undrar varför jag vill bli läkare

tydligen, för att bli en tillräckligt bra människa för att normannen ska vilja gifta sig med mig så måste jag gå upp i vikt, skaffa mig en hobby och sluta vara så rädd och ängstlig och paranoid. egentligen kan jag väl inget annat än att hålla med. förut skrattade jag och njöt av livet. numera är allt bara mellanläge och ljummet tråkigt.

det känns lite b att på arbetsintervjufrågan om jag har några intressen svara att jag spelade klarinett tills jag var 18, eller att garderoben innehåller jeans i vidd 26 när jag nästan är 180cm lång, och att jag svimmar i ullaredskön för att jag är lite svaaaag, eller att jag tåras i ögonen och klamrar mig fast vid mitt sällskap i skräck för att det går en kille med luvan läskigt uppfälld efter oss in på hemköp. jag tänker inte dra de bortcensurerade exemplen som tom JAG fattar är helt patetiska.

men

jag hetsäter just i denna sekund ballerinakex och har en mkt god och proteinrik rätt på spisen (ej pop corn). vikten kan strykas!

jag hade ipoden på lite högre volym än vanligt när jag gick hem från jobbet idag, trots att jag visste att det skulle innebära att jag inte skulle kunna höra eventuella förföljare på mer än sju kilometers avstånd. fatta, jag kämpar här...kämpar

MEN

efter att ha djupanalyserat mig själv ett par dagar har jag kommit fram till att min hobby är att kolla på skumma dokumentärer och läsa medicinska artiklar om o- och ökända syndrom för att ställa diagnosER på mig själv. jag har ADD, tjocktarmscancer, fiskfjällshud, insomnia, diverse hjärtfel, epilepsi, narkolepsi, störningar i sköldkörteln, treacher cummings syndrom, migrän, bäckenlossning i höften och i ena foten ibland, hör frekvenser som inte människor ska höra, kolon irritabile, sleep paralysis, polyper i näsan som gör att jag inte kan andas genom den, kobenthet, plattfot, bakåtbända knäled, för hög öronvaxproduktion sen jag sov med öronproppar i somras, vitlöksallergi, för hög tårvätskeproduktion särskilt när cityakuten visas på tv, total språkförvirring och sist men inte minst fucking sablans onaturligt käääs sångröst. eller ja, det var inte alls sist egentligen, utan det här är bara det jag lider av just idag.

alltså, det här duger inte. långt ifrån.

därför har jag önskat mig ett staffli nu i födelsedagspresent.