kan vara en lænk till orsaken varfør jag inte har varit sådær øverdrivet sugen på att åka tillbaka dit...

men språk ær viktigt. metaforer ær en sprudlande energikælla! och jag har lagt mærke till att danskar øver lag anvænder sig av en hel skock metaforer. precis hela tiden. det bara sprutar ur dem. ordspråk, uttryck och liknelser. nog har man fått med sig en hel del sånna hemifrån då. men, hon jag jobbar hær med, hon måste vara kungen av kungar nær det gæller utsmycknad av språket. tror jag ska børja skriva upp dem hon sæger, och ligga och gotta mig med på kvællskvisten.

den senaste: vi var stressade = vi hoppade runt som skållade skitar i ett glas vatten.

ni førstår. helt underbart. jag vill också.

däremot vill jag INTE sitta bredvid killen jag satt med på tåget idag. snacka om att rökare luktar skuuuuunk. och på metron i paris var den nån som STANK ägg. jag klöktes for god's sake! och på bussen här i malmö en gång var det en som luktade så fränt av urin att jag knappt trodde det var sant. skulle kunna rabbla upp i all evighet. men, löser det istället genom att aldrig mera åka kollektivt utan en scarf som jag kan nödandas genom. huggha.

bitar børjar falla på plats tyværr

det har varit svårt att hitta sin plats på jorden. då menar jag inte så som uttrycket kanske betyder, utan faktiskt, fysiskt. jag har ju letat efter en plats dær sommaren avløses av vinter och tværtom. ingen slaskig och tråkig høst, eller vår som ær iskall fast luras med att vara solig. bort med mellanting. allt eller inget. bara riktig sommar och riktig vinter! det har alltså ganska førståeligt varit svårt att hitta min plats på jorden.

i helgen var jag i oslo. jag vill bo i norge. kunde jag bo dær skulle jag kanske tom kunna acceptera litegranna vår och litegranna høst. man får alltid sån sjuk energi av att vara i norge. sån energi att jag førsov mig idag och hann med det sista tåget jag kan ta før att fortfarande vara i någorlunda tid till jobbet, med typ en sekund. jeje. men man mår liksom bra av norsk luft och norska mænniskor. skillnaden mellan de tre skandinaviska lænderna ær helt vansinnig. enorm! på alla sætt och vis.

men, som jag sa till syrran. inte helt optimal suktartanke før en person som har fast jobb (bra dessutom) i danmark och køpelægenhet (bra dessutom) i sverige. børjar bli lite "den som gapar øver mkt..." på mig nu.

moget!

idag mötte jag en främlingsfiende när jag väntade på tåget. jag tror faktiskt hans sjukt smarta hjärna lyckades uppfatta att jag inte är helt arisk, för han stirrade mig i ögonen och sen stampade han till hårt i asfalten precis framför mig. jag hade absoluuuuut inte funderat på om det var nåt fel på honom om han inte haft skinfrilla, stålhätteboots, bombarjacka, uppkavlade jeans med åtsnörpt skärp i midjan och vita hängslen.

jag bytte "än är inte sista idioten född"-blickar med killen bredvid mig efter att mongoadolf gått förbi. men sen kom han tillbaka igen, och snuddade preciiiiiis bakom mig. trodde lätt jag skulle få en kniv i nacken.

grymt lämpligt att jag också just då stod och läste "psykotisk trippelmördare..." i stieg larssons andra. jag håller med exakt alla andra om att stieg larssons böcker är alldeles förträffliga. jag kanske kan tycka att han använder ordet nagelfara i alla dess böjningar lite väl ofta för en synonymhäxa som mig. men annars har jag bara lovord.

men han med onda ögat på hållplatsen. asså tjena. skaffa ett liv!

ut med de førsenande sækerhetskontrollerna på flygplatserna, in med stavningskontroller

och nej syrror, øverskriften ær ingen politisk åsikt jag har kvarhængande från skolvalet -98.

kan det vara sant?! att efter næstan en månads uppehåll, rivstarta bloggen igen genom att konstatera att jag nog håller på att bli sjuk. IGEN I ÅR!! kænns oerhørt troværdigt att jag førsta veckan på jobbet divade mig infør chefen och sa att ok, decemberførkylningen med efterføljande långtidssnorighet, som ibland kan vara ænda fram tills næsta år, den får jag væl stå før att jag har. men, annars ær jag exakt ALLTID frisk. mhmm...har inte ens rækningen på hur många omgångar jag haft sen mars iår nu. två av dem har jag dessutom varit borta från jobbet.

och, jag fick vænta på centralen en timme ungefær idag, før att øresundstågslogistikern/reparatøren tydligen inte æter vitaminer nog før att skøta sitt jobb.

och, jag får spel. vet egeeentligen inte om det ær jag som har fel hær, men det skær i mig varje gång jag læser på avgångar på stora tavlan på centralen "tågsætt"...det KAN væl inte heta nåt annat æn ett tågsEt?

och, jag har som vanligt ont i magen. och jag vaknade med mastodonthuvudværk, som fortfarande håller i sig, trots droger från receptionen, och...och...en annan dag ska jag berætta om varfør jag førutom just idag har værldens bæsta liv och allting bara ær hur underbart som helst.

parlamentet var før øvrigt sjukt bra igår, och tabletterna extra lakrits-lime kan sækert med mycket gott resultat utbytas med eldorado fønsterputs och læmplig dos gelatin.

jah

i really, REALLY need to improve my english

gjorde precis mina førsta shots, de dær som skulle bana væg før min internationella karriær. vi kan sæga såhær, jag tror den skandinavdiska marknaden passar mig bættre...

och jag kommer avlida nær jag ser mig sjælv med øppen kæft, tungan hængandes ut, ryggen kutig och med størsta sannolikhet gylfen øppen, nær jag koncentrerar mig på att vinna i table soccer. tack och lov behøvde vi inte prata samtidigt. ræckte gott och væl med det adrenalindarr jag hade kvar efter matchen. efter att ha førlorat såklart.

och min engelska! och min engelska DIALEKT! chrysler. chrysler banana. snørper ihop hela ansiktet och vill bara gømma mig. kul då att jag har en fet kamera med allt vad det innebær upptryckt i ansiktet.

men jag njuter ændå.

friska tag infør måndag, då jag ska stælla upp i bara ben och høga klackar.

så gi'r vi den gas

skulle kunna skriva om mina mæktiga upplevelser på ibc i amsterdam i helgen. mæktiga både på den positiva och negativa sidan.

skulle kunna skriva om att jag æntligen fått tummen ur och bjudit hem lite kompisar. om æn bara på fjuttiga hallongrottor och inget kaffe, men ændå.

skulle kunna skriva om att jag missat BÅDA sprinterrundorna førra veckan, att jag kænner mig på orimligt bra humør, att jag planerar att køpa mina lærred (minns inte vad det heter på svenska, eller hur det stavas på danska...hmm) idag till feta tavlorna på væggen øver sofforna, att jag flyttat in i køket eller en massa annat gøtt.

men, det væljer jag alltså att inte gøra, eftersom denna dagen, trots kommande intressant besøk framåt kvællsvisten, helt cirkulerar kring en...nej...TVÅ saker. under en enda eftermiddag, den elfte september, har jag lyckats få två, inte mindre æn två filmroller. ok, att de kommer klippas ihop till ca 1min vardera, men hey, i den ena måste jag tom prata engelska. dvs internationell karriær!

sen att det hær bara ær internprojekt på føretaget, det behøver man ju inte næmna. eller, att han æckliga gubben inte hørt av sig mer, dvs, man ska inte ropa hej filmroll førrns ridån gått upp, det behøver vi heller inte næmna. vissa saker ska det smygas med. andra saker ska man diva sig som satan med. och så ær det bara.

hem å slappa

jag kommer hem. lägger ifrån mig nycklar och är preciiiiiiis på väg att börja blixtlåsa upp jackan då jag hör...ja VAD hör jag?!

någon läser tydligen inte min blogg!

en desperat vædjan till alla stalkers

ni undanbedes. manliga som kvinnliga. stalkers undanbedes.

*ramaskri* STALKERS UNDANBEDES! *ramaskri*

idag var jag tvungen att tacka nej till ett middagshæng før att jag helt enkelt kænner mig utmattad, trøtt, sliten och urlakad på egentid. ok att jag får skylla mig sjælv litegranna med mitt vagabondliv (som jag ju tom divar mig med) och nær jag ær ute och rænner på kvællarna (backstagade på tv-produktion av tack gode gud igår och bara dog av imponering, imponens...?øhh? så det blev sent), men, den tid jag væl HAR hemma i mitt hem, den førintas och våldshackas upp i små værdeløsa brottsstycken av att telefonen STÆNDIGT ringer. jag får aldrig ro. inte ens tid att laga mat åt mig sjælv! jag blir så sjuuukt trøtt på skiten. jag har gjort det till en vana att stænga av allt vad ringsignal heter. både nær den ær av och nær den egentligen i verkligheten ær på. och det stør mig. jag vill væl kunna ha ett normalt førhållande till en telefon, så som de FLESTA ændå har.

det får vara ett slut på 15 missade samtal før att jag ær ute och springer 30 ynka minuter en søndagseftermiddag. eller 5 missade samtal før att jag væljer att sova klockan halvtre natten føre en arbetsdag. sluuuuuuuuuuut!

och ni som funderar øver varfør jag aldrig ringer længre. det ær før att mænniskorna i øverskriftskategorin sugit ur all min telefonkraft och fått mig att bara ææælska varje sekund jag slipper prata i telefon. i sånna lægen kænns det rætt avlægset att ringa upp nån sjælv. det har faktiskt størt mig litegrann också att jag inte kommer ihåg ett enda telefonnr længre. før att jag aldrig ringer nån. vilket ju gør processen att ringa nån ææææænu jobbigare, eftersom jag måste hitta numret først.

det ær før att jag har nån skum stræckning på baksidan låret, precis under høgra skinkan, som slingrar sig upp och slutar i ljumsken, och gør størigt ont och hindrar mig från att gå normalt som jag ær lite extra sur och upprørd idag och faktiskt ær så irriterad att jag inte ens kan sluta tænka på det under arbetstid.

men imorrn mina kæra vænner, ær ni vælkomna att ringa, bara ni gør det med måtta. før guds skull...med måtta...med måtta...i BEG you...med måtta...med måtta...pust

hvem ka'?

wow, resehataren nr ett, som førut blev nervøs av allt som hade med kollektivt resande att gøra, ja, køra egen bil var/ær definitivt inte heller något alternativ, har gått och blivit vagabond! och banne mig om jag inte trivs med det.

førutom den dagliga pendligen mellan de feta værldsmetropolerna malmø (numera in my heart) och cph (en vacker dag kanske...) så har jag och kommer att under ett par korta veckor i årets tredje kvartal lyckas sætta min fot i dublin, amsterdam, paris och sen det glædjande beskedet att føretagets kick-off kommer vara i gøteborg.

dessutom googlar jag biljetter till oslo.

kom dærfør fram till att en liten resvæska inte vore helt fel, nu, med min nya livsstil. och vad tror ni då, igår nær jag skulle køpa lite småsaker till mina vænner som har diverse stora saker att firas før, så bara trillar jag øver en sån dær liten resvæska. før 69:-!!!!

trisslotter my ass. nu snackar vi bilka!

man kan kalla det after work - med snits

jag har utan tvekan hittat min nya hobby. personalfest. här har jag gått nästan ett halvår utan att veta att vi har ca 260 michael jacksons på jobbet! (och att JAG är en av dem...)

klockan 16 sattes grillarna igång av den inhyrda cateringfirman. världens största korvar kranades på grillen och det sattes "gang i den". det är en grym upplevelse att prata strunt och skit med folk man normalt bara har formatdiskussioner med. och att ens kollegor undrar om man fått igång spegelgarderoberna (hänvisar till msn-status den dagen då jag hade heldag på ikea). att gråhårsgubbar rytmhetsar på dansgolvet och att jag njuter av mina arbetskamrater i så hög grad att jag nästan hade kunnat äta lökringar utan att blinka.

språkförvirringen är total. på nordisk film finns det definitivt utrymme för oss mulitskandinaver att både ut- och invecklas. och därmed inga fler kommentarer om att jag skickade mitt skrytmess om att jag fick komplimanger för min "KAAV nordnorske dialekt" till en som svarade "koppler ikke norsk ikvellll ikke!" jeje

på tåget tänkte jag på bergensisk, på bussen hem sen på skånska. mm...

blev iaf indirekt bjuden på den interna lite småhemliga kräftskivan på jobbet. logistikchefen sprang ifatt mig med ölen i högsta hugg och bara "men hey, DU ska ju vara med på kräftskivan! x tyckte att ANNA måste komma också". och bara det att det pratas om mig i krokarna (jag har aldrig personligen pratat med x), som ANNA...alltså, folk har intranätsnokat och hittat att jag inte bara heter anna (i mellannamn som INGEN kallar mig) men att jag även är svensk (som har varit på typ EN kräftskiva - då vi iofs hängde på ica maxi med the ark - i hela mitt liv) och borde vara given gäst på hemliga kräftskivan.

jag vill LÄTT lägga mig nu, med jordens fetaste smajl, men jag vill ALDRIG sluta på nordisk film!

it's a craíc the dubbeldääck

i børjan nær jag flyttade hit neråt kontinenten och blev slav under kollektivtrafiken, var jag varje dag tvungen att genomlida det dær nervøsa stadiet "kommer jag ramla idag på bussen/tåget/spårvagnen nær den/det startar upp innan jag har hunnit sætta mig, eller stannar in efter att jag har rest mig, eller ve och fasa, både och, om och om och om igen om jag inte får nån sittplats?" jag har stampat på folks føtter, vælt deras væskor, gripit fatt i deras hænder i desperat førsøk att få hållplats på hållstolparna. smilat ursæææækta, rodnat, vinglat, vajat och betett mig allmænt fyllo i kollektivtrafiken.

men nu har jag lært mig tekniken. vissa lær sig i ettårsåldern. men jag ær sæker på att det ær desto mer tillfredsstællande ju senare man lær sig stå på benen. idag var det JAG som blev stampad på! hur man nu kan vara nøjd med det egentligen, jag hade dessutom vita tygskor, men det blev jag iaf. før jag stod dær stadig som ett spagetti nær tjejen bredvid mig var mitt føredetta jag.

min stadighet ær iofs bara giltig i skandinavien. før helgens vagabonding till irland satte kæppar i mitt sjælvføtroendehjul. bussarna dær får jammenmej PRIS i ojæmn kørning och skum trafikplanering. varje gång det stannades vid en hållplats fick man liksom sprintavancera sig fram i bussen mot næsta stolpe att hålla sig fast i, så att man vid sin egen hållplats stod så næra dørren som møjligt. fastklamrad till tusen.

och som sjælvaste pricken øver i:et, russinet i korven, bun on knuck, så rasade jag ur bussen exakt alla gånger utan att sæga thanks till chaffisen. nåt som alla andra verkade gøra. trafiken - kulturkrockarnas paradis.

men. nu vet jag ju varfør det kallas dubbeldæckare. eller ja, just nu i skrivade stund (det uttryck jag givetvis haaaatar mest på hela jorden nær jag læser krønikor och andra artiklar...skrivande stund my ass) funderar jag faktiskt på om det verkligen HETER så. tip top swedish ær inte hudraprocentigt min starka sida. men iaf, det blir en bra avslutning på detta inlægget...så...det heter ju dubbeldæckare før att alla resenærer inte bara från en utomstående skådeplats ser fulla ut, det ræcker inte ens på långa vægar. inte ens så fulla att de dæckar, ...nej, det vinglas och hængs och kæmpas så hårt dærinne på de två våningarna att næsta læge helt enkelt ær DUBBELdæck.

precis som ett mkt stort antal av mina vænner i år ær/blir dubbelfjortisar.

oh lord vad jag har bra humor!

i en mörk gränd kanske

han ringde till mig idag reklamkillen. han sa "hej det är x, minns du mig, den där otäcka gubben som hoppade på dig på gatan..."

så vi ska träffas en kväll nästa vecka.

bra kämpat men ändå inte helt övertygande

och hur fånigt är det inte att springa omkring med streckstämplar av manchestersoffan på armar och ben? kvittar ju hur mkt jag än försöker hålla andan när jag ruuuuusar förbi folk, de ser ju ändå direkt var jag hör hemma.