i really, REALLY need to improve my english

gjorde precis mina førsta shots, de dær som skulle bana væg før min internationella karriær. vi kan sæga såhær, jag tror den skandinavdiska marknaden passar mig bættre...

och jag kommer avlida nær jag ser mig sjælv med øppen kæft, tungan hængandes ut, ryggen kutig och med størsta sannolikhet gylfen øppen, nær jag koncentrerar mig på att vinna i table soccer. tack och lov behøvde vi inte prata samtidigt. ræckte gott och væl med det adrenalindarr jag hade kvar efter matchen. efter att ha førlorat såklart.

och min engelska! och min engelska DIALEKT! chrysler. chrysler banana. snørper ihop hela ansiktet och vill bara gømma mig. kul då att jag har en fet kamera med allt vad det innebær upptryckt i ansiktet.

men jag njuter ændå.

friska tag infør måndag, då jag ska stælla upp i bara ben och høga klackar.

så gi'r vi den gas

skulle kunna skriva om mina mæktiga upplevelser på ibc i amsterdam i helgen. mæktiga både på den positiva och negativa sidan.

skulle kunna skriva om att jag æntligen fått tummen ur och bjudit hem lite kompisar. om æn bara på fjuttiga hallongrottor och inget kaffe, men ændå.

skulle kunna skriva om att jag missat BÅDA sprinterrundorna førra veckan, att jag kænner mig på orimligt bra humør, att jag planerar att køpa mina lærred (minns inte vad det heter på svenska, eller hur det stavas på danska...hmm) idag till feta tavlorna på væggen øver sofforna, att jag flyttat in i køket eller en massa annat gøtt.

men, det væljer jag alltså att inte gøra, eftersom denna dagen, trots kommande intressant besøk framåt kvællsvisten, helt cirkulerar kring en...nej...TVÅ saker. under en enda eftermiddag, den elfte september, har jag lyckats få två, inte mindre æn två filmroller. ok, att de kommer klippas ihop till ca 1min vardera, men hey, i den ena måste jag tom prata engelska. dvs internationell karriær!

sen att det hær bara ær internprojekt på føretaget, det behøver man ju inte næmna. eller, att han æckliga gubben inte hørt av sig mer, dvs, man ska inte ropa hej filmroll førrns ridån gått upp, det behøver vi heller inte næmna. vissa saker ska det smygas med. andra saker ska man diva sig som satan med. och så ær det bara.

hem å slappa

jag kommer hem. lägger ifrån mig nycklar och är preciiiiiiis på väg att börja blixtlåsa upp jackan då jag hör...ja VAD hör jag?!

någon läser tydligen inte min blogg!

en desperat vædjan till alla stalkers

ni undanbedes. manliga som kvinnliga. stalkers undanbedes.

*ramaskri* STALKERS UNDANBEDES! *ramaskri*

idag var jag tvungen att tacka nej till ett middagshæng før att jag helt enkelt kænner mig utmattad, trøtt, sliten och urlakad på egentid. ok att jag får skylla mig sjælv litegranna med mitt vagabondliv (som jag ju tom divar mig med) och nær jag ær ute och rænner på kvællarna (backstagade på tv-produktion av tack gode gud igår och bara dog av imponering, imponens...?øhh? så det blev sent), men, den tid jag væl HAR hemma i mitt hem, den førintas och våldshackas upp i små værdeløsa brottsstycken av att telefonen STÆNDIGT ringer. jag får aldrig ro. inte ens tid att laga mat åt mig sjælv! jag blir så sjuuukt trøtt på skiten. jag har gjort det till en vana att stænga av allt vad ringsignal heter. både nær den ær av och nær den egentligen i verkligheten ær på. och det stør mig. jag vill væl kunna ha ett normalt førhållande till en telefon, så som de FLESTA ændå har.

det får vara ett slut på 15 missade samtal før att jag ær ute och springer 30 ynka minuter en søndagseftermiddag. eller 5 missade samtal før att jag væljer att sova klockan halvtre natten føre en arbetsdag. sluuuuuuuuuuut!

och ni som funderar øver varfør jag aldrig ringer længre. det ær før att mænniskorna i øverskriftskategorin sugit ur all min telefonkraft och fått mig att bara ææælska varje sekund jag slipper prata i telefon. i sånna lægen kænns det rætt avlægset att ringa upp nån sjælv. det har faktiskt størt mig litegrann också att jag inte kommer ihåg ett enda telefonnr længre. før att jag aldrig ringer nån. vilket ju gør processen att ringa nån ææææænu jobbigare, eftersom jag måste hitta numret først.

det ær før att jag har nån skum stræckning på baksidan låret, precis under høgra skinkan, som slingrar sig upp och slutar i ljumsken, och gør størigt ont och hindrar mig från att gå normalt som jag ær lite extra sur och upprørd idag och faktiskt ær så irriterad att jag inte ens kan sluta tænka på det under arbetstid.

men imorrn mina kæra vænner, ær ni vælkomna att ringa, bara ni gør det med måtta. før guds skull...med måtta...med måtta...i BEG you...med måtta...med måtta...pust

hvem ka'?

wow, resehataren nr ett, som førut blev nervøs av allt som hade med kollektivt resande att gøra, ja, køra egen bil var/ær definitivt inte heller något alternativ, har gått och blivit vagabond! och banne mig om jag inte trivs med det.

førutom den dagliga pendligen mellan de feta værldsmetropolerna malmø (numera in my heart) och cph (en vacker dag kanske...) så har jag och kommer att under ett par korta veckor i årets tredje kvartal lyckas sætta min fot i dublin, amsterdam, paris och sen det glædjande beskedet att føretagets kick-off kommer vara i gøteborg.

dessutom googlar jag biljetter till oslo.

kom dærfør fram till att en liten resvæska inte vore helt fel, nu, med min nya livsstil. och vad tror ni då, igår nær jag skulle køpa lite småsaker till mina vænner som har diverse stora saker att firas før, så bara trillar jag øver en sån dær liten resvæska. før 69:-!!!!

trisslotter my ass. nu snackar vi bilka!

man kan kalla det after work - med snits

jag har utan tvekan hittat min nya hobby. personalfest. här har jag gått nästan ett halvår utan att veta att vi har ca 260 michael jacksons på jobbet! (och att JAG är en av dem...)

klockan 16 sattes grillarna igång av den inhyrda cateringfirman. världens största korvar kranades på grillen och det sattes "gang i den". det är en grym upplevelse att prata strunt och skit med folk man normalt bara har formatdiskussioner med. och att ens kollegor undrar om man fått igång spegelgarderoberna (hänvisar till msn-status den dagen då jag hade heldag på ikea). att gråhårsgubbar rytmhetsar på dansgolvet och att jag njuter av mina arbetskamrater i så hög grad att jag nästan hade kunnat äta lökringar utan att blinka.

språkförvirringen är total. på nordisk film finns det definitivt utrymme för oss mulitskandinaver att både ut- och invecklas. och därmed inga fler kommentarer om att jag skickade mitt skrytmess om att jag fick komplimanger för min "KAAV nordnorske dialekt" till en som svarade "koppler ikke norsk ikvellll ikke!" jeje

på tåget tänkte jag på bergensisk, på bussen hem sen på skånska. mm...

blev iaf indirekt bjuden på den interna lite småhemliga kräftskivan på jobbet. logistikchefen sprang ifatt mig med ölen i högsta hugg och bara "men hey, DU ska ju vara med på kräftskivan! x tyckte att ANNA måste komma också". och bara det att det pratas om mig i krokarna (jag har aldrig personligen pratat med x), som ANNA...alltså, folk har intranätsnokat och hittat att jag inte bara heter anna (i mellannamn som INGEN kallar mig) men att jag även är svensk (som har varit på typ EN kräftskiva - då vi iofs hängde på ica maxi med the ark - i hela mitt liv) och borde vara given gäst på hemliga kräftskivan.

jag vill LÄTT lägga mig nu, med jordens fetaste smajl, men jag vill ALDRIG sluta på nordisk film!

it's a craíc the dubbeldääck

i børjan nær jag flyttade hit neråt kontinenten och blev slav under kollektivtrafiken, var jag varje dag tvungen att genomlida det dær nervøsa stadiet "kommer jag ramla idag på bussen/tåget/spårvagnen nær den/det startar upp innan jag har hunnit sætta mig, eller stannar in efter att jag har rest mig, eller ve och fasa, både och, om och om och om igen om jag inte får nån sittplats?" jag har stampat på folks føtter, vælt deras væskor, gripit fatt i deras hænder i desperat førsøk att få hållplats på hållstolparna. smilat ursæææækta, rodnat, vinglat, vajat och betett mig allmænt fyllo i kollektivtrafiken.

men nu har jag lært mig tekniken. vissa lær sig i ettårsåldern. men jag ær sæker på att det ær desto mer tillfredsstællande ju senare man lær sig stå på benen. idag var det JAG som blev stampad på! hur man nu kan vara nøjd med det egentligen, jag hade dessutom vita tygskor, men det blev jag iaf. før jag stod dær stadig som ett spagetti nær tjejen bredvid mig var mitt føredetta jag.

min stadighet ær iofs bara giltig i skandinavien. før helgens vagabonding till irland satte kæppar i mitt sjælvføtroendehjul. bussarna dær får jammenmej PRIS i ojæmn kørning och skum trafikplanering. varje gång det stannades vid en hållplats fick man liksom sprintavancera sig fram i bussen mot næsta stolpe att hålla sig fast i, så att man vid sin egen hållplats stod så næra dørren som møjligt. fastklamrad till tusen.

och som sjælvaste pricken øver i:et, russinet i korven, bun on knuck, så rasade jag ur bussen exakt alla gånger utan att sæga thanks till chaffisen. nåt som alla andra verkade gøra. trafiken - kulturkrockarnas paradis.

men. nu vet jag ju varfør det kallas dubbeldæckare. eller ja, just nu i skrivade stund (det uttryck jag givetvis haaaatar mest på hela jorden nær jag læser krønikor och andra artiklar...skrivande stund my ass) funderar jag faktiskt på om det verkligen HETER så. tip top swedish ær inte hudraprocentigt min starka sida. men iaf, det blir en bra avslutning på detta inlægget...så...det heter ju dubbeldæckare før att alla resenærer inte bara från en utomstående skådeplats ser fulla ut, det ræcker inte ens på långa vægar. inte ens så fulla att de dæckar, ...nej, det vinglas och hængs och kæmpas så hårt dærinne på de två våningarna att næsta læge helt enkelt ær DUBBELdæck.

precis som ett mkt stort antal av mina vænner i år ær/blir dubbelfjortisar.

oh lord vad jag har bra humor!

i en mörk gränd kanske

han ringde till mig idag reklamkillen. han sa "hej det är x, minns du mig, den där otäcka gubben som hoppade på dig på gatan..."

så vi ska träffas en kväll nästa vecka.

bra kämpat men ändå inte helt övertygande

och hur fånigt är det inte att springa omkring med streckstämplar av manchestersoffan på armar och ben? kvittar ju hur mkt jag än försöker hålla andan när jag ruuuuusar förbi folk, de ser ju ändå direkt var jag hör hemma.

jahapp, då ska man ut på nära-döden-upplevelse igen

när vi bodde ihop, så slog vi ett slag för folkhälsan genom att tandtråda ihop varje tisdagkväll. en gång sa han "hey, ställ dig så jag ser dig i spegeln igen! haha, du ser ju helt FUCKED UP ut när jag kollar på dig i spegeln mädch!". efter det så hängde vi inte så mkt ihop i badrummet och så. jag har fortfarande samma tandtrådsförpackning.

men nu bor han i orrefors och känns inte riktigt lika läskig längre. faktum är att vi faktiskt kör lite tankeöverföring. båda (holy!) gångerna jag har varit ute och sprungit, så visar det sig att han varit ute och sprungit på exakt samma tid. antagligen tre mil längre, men hey, storleken har ingen betydelse.

iaf så under våra reflektioner kring detta, så startade vi poängjakten. poängjakten som går ut på att den av oss som har joggat och tandtrådat minst antal ggr när vi träffas, måste förudmjukas i offentlighet genom att utföra ett uppdrag så olustigt och pinsamt att inte bara ansiktet, utan även hela själen kommer att rodna.

this is where i reclaim my brain!

tur jag bodde på världens (bästa iofs) ände när jag gjorde mina grejjer som man gör när man är sisådär 20-21 år

hmm, jag känner ett styng av missnöje i magen. stolarnas orangea färg blev inte helt som jag tänkt/ville. det gröna bordet är inte heller helt hundra. och ihop är på gränsen mot stördfult. dessutom är det nåt fel på antingen penseln, färgen eller mig, som gör att jag måste måla tre lager för att färgen ska täcka. dvs istället för att måla fyra stolar och ett bord så måste jag måla tolv stolar och två bord (hade redan målat en gång år 2000, undra på varför jag inte pallade fortsätta...)! skrik, hatahatahata att måla bröte!

dessutom, har jag skit under naglarna. skit under naglarna är nasty topp 10.

fast, jag har haft en höjdardag ändå. fortsatte nämligen kolla igenom gamla bilder. hittade ett album med kommentarer till, och mindes svunna tider när jag och en lika sjuk skulle styra upp musiken på en nattklubb i tromsø under namnet DJ Roofrocker & Floorfucker...haha...har NÅN hört nåt pinsammare?! och egentligen vet jag inte vad som är värst, själva artistnamnen, eller att vi skulle styra upp...good lord...those were the days.

äkta grannsämja

ahh, har tillbingat ett ganska bra tag nu med att glo igenom gamla odigitala bilder som dök upp när jag återigen gjorde ett ryck för att försöka röja undan kartongberget. gamla bilder är helt förbjudet roligt. jag var fet och glad och alla mina vänner ser ut som små barn. så jag har skrattat högt för mig själv.

blev tvungen att svalka ner mig lite genom att ta en dusch. egentligen mest för att jag ska till hemköp och köpa ärtsoppa och ser ut som, det jag brukar kalla nåt katten släpat hem från chaparrall en ljum sommarnatt.

men iaf, mitt hysteriskt glada humör gjorde att jag tvättade håret med duschcreme och trillade i mina försök att dansa loss. thanks god att mitt badkar är stort som en hel värld, så det kunde fånga upp mig. hade jag med någon kroppsdel nuddat vid den hemska golvbrunnen hade jag tjutit rakt ut. det slapp jag alltså.

tvärtemot, blev jag tyst som den där ljumma sommarnatten. mina ödesdigra moves hade nämligen kommit till genom ett självackomanjemang av my humps med black eyed peas, eller om det är fergie ensam...kom på att misstänkt fräscha kjelle ju bor härunder och det vore tragiskt om samma sak som hände i min förra trappuppgång skulle upprepas. då sa han "har du hört att det är nån kärring som brukar sjunga asfalskt här ibland?"

hmm...jo...och hon kommer nog flytta ut samtidigt som jag gör...

det gäller att matcha

idag har jag prickiga trosor. prickigt linne, morganfreemanprickigt ansikte och en nyinförskaffad prickig look på ben och armar. har nämligen, förutom att ha slipat och målat med kraft, blod, svett, tårar och orange färg, gjort en sketasmart grej. en uppfinning nästan kan man säga.

vi har nämligen inget grovsoprum här i huset. jag har rivit mina hår ett tag över hur tusan jag ska lyckas göra mig av med allt skräp jag har. både det som en gång i tiden varit mina mer eller mindre älskade ägodelar, och, sånt skräp som man får när man handlar tontunga garderober på ikea. påbylsade till tusan med all världens plast, frigolit (iiek) och kartong. så allt det skitet har bara stått här hemma och bidragit till rövlooken och oordningen.

tills jag idag då fick en snilleblixt. jag pressar all skit ner i min läderpall. en sån där rund grej från afrika, som ska stoppas som en jättekudde som man kan sitta eller vila svullna arbetsfötter på. så jag har tryckt, och pressat och kämpat och bildat ett frigolitpartikelmoln. frigolitpartiklar blir sådär som ballonger blir när man gnuggar dem mot håret. de fastnar. de fastnar på mig. så nu är jag prickig med megamjäll.

sittpallkudden blev iaf kanoners och jag har en massa mindre skräp, dvs bekymmer. jag var smart. mkt smart. och är på väg att göra tidernas stopp i avloppet.

fredagsnöje i skottlossningsstaden

nån har visst varit ute och löpt i sisådär tre sekunder fram och tre sekunder tillbaka.

men, eftersom jag känner mig som en som sprungit maraton. fram och tillbaka. så ska jag hoppa in i duschen, och sen äta lika mkt godis som vore jag den senare...

dessutom norskt på tv. perfekt.

som tur är har jag byggt upp en mur av kartonger, annars hade jag gått rakt in i väggen

med tanke på min uppdaterigsaktivitet här kan man lätt luras att tro att jag varit på en månads skön solresa, legat på stranden med en mustig bok och bara slappat nu under semestern.

men nej. jag vill inte bli rynkig i förtid. jag vill inte få hudcancer. och framförallt, jag har inte tid! alltså, jag har semester, jag har inte TID. normalt? jag dööööör av stress. jag fattade det på riktigt igårkväll när jag satt och lipade som en läckande duschslang på max av nåt inslag på kunskapskanalen, som jag egentligen inte ens tittade på eftersom jag surfade kakel, hantverkare, diskbänkar, diskmaskiner, tvättmaskiner, fläktar, gashällar, keramikhällar, inbyggnadsugnar, vanliga spisar (och vad 17 är skillnaden mellan flytade gas, naturgas och stadsgas?!), samtidigt som jag funderade på vilken färg jag ska måla kökstolarna i, var jags ka köpa färgen (surfa färghandlare) om jag skulle gå emot mina principer och hänga upp kristallkronan trots att resten av lgh ser ut som röven fortfarande (börja hänga upp kristallkronan innan jag funderat klart), om jag skulle äta, om jag egentligen skulle lägga ner hetsandet och läsa lite, om jag skulle ringa party queen som har ringt mig tretusen missade samtal om jag skulle ut och jogga för att slappna av lite eller om jag helt enkelt skulle gå och lägga mig.

när jag gör massa saker samtidigt utan att kunna bocka av någon av dem från listan, börjar lipa utan orsak och är apatiskt trött. då är jag stressad. totala bekräftelsen på min stressteori kom imorse när jag vaknade i ett ryck klockan 10:50...vilket kanske inte låter så mkt för en person som egentligen gladeligen kan sova till långt efter 15. MEN, exakt hela denna semestern har jag varit uppe innan nio för att ordna med alla de här renovera-kök-grejjerna som jag bara inte lyckas få styr på. hela denna semestern har väckarklockan fortsatt ringa kl 6, bara för att jag ska veta att snaaaart är det dags att stiga upp och stressa med allt det jag inte har ett piss koll på. idag vaknade jag alltså för första ggn kl 10:50. grannen kanske var inne och stängde av väckisen...vem vem. allt jag vet är att jag hade en silverfisk på badrummet sen. haaaaatar djur hemma efter att cave man gav mig sin malförgiftade dammsugare så jag blev tvungen att hänga loss med anticimex. sen kröp silverfisken ner i golvbrunnen. golvbrunnen som jag hatade redan sen innan.

och mer skit som jag inte ens pallar nämna såklart. inte min dag alltså. skickade ett ångestmail till mamma. fotade min nya soffa (ääälskar) och sen kom jag på att hey, skärpings, det är sommar, semester, jag har tidernas bästa lägenhet, jag har en massa möjligheter att själv välja hur jag vill ha det, det behöver inte heller ske exakt imorrn, jag ska vara med i en reklamfilm (nuuuu börjas det) och coop som ligger ett längdhopps längd härifrån har de där goa aprikosfärgade melongodisarna.

så jag shoppade melongodisar och illorange färg till stolarna och nu är jag så glad att jag nog ska ut och springa igen. för andra ggn den här veckan! dvs andra gången på fem år. halleluja!

spring speta, spring!

del av gårdagens infomail till de viktigaste:

hallo folk!
installerade bredband och telefon hemma hos mig igår. firade det hela genom att "lægga mig" INNAN (hur mkt ær bortcensurerat) kl 20, vakna som en svettig jag vet inte vad, med alla klæder på, i morse, fick springa till tåget och satt dær ænnu svettigare och andfådd som som en nyinstallerad køksflækt och skæmmas dærefter. som tur var træffade jag på nån jag kænde också...

det kænns rætt uppenbart att jag sprang till tåget idag också va? før att læra sig av sina egna misstag, inte før mig.

det extra sugiga dock var att jag faktiskt VAR i tid, men kom efter ett tag på att jag glømt hårband hemma. jag brukar ibland låta håret lufttorka lite på vægen, før att inte se ut som en svettig gnu av vatten som runnit ner på ryggen. rætt onødigt iofs om jag ændå måste springa maraton sen...men...jaja, iaf så brukar jag gøra så. men, att inte kunna sætta upp håret nær det har ångat av och volymuppjæst sig, vore KATASTROF. så jag blev tvungen att springa hem igen, och sen samma visa som igår.

dock, gav min flåsberættelse på jobbet sen upphov till stor potential før kroppslig utveckling. många små moment, bla den dær med att jag inte orkar, bokstavligen alltså, att riva upp køksgolvet. och så den hemska upptæckten igår nær det gjorde ont att sitta på toan. kændes som om sittbenen liksom skavde ut genom skinkorna och blev som porslin mot porslin, fast den ena porslinsdelen var jag, med kænslonerver också. grubblade lite øver det dær och kom fram till att det ær ytterligare ett tecken på vilken mostruøst dålig form jag ær i. skinkorna har blivit så slappa och løsa att fettet liksom skjuts undan och hænger ut på sidan av toan istællet før att fungera som sittdyna.

jag MÅSTE træna. MÅSTE.

något min kollega hær också kommit fram till. om sig sjælv då. vi verkar vara i fas med många saker och jag njuter som kung av att jobba med henne. så nær jag satt och sa att jag nu definitivt bestæmt mig før att jag måste ut och løpa lite, så sæger hon att hon igårkvæll bestæmt sig før samma sak, och hade ett træningsprogram som hon direkt skickade øver mig. så nu ska vi bli springpepkompisar, på var sida om sundet. coolt.

jag måste alltså hitta och damma av mina træningsskor som legat gømda i mamma&pappas garage sen december 2004. sæger en del.

næsta fest ska jag sticka hål på foten, suga på stortån och prata med heliumkonverterad stæmma

vad ær dealen med att føtterna blir helt crazy svullna som de størsta och populæraste barnkalasballongerna, mot slutet av arbetsdan? snyggt ær det iaf inte nær resten av benen ær uppbyggda kring en skelettstomme diameter 3mm.

om jag førsøker motverka det genom att sitta i høglægesstællning blir det antingen båda benen snett upp till vænster på skrivbordsskivan och således tåflørt med cykelmannens næsa. det ær ju inte heller så vældans snyggt. ok att han ær på semester nu, men vad tusan, jag ær ju som bekant framførhållningarnas kung.

alternativ två blir då att sitta med ett ben på var sida om tangentbordet. det ær definitivt inte snyggt!

och hur snygg ær jag om jag ber om en fotpall?!

kanske skulle ta och røra lite mer på mig då. andra mænniskor stræver uppåt i hierarkin medan jag kæmpar med hull och hår før att få fler springærenden. løneførhandlingen i maj næsta år sen kan komma att bli intressant. "jag tycker jag ær værd en lønesænkning eftersom..."

la famille des genies die sprache

sitter just nu mitt uppe i en het internetdejt. vi surfar resor till paris. i høst ska det delas lyxiga hotellrum i la paris romantique.

jag och mamma och argentinaumeåsyrran.

cphlillasyster sticker ju till hundskitens land i høst, och då ær man ju så illa tvungen att åka ner och briljera lite med sina utomordentliga språkkunskaper under en helg. har jag tur, så ræcker mitt ordførråd till under flygresan ner. men då ska jag ha bra tur. kanske bæst att inte åka med air france, så man liksom kan spara sin språkbuffert till incehckningen på hotellet istællet?

længe, længe, lite før længe, på den tiden nær jag læste tyska (+), var det enda jag kunde sæga på franska "en stor jordgubbsglass". ett uttryck som jag faktiskt fick god anvændning før nær jag sjælv flyttade till nice. så, inte undra min nøjdhet nær jag klæmde in den hær kommentaren till syrran som pluggar psykologi i spansktalande buenos aires.

førvånar mig varje dag att det ska vara så mission impossible att lyckas bestælla glass på danska, utan att skæmmas før sig sjælv. för jag tycker helt klart att det annars märks mycket tydligt att man har en pappa som jobbar som tolk. utan tvekan. møjligtvis ett ytterst litet tack æven till hemliga kompisen.

den eviga kampen

om det inte vore før att kaffe ær ett gift som fått mig att må så illa att jag blivit tvungen att lægga mig, BÅDA ggrna jag druckit det, hade jag tagit en øverdos nu. exakt nuh!

idag har om møjligt gått ænnu långsammare æn igår. inga nya projekt på gång. min mailbox verkar død och min att-gøra-lista ær avbockad till det dubbla typ. det enda jag har gjort hela dagen ær att førsøka surfa videoteknik och sånt. rætt schysst iofs att ha tid med lite litteraturstudier eftersom jag ju fortfarande kænner mig som en okunnig praoelev på jobbet ibland. men en hel dag...en hel dag nær jag dessutom sitter helt ensam på kontoret. tystnad + læsa annat æn skønlitteratur ær INTE min grej! øgonen tåras som tusan och jag kæmpar febrilt mot sømnen. minns inte ett skit av vad jag læst. så nu førsøker jag istællet væcka mig sjælv genom att gmailchatta med alla som ær online. måste lætt jobba lite extra nån gång før det hær før att inte børja bygga svarta rum i mitt samvete.

skulle ønska nån kunde uppfinna en manick som man hænger øver sitt skrivbord, kopplar fast i øgonfransarna och drar upp dem nær man førsøker blunda. det skulle ju också vara bra før potatissæckshållningen jag kør med just nu, eftersom om man førsøker kuta med ryggen så drar den bara ænnu hårdare i øgonlocket. det motsatta skulle æven finnas horisontellt nattetid. nån grej som trycker ner øgonlocken fast man egentligen inte alls ær trøtt.

ja, den apparaten ær nog det jag mest av allt på hela jorden ønskar mig just nu. eller kanske också att tåget hem till småland kunde komma och hæmta mig hær på kontoret istællet før att jag ska behøva ta mig loss ur klistret mellan mina skinkor och stolen. møtas halvvægs iaf.

shit vad jag ær trøtt. alltid trøtt ju. trøtt på det!

på skogspromenad hemma hos mig

semestertider på jobbet. allt går lite långsammare æn vanligt. nåt som alla andra æn jag har fattat. før jag har hetsat genom min att-gøra-denna-vecka-lista, och har inget mer att gøra typ. den tog slut igår eftermiddag redan, så jag har bara suttit och mjølkat den de senaste timmarna hær nu. tom vattnat kontorsvæxterna. i væntan på spænnade - och før en gångs skull ønskvært riktigt kluriga och tidskrævande - order från kunder kan jag då sitta och fundera på dessa tillvarons viktigaste saker som:

bliw flytande handtvål blåbär & fjällbäck

dra mig baklænges! mitt livs bæsta køp sen mina seethroughs - former known as vita men ogenomskinliga mysbyxor 49.90:- ullared 1994 - ær utan tvekan den nya tvålen som jag, ja, næstan drog mig sjælv baklænges av lycka øver nær jag såg. och nær jag provade den sen!!

hur kan jag bara inte ha upptæckt den førrns nu?! det fanns ju en period nær jag hetsåt blåbær. frysta blåbær i 3kilospåse. eller nær jag jobbade på dagis och drog på blåbærsjakt med barnen VARJE dag. UTAN att dela med mig av min kopp. hur KAN jag bara inte ha upptæckt bliws gåva till mænniskorna førrns nu?!